Jag minns knappt hur det var när Penni grät sådär mycket. Jag tittade igenom gamla inlägg nyss och fick en känsla av ledsamhet när jag läste vissa av dem. Usch vad ledsen hon var... och jag med. Sen satt jag och funderade och det slog mig att igår grät inte Penni en enda gång. Inte ens av hunger (vilket är vanligt förekommande annars om man inte pyntar fram maten snabbt nog!)! Hon har blivit en nöjd och glad bebis som gråter ibland men skrattar lika ofta. Oftare till och med. Vad skönt det är hörrni! Ville bara skriva det till er som var med mig när det var jobbigt så ni får vara med mig nu när det inte alls är jobbigt på det viset mer.
Igår fick jag till och med två mystillfällen då Penni låg i mitt knä och var okej med det en stund. Hon låg stilla och jag njöt. Detta händer oftast bara då hon precis vaknat eller är så trött att hon inte förstår att hon ligger stilla. Men igår hände det två gånger!
Hon är allt en superbaby den där Superpenni!
/e
härligt..bara att passa på att njuta..hon är helt enkelt nöjd med tillvaron:-))
SvaraRadera