lördag 30 juni 2012

Just nu...







/iPhonemelie

Kan själv!

Nu har lilla prinsessan blivit så stor så hon kan en massa saker alldeles själv. Hon kan:

- sova alldeles själv i sitt rum utan att bli rädd.

- säga till när hon kissat.

- prata en massa med vem som helst.

- äta själv.

- sätta på och ta fram bilder på iPhonen.

- sätta på dvd:n.

- torka sig om munnen när man är kladdig.

- ge pussar på beställning.

- mm:a och säga "gott" när något mumsigt avnjuts.

- förmedla det mesta hon vill i ord, även om hon ibland är lite otålig och vill att saker ska hända snabbare.

Jag har helt enkelt blivit stor tjej nu. Penni har också blivit stor oh kan en massa saker, men det får jag berätta om sen. Nu ska vi snart vila middag, vi som varit uppe innan tuppen idag!

/iPhonemelie

fredag 29 juni 2012

My time...

Nu är lillan lagd. Här i Lysekil tar vi kväll mitt i stormen nu jag och fåret. Vi ska ägna kvällen åt... absolut ingenting!



Mysigt!

/iPhonemelie

Gårdagen spenderade jag...

... tyvärr på akuten i 6 timmar. Har haft så väldigt svårt att andas nu några dagar även när jag stått upp och en himla yrsel som har lett till att jag svimmat. Nämnde det på vårdcentralen igår då jag som snabbast skulle dit för nytt intyg, tänkte jag kanske behöver järn eller så. Något prov togs som visade positivt för något man var tvungen att kolla upp. Visar ofta positivt det provet då man är gravid så det behövde inte betyda något men man ville inte chansa utan jag blev skickad till akuten.

Väl där gick allt snabbt och smidigt och jag var ute igen på nolltid... eller inte. Jag fick sitta på en stol i ett tomt rum i två och en halv timma. Sen bad jag om ett rum med säng så då fick jag åtminstone ligga ner. EKG och lungröntgen gjordes för att utesluta propp i lungan. Inget sånt och 6 timmar senare fick jag lämna sjukhuset.

Det är superbra att de alltid är så noggranna och nu vet jag ju helt och fullt att det inte är farligt utan bara att bebisen ligger långt upp, precis så som jag trodde egentligen. Men det finns nog inget tråkigare ställe i världen än sjukhus. Att vänta är mitt sämsta verkligen!

Nu är vi hur som helst på väg till Lysekil igen jag och Penni. Sista veckan ifrån den där pappan som jag faktiskt redan kan känna att jag saknar. Ska bli skönt att vara tillsammans sen hela familjen.

Lite roligt hur man kommer på sig själv att ändå, efter dessa dagar då jag klagat högljutt av det här med andningen speciellt, mått ganska dåligt generellt i graviditeten, spenderat en dag på akuten, haft ont och så vidare, när lillbebben sen rumlade omkring inne i magen igår kväll där jag låg i soffan hinna tänka att det allt är himla mysigt att vara gravid. Hahaha.

/iPhonemelie

onsdag 27 juni 2012

En gång sa jag 10...

När vi åkte hem från BB med Penni för ungefär två år sedan grät jag hela vägen från det att vi sagt hej då tills nästa dag ungefär. Jag grät över allt som var sorgligt, roligt, vackert, läskigt, lyckligt, förvånande, otäckt och så vidare. Mest grät jag för att Penni så småningom kommer att flytta hemifrån. Dessutom tyckte jag att Jens var himla okänslig som inte tyckte att detta var lika sorgligt som jag där jag satt och fulgrät med snor inblandat.

Jag grät också för att jag var tvungen att lämna min bubbla som var BB, lämna de lyckligaste dagarna i mitt liv som det kändes då trots (eller kanske tack vare?) att jag varit morfinhög en stor del av dessa dagar och sett citronfjärilar och babydollsköterskor i förlossningsrummet och somnat mitt i meningar bland annat. När vi satte oss i bilen snyftade jag fram att vi minsann skulle ha 10 barn och att det inte var något att diskutera! 10 gånger till var jag tvungen att komma till detta fantastiska ställe!

Nu ska jag få komma dit igen inom en rimligt snar framtid. Det känns spännande och roligt och jag längtar verkligen inte bara dit utan efter den här lilla bebisen. Tiden fram tills känns som en evig väntan och för varje dag blir jag mer och ner förväntansfull.

Däremot måste jag kanske ta tillbaka det där med 10... jag vet inte jag, så underbart mycket älskar jag inte halsbrännan, andnöden, yrseln, sömnsvårigheterna, den nattliga foglossningen, osmidigheten, avsaknaden av snygghet (it's a word!) och allt det där andra som kommer med en graviditet som är onämnbart i detta forum på grund av att jag önskar er maten kvar i magen.

Nyss låg jag här och tyckte att det är väl självaste fasen att jag inte ska få andas nu då på 10 veckor. Andas är väl inte så viktigt i och för sig, mer av ett lyxproblem kanske, men ändock. Lite skönt kan det ju vara. Hur som helst flipprade jag då förbi "Förlossningskliniken" på tv och hann se en ny liten bebis födas. Vad tror ni att jag gjorde?

Grät. Såklart. Och plötsligt kändes alla krämpor små och oviktiga i sammanhanget. Jag behöver inte andas eller sova så länge jag får vara med om de där små ögonen som ser på mig för den allra första gången. Som tittar upp på sin mamma och bara iakttar. Inget är för jobbigt att göra i 10 veckor till när man tänker på det ögonblicket.

Så vem vet, det kanske blir 10 i slutändan trots allt. Jag tvivlar på det men de där ögonen... oj, oj... de där underbara ögonen.


/iPhonemelie

Någon som puttar gungan...

Igår kom Jossan och Alex och vi åkte till Åsby för att titta på djuren och köpa gott kött till kvällen. Det var riktigt mysigt och grisarna var fascinerande för oss alla fyra tror jag. Efter det åkte vi till en lekpark så Penni fick gunga av sig!







Maten då? Jo tack du... lamm med potatis och rotfruktsgratäng och en gräddsås att dö för!



Penni var glad och nöjd och somnade utan besvär på kvällen. Själv fick jag en kväll på altanen med prat och mysigt umgänge, vilket resulterade i en glad och nöjd mamma som somnade utan besvär på kvällen!

/iPhonemelie

tisdag 26 juni 2012

Förmiddagen...

... spenderades på biblioteket där det ju fanns massor att göra för min lilla! Jättemysigt var det och jag blev positivt överraskad av allt man kunde göra...


Läsa Pippi....



Klättra på stolar...



Rita...



Klättra på andra möbler...



Leka tittut mellan hyllorna...



Kasta sig på puffen...

En av oss lekte sig alldeles slut och efter ett tag kastade hon sig på golvet, sa sov så gott och gjorde höga snarkljud. Här härmas Penni och gör likadant.



Heja bibblan! Hit kommer vi fler gånger. Kanske då kan vi till och med ha ro 1 minut att titta i en bok!

/iPhonemelie

måndag 25 juni 2012

Penni ritar!

Två sekunder var hon själv i stolen med pennan. Två sekunder...


Vad fin hon blev! Skönt att hon prompt skulle ha sin fina mössa på sig inne nu då. Hon har i alla fall matchat med lila penna...

/iPhonemelie

söndag 24 juni 2012

Kuddar.




Jag använder mig nu av 7 kuddar i sängen för att kunna sova. Det är kuddar överallt och ändå lyckas det inte bli perfekt. Det är en konstform det här med att vara gravid vill jag lova. Det här med att lyckas bli gravid och bära barnet i kroppen 9 månader med allt det innebär, det är en klurig sak. Men det här med kuddarna... svårt på riktigt!

/iPhonemelie

Igår upptäckte min dotter...

... första gången denna tjej...


Om hon gillade det? Gissa...


Så här blickstilla satt hon och tittade på när Pippi var på kalas och när hon åkte skridskor! Det blev en hit helt enkelt!

Som jag har längtat efter att dessa gamla klassiker ska bli intressanta och inte bara Lala och Mackapacka! Äntligen kan vi kura ihop oss i soffan en regnig tråkig dag och njuta av Pippi, Tommy och Annika! Sen kommer Emil, Lotta, Madicken och alla andra jag bara älskar! Men för idag nöjer vi oss allt med Pippi. Hon är nog ändå roligast.

/iPhonemelie

My kind of day!

Idag har varit en mycket bra dag som startade med besök hos Linda och Elma tillsammans med Sofi och Simon. Barnen lekte och var på gott humör och jag hann få lite tid för prat dessutom.

Eftermiddagen spenderades tillsammans med de roliga överraskarna Josefin och Alex på Strömsholms slott! Vi prickade in lunch i den lilla stunden det var sol och kunde sitta ute och njuta av vädret och omgivningen.






Innan vi begav oss hem hann vi självklart även med en...


Är det sommar så är det!

Blev precis serverad detta av min fina Sambo...


Bra dag! Bra dag.

/iPhonemelie

lördag 23 juni 2012

Gnället vs förståndet...

Gnället: fy farao vilken trökig dag i mående! Ont och jäkligt och inget kul kan jag göra!

Förståndet: men Emelie, det blir inte bättre av att du helt gottar ner dig i din ledsamhet. Försök att bryta humöret istället och gå tillbaka till det positiva!

Gnället: men idag finns det mycket lite positivt och mycket mycket att tycka synd om mig själv för! Det är inte så kul att vara gravid just idag heller...

Förståndet: men det vet du ju, det är en kort period och det är övergående.

Gnället: avbryt mig inte mitt i en mening tack! Jag ville säga också att jag har ont i ryggen nu med, svanken närmare bestämt. Dessutom har jag svårt att andas och får svimnkngskänslor då och då för att jag inte får tillräckligt med luft för att bebisen trycker på lungorna. Och armarna domnar och...

Förståndet: ja det är inte alls kul. Men om 11 veckor är den här din bebis och då försvinner allt sånt, det vet du ju! 11 veckor är ingenting.

Gnället: men jag är trött också och kan inte sova på nätterna. Och så är jag tjock. Och varken orkar eller kan röra mig speciellt bra. Och jag är osmidig och ful.

Förståndet: ja så är det ibland men du bor i ett hus med två tv-apparater, två datorer, två i-phones, ett välfyllt kylskåp och bra med kläder till alla i hushållet. Din dotter är frisk och välmående och om ett par-tre månader välsignas du med ett barn till (inshallah). Är det egentligen så synd om dig?

Gnället: men jag känner mig så oduglig när jag inte ens kan ta hand om min dotter ordentligt!

Förståndet: nu tar vi och benar i den här situationen, din dotter mår bra, ja? Nej du kan inte stå och gunga henne eller följa med till Eskilstuna Zoo just nu men hon är 2, det hinner du! Du kan gosa, busa, leka och älska henne varje minut ni har och så får andra hoppa in och ge fart på gungan en stund. Det måste få vara så nu och det gör dig verkligen inte oduglig. Penni lider inte av situationen! Inte ett dugg!

Gnället: men jag blir så ledsen och tänker så mycket på hur det ska gå sen...

Förståndet: det tar vi då. Nu är det bara idag du ska koncentrera dig på. Folk utan armar och ben får barn och klarar av det så nog ska väl du. Tänk på hur många runt dig som hjälper dig, du är otroligt lyckligt lottad Emelie!

Gnället: det är sant. Men det är synd om alla den också som måste hjälpa till så mycket.

Förståndet: nu är du larvig! De hjälper för att de vill! Och alla runt Penni älskar att få tillbringa tid med henne! Så de ser det inte som en uppoffring! I perioder i livet behöver man bara lite mer hjälp med saker och ting, lite hjälp att få fart på gungan så att säga. Och jag lovar dig att för alla som finns runt dig och hjälper kostar det dig inte mer än en puss. De gör det för att de vill. Seså, ta en kväll i soffan, unna dig lite glass och imorgon vaknar du med annan inställning igen. Se det där positiva vi pratade om förut, du vet ju att det finns överallt, hur litet det än må vara! Hitta det i Pennis leende, i den goda koppen kaffe på morgonen eller i rösten av någon du tycker om. Hitta det och håll fast vid det.

Gnället: jag börjar känna mig konstig, nästan som att jag försvinner... Ok, du kanske vann den här ronden förståndet, men jag är inte klar med dig! Jag kommer tillbaka, var så säker!

Förståndet: jag väntar mig inget annat, men då finns jag här precis som idag för att prata ner dig. Var så säker!

Förståndet - Gnället: 1-0!

Nu=soffhäng med Ben och Jerry!

/iPhonemelie

Midsommar i Kungsör!

Med Wretlingsklanen!
























En riktigt mysig, rolig och trevlig dag på alla sätt! Precis så man önskar att midsommar ska vara. God mat, soligt väder, dans runt majstång och framförallt trevligt sällskap! Tack alla för en rolig dag!



/iPhonemelie

torsdag 21 juni 2012

För er som suttit på nålar...

... kan jag berätta att hela hemresan gick alldeles utmärkt! Det trodde varken ni, jag eller Lillfis skulle jag tro. Vi behövde inte ens sätta på någon dvd till henne, det räckte att muta med diverse ätbara läckerheter såsom kex och russin! Jag var så förvånad att jag ville ringa någon och berätta om det ofattbara!






Hej då Lysekil och tack för denna gång! Vi ses om en vecka!

/iPhonemelie

So far...

... so good!



Halva vägen gjord utan minsta svårighet. Nu hoppas vi på lika smärtfri sista etapp också!

/iPhonemelie

onsdag 20 juni 2012

Ett år...

Fika på café Katten, Lysekil juni 2011 och juni 2012...





Ett år har gått. Så fort. Tänk så mycket som hänt på detta år, det är inte alls samma tjej. Nu är hon verkligen sora seje (stora tjejen) som hon säger själv när hon ska sitta på stor stol eller äta med stor gaffel. Konstigt... ännu konstigare att i juni 2013 är de två stycken på bilden förhoppningsvis. Tänk va stor hon ska vara då min lilla stora tjej.



/iPhonemelie

Idag...



















Jag älskar Lysekil!

/iPhonemelie

Lycka!

För en del är lycka detta...






Det här var några år sen vid ett besök på Smögen. Vilken snygg kille jag har gått sta å dragit på mej på ren Körschvamål!

Saknar honom nu...

/iPhonemelie

Igår hade vi...

... en perfekt eftermiddag på alla sätt. Med sol följde ett besök till Röe gård, ett av mina favoritställen här nere. Penni fick gunga, leka sandlåda, titta på kanin, höns och kattungar och njuta av en glass i solen. Mamman fick vara med och se Lillfis så glad och nöjd, titta i den mysiga affären de har där och njuta av en glass i solen. Morfarn fick vara mammans fötter och ge fart på gungan, titta på djuren och även han njuta av en glass i solen. Mycket glass blire!

Är man i Lysekil så rekommenderar jag verkligen en tripp ut hit!








Lillfis var så duktig och klappade så försiktigt... på ett säkert avstånd av en halvmeter ifrån. Men klappa gjorde hon och sa"så, så".





Tillbaka i Lysekil lekte vi lite vid bryggan och scenen vid havsbadet. Det blåste lite dock...











Penni sjunger "Dansa, pausa" och dansar loss på scenen!

Ja säga vad man vill men nog blir allt lite trevligare med solen!

/iPhonemelie