onsdag 30 oktober 2013

Life is a playground...

Om man är liten kan vad som helst räknas som ett lekland och överallt finns möjligheter till roligheter...
























Kära Ikea, det finaste vi har! Jag unnar Herr Kamprad varje krona han tjänat in för den som lyckas skapa något som kan underhålla två små barn i flera timmar medan mamma och pappa tittar på säng, provar säng, pratar om säng, drömmer om säng... för att sen gå tillbaka och börja om igen... den människan är värd sin vikt i guld!

Nu har vi i alla fall äntligen bestämt oss och kommit överens och snart sover vi som klubbade sälar allihopa (ja Lotta, även du hör du!).


/iPhonemelie

söndag 27 oktober 2013

En kväll i Örebro...

Igår lurade jag med mig en helt ovetande sambo till Örebro för ett barnfritt dygn med middag, drinkar och trevligt umgänge. Det var så gott, roligt och behövligt att jag känner mig sådär larvigt glad i själen idag.

Blev inte så många bilder under kvällen dock men jag kan bjussa på ett par mörka suddiga stackare och en god drink!












/iPhonemelie

fredag 25 oktober 2013

På tal om stor...

Jag gjorde försök nummer två att lägga Lotta och Penni satt i soffan med iPaden. När jag kom ut såg det ut såhär...



Alldeles själv har hon satt på Netflix och letat sig fram till Shrek som hon nu satt och tittade på!
Lite tidigare idag ville hon pussla och vips, två stycken niobitars själv utan problem. Och på dagis sa dem att hon inte klarar sexbitarspussel med fingermotoriken. Är nog snarare tålamodet då som tryter skulle jag tro.



Här snackar vi stor tjej alltså!

/iPhonemelie

Bye, bye baby...

Hon är ingen bebis alls längre min minsting. Hon pekar på yoghurten, säger "gågå" och äter den själv.






Bredvid sitter jag och undrar var den tog vägen, min bebis. Lite gråtmild inser jag att det är förbi. Att jag inte får träffa henne mer, den där lilla Lottakorven som drog ihop benen som en liten groda i famnen på mig. Att hon blivit en tjej som försöker kommunicera med det hon vill, som älskar att busa och lägger sig platt på golvet och skriker om hon inte får som hon vill.

Det är så sorgligt... samtidigt som det är så underbart att se henne växa. Det är väl så det är antar jag. Jag kan bara inte förstå att det går så fort...

/iPhonemelie

onsdag 23 oktober 2013

Nya vagnen!

Lotta är stor tjej nu och behövde således en stortjejsvagn.


Är supernöjd med vad vi valde tillslut och nu är vi ute och ska sova en kort liten stund i den. Det går...


... sådär...

Men vagnen är bra hur som helst.

/iPhonemelie

söndag 20 oktober 2013

Fick lite städhjälp!

Hon är väldigt hjälpsam den där stora dottern! Vill alltid vara med och göra nytta så att säga. Idag fick jag hjälp med damsugningen...


... i 35 sekunder ungefär. Sen såg hon den här...



Sen passade hon på att möblera om lite också i det nyss städade rummet samtidigt som hon höll show och sjöng i mikrofonen...



Så jag antar att hon hjälper mig med städningen på sitt sätt. Jag står för städningen, hon för underhållningen! Eller som hon själv sa efter de där hårda 35 sekundernas damsugning:

"Ja sättej mig häj så kan do städa och så kan ja titta på dej mamma!"

Smart tjej!

/iPhonemelie

lördag 19 oktober 2013

Tjejdag!

Idag var det mormor/mamma/penni-dag på schemat! Vi åkte till Västerås och började dagen med Bäckby Loppis, till Mormorns och mammans stora förtjusning! Penni var helt ok med det hon med som bilden visar...


Några roliga fynd här och där fick vi sen packa in i bilen innan vi for till nästa stopp... Vi skulle nämligen äntligen få gå på...
BIO!!


Vi såg Hokus Pokus Alfons Åberg och Penni satt som gjuten i min famn i en timma och 13 minuter. Helt blickstilla, helt inne i filmen! Ja och popcornen förstås.

Efter bion fick yngsta tjejen välja matställe så det blev såklart Akea (Ikea alltså)! Med köttbullar, strips och glass i magen fick hon sen röja på nere vid lekavdelningen.


Det var en mycket trött och mycket lycklig tjej vi sen åkte hem med. Även mamman var lycklig efter en dag fylld med kvalitetstid tillsammans med två av de tre favorittjejerna i hennes liv.

/iPhonemelie

fredag 18 oktober 2013

Dagarna som överraskar...

Låt mig i enkla drag dra förutsättningarna jag gick in i denna dag med:

Av nattens 8 timmar spenderade i sovrummet sov jag två av dem utan att bli väckt. Inte heller sov jag dem i följd utan vid två olika tillfällen under natten. De övriga timmarna blev jag heller inte väckt en gång utan ungefär i genomsnitt tre gånger per timma. Helt knäckt var jag och så arg på Bvc (som alltid får ut för allt mitt i natten) att jag nästan skakade. Det var en sån djävulsnatt att jag faktiskt ringde både Bvc och vårdcentralen totalt slut och redo att bara säga: nu orkar jag inte mer! De hade planeringsdag dock så istället fick jag ta mig en hink kaffe och bita ihop. Igen.

Förmiddagens händelseförlopp:

Lotta vaknar halv nio (för tydligen går det jättebra att sova mellan halv sju och halv nio när penni är vaken och Jens på väg till/på jobbet) varm som ett bastuaggregat och bara gnällgråter. Feber. Ok. Börjar få lite mer förståelse för natten även om den lika gärna kunde hänt förra tisdagen. Försöker fixa glada miner men Lotta är omöjlig. Vill inte äta, inte leka, bara sitta i mitt knä och gråta. Tills hon spyr. Överallt. Över hela mig, hela soffan, hela hallgolvet och hela toagolvet. Härligt. Verkligen. Hela dagen var planerad med roligheter och bacillerna här slog just ut varenda en av dem. En hel dag själva i huset med en hela tiden ledsen ettåring väntade oss. Jag var... motsatsen till entusiastisk kan jag lova!

Resten av dagen sen då... gick så över förväntan att jag nu sitter här med en härlig känsla i kroppen. Helt utmattad känner jag mig men lycklig i själen ni vet. Sådär som efter man sett Love Actually ungefär. Penni har varit fantastiskt idag och inte gnällt en enda sekund. Hjälpt mig massor och bara varit på sitt roligaste, charmigaste humör och när vi satt i soffan och hon mumsade på sitt godis pausade hon smaskandet, kramade mig, gjorde goslätet och sa att hon älskar mig. Det förblir känslan jag avslutar kvällen med.

Ibland blir man överraskad, dagarna man tror ska bli jobbigast blir helt enkelt mysigast.


/iPhonemelie

torsdag 17 oktober 2013

Bara bus...







Men till slut blev de rena också.

Nu sover strax bägge här och jag ska ta kväll. Blir nog tidig date med kudden min om jag får gissa. Jag känner mig trött jämt faktiskt. Nätterna ni vet och allt det där.
Men den där Penni, hon sover allt fantastiskt bra nu så jag har hopp även om den lilla!



/iPhonemelie

måndag 14 oktober 2013

Ett sånt där barn...

Från januari i år har Lotta inte sovit normalt (om det nu finns något sådant). Hon har aldrig i sitt liv sovit en hel natt och hon är nu ett år och två månader. Varje natt vaknar hon mellan 4-15 gånger, det vanligaste förmodligen runt 6-7. Det är inte ens en överdrift för att jag är trött och frustrerad utan tyvärr verkligheten. Tar sambo nätterna vägrar hon sova och har långa vakenpass på flera timmar så att ingen av oss sover ändå. Därför fungerar nätterna bättre om jag tar henne för då finns chans att jag får henne att somna om varje gång hon vaknar.

Inatt var en sån där 15-natt, det vill säga att hon vaknade hela tiden och dessutom var svår att få att somna om. Jag vaknar som ett vrak med ont överallt och är på dåligt humör innan jag öppnat ögonen. Jag börjar bli så less på det här att det inte finns ord.

Om vi inte sökt någon hjälp? Jodå, många gånger. Vad vi fått för svar?

"Hon är helt enkelt ett sånt barn som inte sover."

Tack. Matnyttig hjälp för mig att jobba vidare på. Verkligen. Och jag är helt enkelt en sån mamma som inte sover heller då.

Nu startar vi igång med lite kaffe. Igen då. God fucking morgon.


/iPhonemelie

lördag 12 oktober 2013

Hört på ett tåg mellan Gävle och Stockholm...

"Nej dom gjorde slut, har du inte hört det? Jo! Nej det var ömsesidigt men det var väl han som tog initiativet. Ja de hade vuxit ifrån varann eller nåt sånt. Ja precis dom hade ju varit ihop typ hela livet så det är klart dom var väl ledsna å så. Ja sju år. Ja han var jätteledsen i ett par dar men sen så blev det bra. Nu tycker han att det är roligt. Han vill ut och ragga brudar jämt!"

Sju år tillsammans... "Ja han var jätteledsen ett par dar..." Jobbiga två dagar för honom alltså. Usch dessa uppbrott. Hemskt.

/e

Lön för mödan!

Tack för min medverkan.

PS: jag tänker sno den här pennan!


/iPhonemelie

Snart äre klart!

Redan oktober. Andra träffen för bildkursen i Gävle är gjord, bara tre kvar. I januari är jag klar, färdig och behörig 4-9 lärare i bild och engelska. Heja mig!

Kursen känns både rolig och inte speciellt rolig på samma gång. Den är både intressant och ointressant och jag känner mig både nöjd och besviken samtidigt. Konstigt kanske men det pendlar hela tiden i hur det känns. Det känns i alla fall skönt att efter denna termin inte behöva läsa mer om jag inte vill. Dock känner jag mig själv... och jag gillar ju det här med att läsa samtidigt. Så något säger mig att jag inte är klar än trots allt...

Jag längtar efter tjejerna nu. Ett dygn ifrån och jag saknar dem så det kryper i huden. Roligt ändå, att få sakna menar jag. Imorgon är det kalas för hela slanten och hela familjen ska sitta ihop hela dagen tänker jag mig. Härligt!

Jaja, jag har tråkigt på ett tåg... ångrar att jag inte tog med hörlurar... dock bara en timma kvar nu. Nu kom någon med en enkät för mig att fylla i och aldrig har jag väl blivit gladare av en sån förfrågan.

Måste lägga på nu. Är viktig. Ska fylla i en enkät. Har inte tid med er just nu. Ju.


/iPhonemelie

fredag 11 oktober 2013

Långt hår!

Hon har minsann fått långt hår nu min stora! Den som har väntat på nåt gott... har väntat länge kan jag känna...

Men nu så!



/iPhonemelie

Skit stavas med sj!

Två gånger har jag åkt tåg denna termin. Tidigt på morgonen har jag stressat iväg för att hinna ta det tidigare tåget till Gävle som kommer fram två timmar innan jag börjar. Varför? SJ.

Två gånger har tåget varit försenat denna termin. Tidigt på morgonen har jag stressat iväg för att sen sitta på perrongen en timma (minst) och vänta. Första gången kom jag fram i tid ändå, bara tack vare min skepsis mot SJ. Denna gång blir åtminstone inge bättre kan vi konstatera.

Så tack SJ för att ni gör mina tågresor så fantastiskt bekväma. När magsåret läkt ska jag komma ihåg att tacka er i ett mejl.

Ps: vad fasen är ett signalfel egentligen?! Bara hittepå!

Suck.


/iPhonemelie

torsdag 10 oktober 2013

En till typiskt mig grej...

För några år sedan fick jag ett jobb på en förskola i staden där jag bor. Det var en 1-3-årsavdelning och jag hade aldrig tidigare jobbat på en förskola eller umgåtts så mycket med så små barn så jag var så grön man kan bli så att säga.

Efter kanske en vecka frågade en kollega mig hur jag ställde mig till att ha en inskolning nu såhär precis i början. Jag tänkte att det är väl jättebra om vi kör någon form av inskolning så att jag kommer in i arbetet lite bättre och snabbare, vilket jag också sa till min kollega. Hon såg en smula förvånad ut nu när jag tänker på det såhär i efterhand men tyckte att det var väl bra tänkt av mig. Jag tänkte att det kändes skönt att de är så stöttande mina kollegor minns jag.

Jag undrade lite var den där inskolningen tog vägen i någon vecka tills jag fick ett papper i handen av min kollega. Pappret innehöll namnet på ett barn, hennes födelseuppgifter och all annan information man behöver veta. Jag såg frågande på min kollega och undrade vad hon ville att jag skulle göra med pappret? Hon förklarade då att där var min inskolning och att jag skulle ringa och boka tid för första inskolningsdagen veckan efter.

Jag blev helt kall. Vadå inskolning?! Skulle jag ta hand om inskolning av ett barn?! Efter bara lite mer än en vecka?! Hade jag sagt så?! Det hade jag bestämt inte alls utan jag (i min egocentrerade skalle) hade tackat ja till en inskolning av mig själv! Jag trodde på riktigt att min kollega undrade om jag ville att hon skulle köra någon form av inskolning och upplärning av mig så att jag snabbare kom in i jobbet! Men det kunde jag ju i det läget absolut inte erkänna så... jag ringde föräldrarna, bestämde plats och hade således min första inskolning efter bara någon vecka eller två på plats.

Långt, långt senare (och bra mycket vinigare) erkände jag detta för mina kollegor som skrattade gott åt min miss! De hade alla tyckt att jag var tuff som ville ge mig på så stora bitar direkt.

(Kan tillägga att inskolningen faktiskt gick bra, trots att jag inte fått någon inskolning själv!)

/iPhonemelie

onsdag 9 oktober 2013

Livsnjutare!

Detta blir jag numera ofta beordrad att göra...


"Mamma, do sa sitta häj å ja sa ligga häj å do sa kia på jyggen!"

Efter en stund blir hon nöjd och då hör jag istället:

"Ja sa ligga såhäj å do sa soija (smörja) fotarna. Mm va sönt!"

Hon vet allt hur man får ut det mesta av vardagen den där damen...

/iPhonemelie

Lillebror Lotta!

Ser ni vad jag ser? Ser ni hur otroligt lika de är min dotter och min lillebror? Det här är lillebror ålder liten...












Det här är Lotta...















Ser ni? Lika som bär va? Eller är det bara jag?

/e

En fråga bara?

När vi blir mammor slutar vi då att vara empatiska med och mot varandra om inte alla följer exakt den "rätta" typen av mall för hur man ska vara som mamma?

Herre Gud det är precis som att om man inte odlar sina egna grönsaker som man sen mosar till perfekt kryddade smakportioner (naturligtvis utan salt!) och matar sina barn utan haklapp med vita bodys samtidigt som de får upptäcka maten även med händerna eftersom det är så de lär sig och lite kladd är inge jobbigt alls, så är man föremål för att bli dömd! Då är man inte en lika bra mamma som alla de andra. De som gör rätt.

Jag blir trött på det! Jag tycker att vi ska utgå ifrån att de allra flesta föräldrar (hoppas jag i alla fall) älskar sina små och vill bara deras bästa. Att inte för en sekund skulle de göra något som de trodde kunde skada dem. Alltid gör de precis så gott de kan för att barnen ska må så bra som möjligt!

Sluta döm varandra! Seriöst, bakom alla stängda dörrar finns ingen, INGEN, som är en perfekt mamma! Jag lovar! Men det finns en jävla massa bra mammor som jobbar häcken av sig för att allt ska fungera samtidigt som barnen ska vara glada och nöjda! Stötta varandra istället för att himla med ögonen, det hjälper väl inte ett smack för någon?

Jag provade Anna Wahlgren-metoden till Penni efter vi provat allt annat för att få henne att somna. Det fungerade. Hon mår rätt bra ändå faktiskt.

Jag mutade Penni med glass i somras för att få henne att kissa på pottan. Det fungerade. Hon mår rätt bra ändå faktiskt.

Jag rullade nappflaskan i socker till Lotta de tre första gången efter att vi försökt allt annat. Det fungerade. Hon mår rätt bra ändå faktiskt.

Jag gav Lotta (förutom bröstmjölk ibland) burkmat från sex månader fram tills hon var ett år. Inte en gång lagade jag egen. Det fungerade. Hon mår rätt bra ändå faktiskt.

Jag råkar ibland svära framför mina barn fast jag egentligen inte vill det. Jag tror att de mår rätt bra ändå faktiskt.

Jag pussar och kramar mina barn varje chans jag får och varje dag talar jag om hur mycket jag älskar dem. Det fungerar. Jag har två barn som mår rätt bra faktiskt, trots alla "fel" jag gör i mitt föräldraskap.

Kan vi inte bara sluta vara så himla perfekta och hjälpa varandra vara precis så bra som vi faktiskt är! Ibland kanske vi till och med kan skratta tillsammans åt hur dåliga vi är när saker inte går som vi tänkt. Det gör vi ofta, jag och mina vänner och det är så jag får kraft och energi. Det är så jag får känna att jag är en helt normal mamma, trots allt jag inte gör "perfekt"!

Nej sluta upp med det här larviga dömandet, jag menar allvar, det hjälper fanimej inte någon! Låt det istället handla bara om pepp och stöttning oss mammor emellan! Då kanske vi alla kan få känna oss som supermammor, precis så som vi är.

/iPhonemelie

måndag 7 oktober 2013

Lite typiskt mig...

Jag gjorde lite fel igen då. På jobbet alltså. I början av sommaren pratade jag med hon på lönekontoret som förklarade steg för steg hur jag skulle göra nu i höst eftersom jag bara skulle jobba 50%. Jag förstod, tackade för all hjälp, la på luren... och glömde bort varenda ord hon sagt.

Sen började jag jobba. Sen kom första lönen för halva augusti. Konstigt mycket pengar kom så jag ringde personen jag tidigare pratat med på lönekontoret för att säga att de gjort fel. Hon svarade inte så jag... glömde bort det. Igen.

Nästa månad fick jag en ofantligt mycket större lön än en halvtidslön. Faktiskt till och med dubbelt så stor så jag ringde kvinnan på lönekontoret igen men hon var på semester ett par veckor. Jag ringde då min far som snällt berättade att jag skälv skulle angett att jag jobbar halvtid någonstans på datorn. Då började det ringa en klocka från ett tidigare samtal i början av sommaren...

Jag väntade några dagar (eftersom jag glömde bort att ta tag i det. Ja, igen!) och gick sen till min räddare i nöden på expeditionen på mitt jobb där jag förklarade mitt ärende. Hon bad mig ringa lönekontoret och sa då namnet på kvinnan jag pratat med de senaste 7 åren jag jobbat. Fundersam stod jag bredvid och undrade vem i hela friden kvinnan jag hetsringt då var eftersom det uppenbarligen inte alls var kvinnan på lönekontoret... Tur att hon inte svarade då kanske.

Till slut fick jag i alla fall tag i rätt person som mindes mig, mitt namn, min arbetsplats, när jag fick barn nummer två och hon passade på att titta på min "sida" utan att jag behövde uppe varken efternamn eller personnummer. Hon mindes allt. Jag... skämdes lite. Hon hjälpte mig sedan lugnt och pedagogiskt att fylla i på rätt sätt så att allt blev rätt och bjussade till och med på ett vänligt skratt då jag gjorde fel för femtioelfte gången.

Jag kom i alla fall ihåg att tacka henne för hjälpen. Igen.

/iPhonemelie

söndag 6 oktober 2013

Morgonstund i det lilla huset...

Efter gårdagens kalasande med svärmor och alla Sambos syskon är vi idag lite trötta och sega allihopa. Vi kör mysmorgon i pyjamas i soffan framför Bollibompa...


Penni fick sitt första nattlinne igår och ett par mystofflor. De åkte på direkt och är på än!

Här är hela glada gänget från igår...


Tack alla för en mysig kväll med massa gott att äta och trevligt sällskap!
/iPhonemelie

fredag 4 oktober 2013

Om något känns som en dålig idé...

... till exempel ställa ett fullt glas med vatten på en barnstol och sen balansera det samtidigt som du bär ketchup och senap och en tallrik...

... så är det nog just en dålig idé...



/iPhonemelie

Något är riktigt fel...

Stora dotter leker i sitt rum. Själv!

Lilla dotter leker i andra lekrummet. Själv!

Jag sitter med en kopp kaffe vid köksbordet. Själv!

Något är fel, såhär brukar det aldrig gå till. Något är inte som det ska... Fast lika bra att passa på att nju...

Här hör jag lilla dotter stånka i lekrummet. En odör sprider sig snabbt ända till köket. Då hör jag stora dotter ropa från en annan del av huset att hon "bajsat mamma, jättemicke haj ja bajsat!".

Då föll allt på plats och jag kände igen mig igen. Läskigt det där med lugn och ro va?

Nu är allt bytt och torkat och här sitter jag. Vid köksbordet. Med kallt kaffe. Och ett barn i knät som vill göra något annat. Så jag måste nog lägga på nu. Men tack för samtalet. Jag hann ju i alla fall nju av lugnet. Kanske hinner jag med andra halvan imorgon...


/iPhonemelie

torsdag 3 oktober 2013

Det sista jag sa...

... till min grupp med 9:or efter deras debatt idag på engelskan (naturligtvis sa jag det på engelska men det känns av någon anledning larvigt att skriva det på engelska här...):

"Höjdpunkten i Slatans jobb är förmodligen när han går in och gör 5 mål på en avgörande match.
Höjdpunkten för en Hollywoodstjärna är förmodligen när den där "rollen av alla roller" blir deras och både miljoner och berömmelse blir verklighet.
Höjdpunkten för mig i mitt jobb är precis det här! När ni gör något som skrämmer er innan, förbereder er, andas, tar mod till er.. och gör det så otroligt bra! Gå hem idag och känn er jäkligt stolta över er själva. Det gör jag!"

Sen gick jag med fjärilar bubblande i hela kroppen ut från lektionen och kände att jag undrar varför i hela friden andra människor har valt andra jobb och inte läraryrket!

Det kan nog vara det bästa val jag gjort i mitt liv!


/iPhonemelie