fredag 28 februari 2014

Det är ju såhär det ska vara!

Nu är Lotta ett och ett halvt år, Penni är tre och ett halvt. Jag jobbar halvt och är föräldraledig andra halvan. Lotta har börjat sova mycket bättre nu och då även jag såklart (ren och skär lycka!!!). Tjejerna har börjat leka bättre med varandra små stunder här och där mellan bråken vilket ger mig stund att ta hand om hemmet mellan varven. Just nu är det vansinnigt härligt att ha det såhär!

De är så roliga att vara med nu mina tjejer och jag älskar att jag valde det såhär, att jag gav mig tid med dem länge. Det känns så skönt och nu är det ju tio gånger roligare att vara hemma med dem när man kan göra mera saker. Med en nyfödd och ett syskon handlar det ju mest om att klara av dagarna med allt som ska till, men nu, nu umgås vi och har roligt ihop och med andra. Det är härligt tycker jag! Jag önskar jag kunde ha det såhär länge, länge till!






- iPhonemelie

torsdag 27 februari 2014

5 tecken på att...

... jag verkligen blivit gammal nu...

1. Jag tycker att undgomar jag kör förbi med bilen har för lite kläder på sig mitt i vintern! Herre Signe du, de går ju ut utan halsduk i minusgrader!

2. Jag har börjat tycka allra mest om fransk nougat och marsipanchoklad. Nej, men på riktigt! Mer än geisha!

3. Jag tycker inte alls om när de svär i tv och radio. Alltså det är inte ens så att det stannar med att jag inte tycker om utan jag stannar upp, rynkar på näsan, fnyser, byter kanal och blir sur på mänskligheten. På riktigt. Har kommit på mig själv reagera precis så flera gånger nu. Jag tycker att det låter så illa att svära att jag förväntar mig högre språk i det offentliga på något vis. Om jag svär själv frågar du? Naturligtvis inte! (Eftersom min pappa nu läser den här bloggen) (om ni nu mot förmodan skulle råka höra mig svära som en borstbindare är det inget jag kommer att erkänna och det förändrar icke min irritation mot tv- och radiopersoner. Dubbelmoral är mitt mellannamn!)

4. Jag älskar uppfinningen 11-kaffe! Eller 15-kaffe för den delen också. Gärna med en liten bulle till och självfallet på kaffekoppar med fat! Det får bli min nummer...

4 1/2. Jag älskar kaffekoppar med fat! Eller förresten, jag har börjat älska porslin över lag. Fint, gammalt porslin kan göra mig lycklig nu för tiden. Sådär "stå stilla en stund och putsa min fina tallrik med en handduk medan jag ler dumfult och bara tittar ut i tomma intet"-lycklig.

5. Jag kan inte ta Peter Jidhe på allvar längre alls på grund av hans långa (läs larviga) hår! Han ser alldeles för slarvig ut och på något vis blir jag mest irriterad på att han inte ansträngt sig mer än satt upp ett flottigt hår i den där konstiga knuten!? Nej, det där går bort Peter, någon måtta får det allt vara på det där.

Nu tar jag mig en strax te och en kvällsmacka, sätter på mig raggsockor och klagar på alla hemskheter som händer i världen under nyhetssändningen.

- iPhonemelie

Mina tjejer har börjat gympa!

I söndags började vi med barngympa i Kolsva! Fantastiskt roligt hade vi hela familjen och det var en fröjd att se de mina leka och springa för hela slanten! Det blir något att längta till hela veckan tippar jag på.









- iPhonemelie

onsdag 26 februari 2014

Framförhållning... ?

Detta är en ungefärlig återgivelse av en mejlkonversation mellan en lärare på en högskola och en vuxen lärare som valt att fortbilda sig lite på just denna högskola...

Studenten: hej igen. Bla, bla, bla, tusen frågor, bla, bla, bla hur? Bla, bla, bla hjälp.

Läraren: hej. Bla, bla, bla oförståeligt krångelspråk som ingen människa i världen någonsin kan förstå hur smart man än är. Bla, bla, bla förvirrande meningar som framkallar svettpärlor i den redan förvirrade studentens panna. Och bla, bla, bla lite till.

Studenten: eh, ok. Men då gör jag så (??eller menade han något annat tänker hon i ren panik??). Nu har jag också lagt upp uppgift 6 och mina reflektioner kring boken kommer innan helgen. Bla, bla, bla trevlig ton i utfyllnadsprat.

Läraren: bla, bla, bla trevlig ton tillbaka. Bla, bla ser fram emot att läsa, bla, bla. Glöm bara inte att lägga upp första utkastet av din essä ikväll också.

Studenten: ...

Tyvärr svimmade den där studenten av pluggpanik eftersom hon missat denna lilla information fram tills nu, så hon kunde inte skriva något mer tillbaka. Hur långt hon hade kommit på sin essä i det läget? Ja, det beror på hur man ser det. Hon hade ju skrivit exakt 0 ord på den men i tanken hade hon ju hunnit tänka på den absolut ingenting. Så det var ju skönt.

Blev det något första utkast inskickat? Jajamen! 2 sidor av total ordbajseri kantade med svettpaniksfulgråt lite här och där. Pluggande när det är som bäst! Det här med att ta ansvar för sina egna studier och det där som jag betonar i omdömena till mina elever verkar... inte vara min grej riktigt.

Skönt med framförhållning. Verkligen...


- iPhonemelie

lördag 22 februari 2014

Nu går det undan!

Nu har pratet verkligen tagit fart på Lotta här hemma. Hon härmar ord hela tiden och försöker att säga det hon vill. Igår sa hon "Nemmi" (Penni) för första gången jättetydligt och det lät så gulligt.

Hon kan nu kommunicera det hon vill genom att visa med ord och händer och jag blir varje dag förvånad över hur mycket hon lärt sig bara över natten känns det som. Hon tar efter Penni i det mesta hon gör och när Penni kommer och entusiastiskt berättar något kommer Lotta hack i häl och med samma entusiasm nonsenspratar som för att berätta samma sak. Någonstans i sin nonsensmening slänger hon in ett ord som hon kan, till exempel mnö (mjölk), totta (tuttla), scho (snö) eller namna (ramla). Det låter väldigt roligt.

Tänk, det är precis lika häftigt den här gången!





Min stora minsting!

- iPhonemelie

tisdag 18 februari 2014

Den ljuvligaste av ljuvliga...

Han har kommit nu. Den underbara lilla bebisen med de små fingrarna och den lena huden. Han med den söta lilla munnen som kunde göra miner jag ler åt än. Detta varma, fina, lugna lilla liv som sov så gott i min famn att jag hade svårt att dela med mig av honom. Han är ljuvlig. På alla sätt ljuvlig.



Hans mamma (hon som sjunger i duschen om ni minns ni som varit med mig länge) och pappa får själv ta ställning till det här med bilder och internet så därför är han suddig. Men jag kan lova er att han var underbar, lilla Frank.

/iPhonemelie

fredag 14 februari 2014

Jag hjärta alla hjärtan!

Även påtvingad romantik i form av bestämt datum är inget mindre än just romantik, vilket gör att jag gillar denna dagen. Medan jag serverade dem kvällsmat berättade jag för mina små hjärtan idag vad det var för dag och att man idag ska ge en puss till dem man älskar. Genast hoppade Penni ner från stolen och sa: Men jag älskaj jo dej mamma så då vill jag ge dej en poss ida! Underbart!

Tjejernas alla hjärtans-middag bestod av... hjärtan!



Föräldrarnas alla hjärtans-middag bestod av en liten bit av himmel...



Mina små hjärtan. De som får mitt hjärta att smälta, stanna, älska, längta, värka och göra volter av lycka. Allt i en salig blandning!



/iPhonemelie

torsdag 13 februari 2014

Det är därför förstår jag nu...

Jag fick en förfråga för ett tag sen om jag tycker att det börjar bli tråkigt att skriva på bloggen. Det tycker jag inte men jag tar mig liksom inte tiden till det på samma sätt som tidigare. Idag slog det mig varför...

De dagar jag jobbar gör barnen sina 15 timmar på förskolan. Resten av tiden är de med mig från början till slut på dagarna. När jag var hemma på heltid var penni på förskolan själv och Lotta sov mellan varven vilket gav mig tid att hinna med saker. Idag är Lotta sjuk men penni fick åka och leka av sig efter en heldag inne igår och när Lotta nu sover slog det mig. Det är ju den här tiden jag aldrig har längre. På kvällarna när de somnat båda två måste jag ju jobba eller plugga eller titta på turkiska serier så det är full fräs tills jag stupar i säng. Jag är oftast så trött att det liksom inte finns något att säga direkt.

Min tanke med bloggen är egentligen ingen. Jag skriver den inte för någon mer än att jag älskar tanken på att mina barn kommer att kunna läsa mycket om sig själva och sin mamma när de blir större. Skulle något hända mig finns en bit av mig kvar. Sorglig tanke kanske men den ger mig lite lugn. Så jag skriver när jag kan, vill och har något att säga. Vad jag äter, viker för tvätt eller bygger för duplohus kanske cyberspace kan vara utan ibland (förutom sötsakerna naturligtvis!). Men tråkigt har det inte blivit att skriva. Det blir det nog aldrig.


- iPhonemelie

onsdag 12 februari 2014

Det här med turkarna...

... och deras förmåga att göra spännande tv-serie är väl fantastisk va! Detta är min andra turkiska serie jag fastnar i efter 3 1/2 minut och nu inte kan sluta titta på. Jag längtar till varje avsnitt och sitter helt klistrad hela tiden.

Det är dessutom ett spännande språk som jag nu lärt mig en del bra att ha ord på. Försökte dock googla stavningen av alla dessa bra ord för att kunna delge er dem nu men jag lyckas endast hitta en korrekt översättning och stavning till orden evet-ja, anne-mamma och bak-titta. Men nu vet ni det.

För övrigt... dessa program jag fastnar i är inga såpor vill jag förtydliga. Det är alltså inte turkiska såpor jag är helt besatt av utan (och jag citerar SVT) "ett nytt turkiskt thrillerdrama i 60 avsnitt". Viktigt att betona det där. Thriller alltså. Inte såpa. Ok?

Serien heter 20 minuter och finns på SVT play. Se den! Om ni tror att ni pallar spänningen!

Ring mig sen så kan vi prata turkiska!

- iPhonemelie

tisdag 11 februari 2014

Det här är varför jag gört!

Känslan när en elev som vägrat prata engelska tidigare bara helt plötsligt hittar självförtroende och litar på mig tillräckligt mycket för att öppna munnen och konverserar fritt en bra stund... är helt obetalbar! Helt jäkla obetalbar!

Jag älskar den känslan som få andra känslor och det är precis den känslan som gör att jag känner mig som den lyckligaste läraren i världen! Ofta.

Vilket jobb jag valt!

- iPhonemelie

Jag vill att det här ska funka!

Jag vill inte att det ska bli monsterstora bilder när jag använder frametastic! Testar igen men om de blir stora, vad gör jag då för fel?



- iPhonemelie

måndag 10 februari 2014

Win-win!

Så jag släpade mig ut en sväng för att de små liven skulle få den här luften jag så ofta hört ska vara bra för dem. En stund i en lekpark avslutades med något jag så ofta sagt ska vara bra för mig, nämligen en bulle på ett fik!


Och vilken bulle sen...


Om jag fick avsluta alla besök i lekparker såhär skulle jag ju hänga där jämt, det förstår ni ju.

Hur som helst, alla vann något den här eftermiddagen! Strålande!

/iPhonemelie

söndag 9 februari 2014

Från imorse...

En liten minitripp till solen är nu avklarad. Första flygturen för Penni och min första semester med bara henne. Vi har haft fyra härliga dagar med ingenting på schemat och hunnit med allt man önskar och lite till känns det som. Jag har njutit. Njutit av solen, maten, glassen och det mysiga sällskapet. Njutit.

Penni har varit ljuvlig! Så glad, tillfreds och rolig att vara med och knappt ett gnäll över någonting på hela tiden. Hon har haft sex vuxna omkring sig att få full fokus av precis hela tiden och det har varit så mysigt att se henne med alla hon tycker så mycket om.

Lotta har fått full uppmärksamhet av sin far och jag gissar att hon stortrivts hon med. Jag har längtat efter henne men det har gått bra, det är inte förrän nu när man är nästan hemma som det börjar bli jobbigt på riktigt. Nu vill jag ju bara hem och få krama henne!

Sen är det bara 2 1/2 vecka kvar innan älskade mor och far är hemma igen och det går ju på en pisskvart som man säger i Körschva.


























Underbara dagar. Längtar redan till nästa år!


/iPhonemelie

Ett dagboksinlägg...

Sitter i Spanien närmare bestämt Nerja. Klockan är 08.30 och jag har precis ätit frukost med min mor och min dotter. Jag hör den senare av dem leka på golvet med sitt lego och hör min mor och far prata med varandra medan jag sitter här och bara andas. Jag tittar ut genom fönstret och himlen är blå. Totalt genomblå utan ett moln någonstans.

Dagen är oplanerad men jag kan tänka mig en stund på stranden, en glass, lite shopping, god mat, en glass och ett glas cava. Kanske en lekpark eller två däremellan också. Jag kan inte hjälpa där jag sitter och tittar ut på den blåa himlen att känna mig fullständigt lycklig och till freds. Det här med sol och semester... det är något alldeles underbart va...









- iPhonemelie

tisdag 4 februari 2014

måndag 3 februari 2014

Jag - en snögubbe?!

Ja, ja ok, ok. Det var roligt med snön igår. Det var det. Jag och Penni gick ut på baksidan där vi inte har något annat än snö just nu och jag tänkte pina mig igenom en halvtimma så hon skulle få lite luft... sen ville jag aldrig gå in!

Vi byggde en snögubbe!


(som tyvärr inte pallade trycket och rasade ihop av förtvivlan när vi gick in)

Vi (absolut mest jag faktiskt) byggde ett berg som man kan åka kana nerför!





Vi gjorde snöänglar och gömde oss i snön!





Jag till och med älskade det! Vad var hemligheten och skillnaden mot innan då? Tre saker:

1. Jag hade bara med mig den ena av mina två kära döttrar och den av dem som faktiskt tycker om att vara ute. För att förtydliga: det var alltså ingen som skrek precis hela tiden och bara ville sitta på höften, vilket var tur för då hade det blivit hundra gånger så jobbigt att bygga mitt enorma superbraiga snöberg!

2. Det var plusgrader vilket jag anser vara på rätt sida av sträcket så att säga.

3. Jag stod inte och skrapade i snön med ena skon och förbannade vädergudarna för att de har sån dålig humor utan jag lekte. Jag kastade bort mitt vuxen och gick all in i det vi gjorde och det var faktiskt jätteroligt! Inne är jag bra på det där men ute när det är kallt och snö fnyser jag mest. Men alltså inte igår.

Så då vet ni. Så här såg det alltså ut när helvetet fryst. Det var som tusan va?

iPhonemelie