torsdag 30 december 2010

Såskok, storkok och hm... klädkok?

Idag vankades fin middag med fint besök! Sambo gjorde en sås jag skulle kunna gifta mig i och jag gjorde en köttfärslimpa! Syster yster och farmor armor (?) uppskattade smakerna mycket.


Varför kokar man sedan kläder då undrar ni?
Jaa... det börjar på b och baklänges blir det sj ab...

/e

Tänder?!

Så här ser Penni ut allt som oftast nu för tiden... hela handen stoppar hon i munnen och biter på. Kan det vara tänder? Hon dregglar och är lite kinkig också... hmm... är inte det lite tidigt?

     

/e

Glädjestamp!

Minns ni när man var liten och blev riktigt riktigt glad? Om ni har glömt känslan kan ni passa på att titta på ett barn som blir exalterad och riktigt glad över något. Det finns ingen bättre reaktion än den ett barn har i det ögonblicket!

Jag såg Pennis kusin Tyra bli riktigt exalterad och glad idag när hon såg lilla Tessie. Hon tjöt och stampade liksom med benen. Hon blev med andra ord så till sig att hon inte kunde stå still. Underbart att se!

När tappar man den reaktionen? När slutar man bli så uppspelt över saker? Varför stampar eller hoppar vi inte av glädje längre? Det är ju en sånt härligt sätt att uttrycka glädje på. Jag tror jag ska börja med det. Fast det blir ju inte alls lika härligt om det inte är spontant förstås.

10 spänn till den som får mig att rent spontant hoppstampa av glädje!

Tessie, Tyras glädjeobjekt, som för övrigt gör en dans när hon blir riktigt uppspelt.
Det funkar också för en 10:a. Dans alltså.

/e

onsdag 29 december 2010

Idag då undrar ni... vad har vi gjort idag?



Men... vad är nu detta? Det saknas ju en inte sant?


Här är den... och vad döljer sig i den då undrar ni såklart...


Havrepraliner med smält choklad!!
Nemen, vem har gjort det undrar ni nu ju såklart...
jo men det är ju jag!



Passade även på att pimpa receptet genom att rulla dem i kaffe och sedan i krossade pepparkakor och kardemummakakor! Oj då tänker ni, var fick hon den idén ifrån? Jo jag är ganska påhittig ibland, det är jag.



Så jag frågar igen... hur mycket choklad är för mycket choklad?!
/e

tisdag 28 december 2010

Små funderingar på en liten dator...

1. Varför tycker så många att det är sååå skönt att vara ensamma? 2 timmar räcker gott och väl för mig och nu hoppas jag nästan den lilla ska vakna. Ensam är inte stark... bara uttråkad. Missförstå mig rätt, jag menar inte att jag vill sitta ihop med den jag lever med, menar bara att jag inte njuter av ensamheten så som många andra. Skulle mycket hellre prata lite strunt över en kopp te med någon än själv. Tycker dock att jag är rätt så lättsam och ganska rolig att prata med.

2. Är det någon annan än jag som brukar prata engelska när ni är ensamma hemma? Högt alltå? Jag hävdar att det är ett jättebra sätt att träna sin engelska så om ni inte gjort det än... prova!

3. Hur kommer det sig att man alltid skär sig när man rakar benen med en engångshyvel? Det gör jag ju aldrig annars!

4. Hur mycket choklad är för mycket choklad?

5. Varför är taklampor plötsligt bara prydnad? Med all mysbelysning som måste komma från sidorna eller golven har de stackars taklamporna inte en chans nu. Jag gillar starkt ljus. Är jag onormal?

6. Är det för tidigt att ringa Ernst i början av Januari tro? (riktad mest till Annika)

7. Varför finns det inga varma overaller till bebisar som inte är rosa eller blå?! Jag vill inte ha en rosa overall och köper jag en blå blir den för pojkig uppenbarligen. Jag vill ha en röd, grön, brun, vit, beige, lila eller något dylikt. Bara inte en snuttigt rosa. En snygg rosa skulle gå. Var kan jag hitta det?

8. Hur ska jag göra med ramarna som var slut på Ullared när jag var där? Skulle ju vilja ha flera stycken till...

9. Finns det någon som inte tycker att Mia och Klara är världens roligaste serie?? Jag skrattar så jag kiknar varje avsnitt.

10. Borde jag resa mig från soffan och göra något vettigt nu?

/e

Out with the old...

... in with the new! Vi går från 56 till 62 nu äntligen! Som vi har väntat jag och Penni. Väntat och längtat efter alla fina kläder som legat i lådan. Nu är tiden inne. Nu har hon blivit så stor. Stor som 62. Det märks på henne att hon blivit äldre. Hon känns inte bara större utan smartare med. Det blir man när man blir en 62:a! En smart 62:a.

Idag hyllade den här mamman vakuumpåsen! Mycket smart förvaring skulle jag vilja säga. Här har jag gjort en påse med unisex 50-56 och en med flick 50-56. Organisation är mitt mellannamn!




Här är en del av allt nytt fint som jag fick hänga upp och lägga in. (I mars blir jag för övrigt äntligen fri från mitt nuvarande abonnemang och kan köpa en ny telefon med bättre kamera! Jei!!)







/e

måndag 27 december 2010

Dagens förälskelse...

Nu sitter jag och min lilla i soffan och myser tillsammans. Hon är så mjuk och len min lilla. Det känns skönt för fingrarna att få stryka på henne. Hon gör jag som jag säger även om jag får ha lite tålamod med henne också. Hon är så flickig och fin. Tänk vad mycket roligt vi ska ha tillsammans under en lång tid framöver. Jag kommer att bli en mycket viktig person i hennes liv och hon i mitt. Härligt att tänka.

Det är en sorts kärlek, det måste jag säga. Jag känner kärlek för den här lilla. Det gör jag faktskt.

Inget är lika stort som Penni såklart men min lilla fina dator är dagens förälskelse.
/e

Min julklapp!

Så länge jag kan minnas har jag velat haft en pytteliten dator. Tyvärr är det något jag inte sett som så nödvändigt och aldrig skulle unna mig själv. Nu i år tyckte Sambo att han skulle unna mig det så detta är vad han gav mig i julklapp!!!
För er som inte ser är den lila... en lila fin liten dator!
Jag blev så glad att jag grät en liten skvätt!
Tack, tack, tack och tack!
/e

lördag 25 december 2010

Det är inte dagar vi minns utan ögonblick...

Igår hände något historiskt i Pennis liv. Och i mitt. Hon fick sin första smakportion, mosad potatis. Vi hade laddat kameran och förberett oss på roliga miner och potatis överallt utom i Pennis mun. Men icke! Penni gapade och "tuggade" gärna i sig potatisen och blev riktigt arg när det tog för lång tid att få mer. Hon gillade det kan man säga! Litet matvrak på g? Ja hon har ju att brås på om man säger så...


Så här glad kan man bli efter lite potatis!
Klänningen är Pennis fina julklapp som hon fick av sin pappa dagen innan julafton. Koftan fick hon av sin ena gudmor Josefin.
/e

fredag 24 december 2010

Julaftonsmorgon!

God jul!

Idag är den alltså här, dagen vi har väntat på sedan förra året vid den här tiden. Julafton. Julaftonsmorgon. Det är nästan så det är min favoritstund på dagen, morgonen alltså. I alla fall på just denna dag. Man vaknar med pirr i magen och det är inte alls jobbigt att gå upp (inte ens fast man är trött som en zombie efter resan till Ullared som tog musten ur en). Man äter en mysig frukost tillsammans med Sambo samtidigt som en glad dotter sitter i sin babysitter och skrattar åt oss (nu skenar hjärnan iväg till den där scenen i filmen Adam och Eva igen!). Sedan får man öppna dagens första julklapp och utbyta pussar och tack till varandra.

Så här ser denna morgon ut i mitt huvud.
So far so god... en glad dotter och strax ska vi väcka Sambo till den där mysiga grötfrukosten.

Så god julaftonsmorgon på er alla. Hur har ni firat den?


I min familj brukar vi lägga paketen under granen!
/e

tisdag 21 december 2010

Inge bloggande pga utflykt!

Imorgon blir det inge bloggande för den här lilla damen för imorgon styr vi kosan (dvs min combi) mot Ullared. Jo då jag vet att det verkar dumt att åka såhär innan jul men förra året var det knappt en kotte där så vi kunde röra oss helt fritt. Jag håller tummarna att detta år ser likadant ut.

Eftersom jag ska vara borta hela dagen imorgon har jag passat på att bara vara hemma idag och njutit av min lilla. Hon har fått sova middag i min famn två gånger och jag har bara legat och luktat i hennes mjuka hår. Vi har haft en sån mysig dag att jag känner mig glad innifrån och ut. Nu sitter hon i sin babysitter och skrattar högt så jag tror hon är nöjd med dagen hon med.


Vi ska satsa på matchande kläder Penni och jag. Undrar om de gör den där bodyn i min storlek... kanske ska kolla på Ullared. Ja för dit ska jag ju imorgon. Men det visste ni ju.

God natt då folket. Snart i alla fall. För jag ska ju upp tidigt. Ohyggligt tidigt. Ja för jag ska ju åka till Ullared ja. Imorgon alltså. Ullared ja.

/e

Pennis nya kompis!

Penni har fått en ny kompis. Tessie heter hon och Penni tycker mycket om henne. Jättemycket. Hon vill bara leka med henne hela tiden. Så mycket att det blir lite jobbigt för Tessie när Penni är så på liksom. Men vad ska man göra. Är det kärlek så är det.



Ser ni kärleken i Pennis ögon?



/e

måndag 20 december 2010

Rapport från slottet, utflyktsdag!

Idag har jag haft en mysig dag. Var hos Pennis kompis Filippa och lekte idag. Hennes mamma passade på att göra den här mamman fin i håret. Hon skulle ha en stor kram den där andra mamman. Bra snäll är hon. Och rolig också.

Kvällen spenderades i mitt huvud såhär:
Jag hämtade Sambo och vi åkte till Västerås för att göra lite ärenden samt avnjuta en lugn och trivsam middag på Ikea (ni vet att de har julbord nu va?!). Penni somnade strax innan vi åkte och sov länge och väl. Hon sov genom vår lugna trevliga pratsamma middag och sen vaknade hon skrattandes lagom till vi ätit klart. Då tittade jag och Sambo på varandra och skrattade sådär som i filmen Adam och Eva ni vet. "Hahaha vilken söt och lite tokig unge vi har!" Sen gick vi hand i hand genom IKea, hittade precis det vi skulle ha, åkte hem och fick sova hela natten.

Kvällen spenderades på riktigt såhär:
Jag hämtade Sambo och vi åkte till Västerås för att göra lite ärenden. Jag hade glömt lämna in en film, packa ner mat till Penni, packa ner bröstpumpen jag skulle lämna samt packa ner bärselen så vi fick göra ärenden hemma i köping innan vi kom iväg. På väg till Västerås kom jag på att jag glömt pappret jag skulle behöva för att få lämna in bröstpumpen jag hyrt. Det ordnade upp sig ändå. Efter det fick jag springa in och köpa mat till Penni eftersom jag glömde packa ner den när jag sprang in hemma, fast det var en av sakerna jag gick in för att göra.

Sen kunde vi rulla in på Ikea, sisådär 18.25 och maten serveras endast till 19. Penni somnade strax innan vi satte oss i bilen och vaknade vid ingången till Ikea. Hon vaknade visserligen med en hemskt rolig min men skrattade gjorde hon kanske inte. När vi skulle äta ville hon äta först och skrek en liten stund, men blev nöjd när hon fick mat. Efter en stor mängd mat kräktes hon sprutspyor över golvet och sina föräldrar två gånger. Det enda som dög för lilla P under middagen var att gå omkring så Sambo och jag fick äta i skift och lite i taget för att få en del av maten varm i alla fall. Vi hann inte prata med varandra alls under middagen.

När det var dags att stoppa tillbaka henne i bilstolen var hon sur och ville inte det. Hon ville ha nappen men spottade ut och blev arg... ja ni vet den leken. Vi hittade i alla fall det vi skulle ha och åkte hem. Om vi sen fick sova hela natten tvivlar jag på men kanske i alla fall några timmar i streck... vi hoppas på det.

/e

Var är hjälpsamheten?!

Jag har ju glömt att berätta något som gjorde mig lite besviken på mänskligheten i fredags. Jag och Penni var till fabror doktor för att lyssna på lungorna eftersom hon hade sån hosta (för övrigt var det inga fel). Haha måste tillägga här är Penni hostade så hon kräktes ute i väntrummet, snorade så det bara rann och skrek som en galning. Sen kom doktorn och vad tror ni hände... Penni låg på britsen och skrattade och jollrade med doktorn. Ingen hosta, inget snor och inte ett skrik så långt ögat nådde. Självklart!

Hur som helst... min ilska på mänskligehten var det vi skulle prata om... ni som har barn vet hur mycket det blir att släpa på när man ska någonstans och för er som inte vet kan jag berätta att det är jättemycket verkligen. Jag hade alltså en skrikande Penni på ena armen och med hjälp av den andra skulle jag då försöka få med mig min vinterjacka, Pennis overall, skötväskan, maxi cosin och alla mössor och halsdukar vi hade med oss också. Som ni förstår var det inte helt lätt. Doktorn kom ut och ropade upp Pennis namn, tittade och såg att jag kämpade med att få med mig alla saker och sen vände han och gick i förväg. I väntrummet satt det 4 stycken personer på stolar. Alla tittade och såg att jag kämpade samtidigt som Penni var jätteledsen. Ingen ens erbjöd sig att hjälpa mig bära. Ingen!

För mig är detta mycket underligt. Hur kan man bara sitta och titta på en sån sak utan att känna att det drar lite i hjälpsamhetsnerven. Har folk ingen sån längre? Jag blir så förvånad och besviken. Jag kommer alltid att erbjuda hjälp när det ser ut som att någon behöver det. Det värsta som kan hända är att denne tackar nej och ändå känner sig glad inombords för att det finns människor som fortfarande tycker att vi ska hjälpa varandra.

Så skäms på er ni som bara sitter. Hjälp till!

/e

Ser ni vad jag ser?

När vi hämtade gran såg vi något speciellt. Vad ser ni?



/e

söndag 19 december 2010

Le Gran (med lite fransk dialekt)!


Här är ett måste att gå och småsjunga stilla natt och bjällerklang precis så som allas vår pappa Rudolf skulle gjort det. Tänk in er det ljudet till bilderna så förstår ni hur bra jag mår!


Så, vad tycker ni då? Inte så tät som Musses gran men stor och ståtlig va?


/e

lördag 18 december 2010

God jul och gott nytt år!

önskar Penni alla er som inte fick något julkort.
Ni är många (eftersom mamma bröt ihop på de här med julkorten) men ni är lika omtyckta ändå. Ni får en varm hälsning här på bloggen istället. Nästa år hälsar Penni att hon tänker göra egna kort så får mamma vila. Vad tror ni om det?

Jakten på...

... den perfekta granen började idag! Såhär tät och fin ville jag att den skulle vara:



Så vi pälsade på oss massor med kläder och styrde vår kosa till Svansbo, som alltid några dagar innan jul. Det hör till traditionen, jag skulle nog till och med kunna kalla det den bästa, att kliva ut i skogen och peka på en gran som huggs ner och tas med hem. Jag brukar vara alldeles lyrisk denna dag då den enligt mig klassas som årets mysigaste och idag var inget undantag. Ute var det några minusgrader och massor, massor med snö så förutsättningarna för mys och trivsel var perfekta. Förutsättningarna att hitta perfekta granen lite försvårade med tanke på alla snö, men tappra soldater som vi gav oss den på att göra jobbet ännu lite bättre än föregående år till och med.





Vackra fina Svansbo... Påpälsad och redo att möta vinterlandskapet!


Vi pulsade omkring och på vissa ställen trampade jag ner mig ända till knäna.


Sambo i ett hav av granar och snö. Vad tror vi om denna?

Bästaste frun i huset ramlade i all snö. Tyckte jag var lite kul...


Två granar nedhuggna... check. I tvättstugan för värmning.

Tror ni det kan bli något?

Nu återstår bara att klä granen efter den fått värma på sig lite... bilder på det färdiga underverket kommer lite senare. Denna härliga, mysiga dag går nu över till kväller och i det lilla huset ska det drickas glögg, ätas pepparkakor och kläs gran. Vilket dag gott folk! Vilken dag.
Jag är lycklig.
/e

Julklappsbytet!

Igår var det dags för det efterlängtade julklappsbytet med pysseltjejerna! I vanlig ordning träffades vi hos Nettan och började kvällen med något som bara kan beskrivas som ren och skär njutning... julbordet!



Efter maten var efterrätt och jag mumsade i mig varm frukt med smält choklad. Jag hann tänka att det var någon smak i frukterna som jag kände igen men inte kunde komma på vad det var. Hur som helst tyckte jag att det var en så god smak att jag blev alldeles till mig. Då kände jag det... stick, stick, stick... kli, kli, kli. Kiwi. Har inte ätit Kiwi på många år eftersom hela munnen kliar när jag gör det så jag hade glömt hur det smakar. Men vad skönt att jag hann känna att det verkligen smakar supergott innan hela munnen blev tandborstfall (ni vet när man bara vill ta en tandborste och klia så hårt man kan i hela munnen). Så jag satt en stund och drog tungan mot tänderna och var väl inte så jättenöjd med resultatet. Men det gick över efter ett tag i alla fall. Kontentan av det blev alltså... nu vet jag att jag verkligen gillar Kiwi... och att jag fortfarande inte kan äta det.

Julklappsbytet då, undrar ni ju nu förstås, hur blev det med det? Jo förstår ni, det ska jag berätta. Vi lekte den där leken med tärningar där man får ta paket av varandra ni vet? Om mna får två lika siffror får man ta ett paket. När alla paket i högen är utdelade öppnar man dem (en del öppnar inte innan utan går bara efter hur fina paketen ser ut) och sen får man fajtas om dem. Vi ställde klockan på 7 minuter och sen började kaoset. Får man en 1:a eller 6:a får man nu ta ett paket av vem som helst i ringen. Ni kan tro att det blir hets av det hela! Men det är väldigt roligt. Jag tror att igår blev alla nöjda med vad de fick för paket när slutsignalen ljöd. Här är mina... notera vem presentkortet är köpt av och fundera sedan på om det är okej eller inte...



Här är en bild på Nettans fina adventsljusstake... hon är inte så tokig på sånt den där Nettan.


Hur som helst var det en väldigt rolig kväll med väldigt roliga tjejer. Jag längtar redan till nästa träff som kommer att innehålla annat än julmust i glaset och lite singstar! Can't wait!

/e

fredag 17 december 2010

Har jag förändrats något sen jag blev mamma?

Innan jag fick barn hade jag en tanke (idag skulle jag vill kalla den lite lätt naiv) om att livet inte behövde förändras så himla mycket när jag fick barn. Att jag inte behövde förändra mig speciellt mycket bara för att jag blev mamma. Sen kom graviditeten och redan då smög sig förändringen sakta men säkert fram.

Sen kom Penni. Undrar ni om jag har förändrats något sedan hon kom? Jag skulle vilja säga att det är totalt omöjligt att inte förändras i samband med föräldraskap. Från en minut till en annan kom det något som blev hela min värld, vare sig jag var beredd på det eller inte. Mina dagar går ut på att se till att Penni mår så bra som möjligt, från minut ett vi vaknar till vi lägger oss på kvällen. Pennis behov är numera mina behov.

När jag är utan Penni kan jag i små stunder komma tillbaka till den Emelie jag var innan. Ibland till och med längre stunder. Men förr eller senare slår det mig alltid. "Vad gör hon? Sover hon? Gråter hon? Skrattar hon? Mår hon bra?". Det är oundvikligt.

Livet kommer aldrig mer att bli det samma igen. Jag kommer aldrig mer att bli den samma igen. Inte helt. I stunder kan jag komma nära och det är skönt. Men helt den samma Emelie kommer jag aldrig att kunna bli eftersom nuvarande Emelie är Pennis. Helt och hållet Pennis.

Men jag måste säga att nu när Penni är här skulle jag inte vilja ha det något annorlunda. Jag gillar att vara Pennis. Så ja, jag har förändrats till den grad att jag nu ser förändringen som något positivt. Det ni!

Det gjorde hon, den lilla rackarn. När hon kom.

/e

Sjukstuga...

Vad gör man när en sån här liten bebis är sjuk? Penni snorar och snorar och jag suger med snorsugen hela dagarna. Har även droppat i bröstmjölk i näsan för det säger vissa är bra. Men vad gör man åt att hon hostar så hon nästan kräks?

Usch inge rolig natt alls för henne. Feber, snor och hosta. Sen vill hon ha nappen men har för mycket snor så hon kan inte nadas med nappen i munnen, blir jättearg och ledsen och så är karusellen igång. Nej hörrni, det här med sjuka barn var inge vidare roligt. Skär i hjärtat hela tiden.

Så har ni tips på vad man kan göra så tar jag tacksamt emot.


Lilla sjuklingen hälsar att hon är för trött och sjuk för att komma och skriva något själv men hon vinkar god morgon i alla fall.

/e

torsdag 16 december 2010

Och så tar vi en Penni också....

Penni fick välja frisyr själv idag efter badet. Hon är i en sån här fas där hon försöker "hitta sig själv" och bli bekväm med vem hon är och så vidare. Därför är det mycket viktigt för henne att få prova olika stilar för att se vad som känns mest som "hemma". Idag tjatade hon hål i huvudet på mig att få prova punkstilen. Trots mina försök att avstyra detta gav hon inte upp och som ni vet gör jag allt för hennes utveckling och välmående så här har ni henne... PunkPenni. Penni da punk. Eller som vi brukar kalla henne Pennipung...k.



/e

Nu behöver jag er hjälp igen!

Jag och Sambo har en liten dispyt. En pågående diskussion eller meningsskiljaktighet skulle man kunna kalla det. Jag behöver er hjälp omgående.

Ni vet låten som Jay vann idol med? "Dreaming people" heter den i alla fall för er som inte hängt med. Så långt finns inga frågetecken. Nu till vårt problem...

Sjunger de "through the eyes of an eagle" eller through the eye of a needle" eller rent av något helt annat?

Jag tänker inte tala om vem av oss som tror vad utan jag säger vilket jag trodde när jag fått rätt. Ni ska alltså hjälpa mig få rätt i en familjefejd så kom igen nu, ni förstår att mycket står på spel här!

Tack på förhand.
/e

Tack så hjärtligt!

Idag har vi varit till Arboga för att lämna alla leksaker ni snälla underbara människor har donerat. Det var uppskattat av vaktmästare Bosse som tackade så hjärtligt och det vill jag också ta och göra.

Så tack till:

Lotta
Therese
Jessica
Sofia
Peter
Marina
Övriga på arbetsförmedlingen som kan ha gett något men utan att jag vet om det.

Ni har bidragit till att göra flera människor glada. Sug i er det för det är den finaste känslan man kan ha tycker jag.

Jag måste också få säga att jag är så stolt över Sambo som kom med detta initiativ. Fantastiskt!

/e

onsdag 15 december 2010

Mitt roligaste!


I love Rudolf! For ever and ever!
/e

Ibland är det skönt att vara vuxen...

Idag hände något som jag inte varit med om på länge. Något som gjorde att jag verkligen fick känna på hur skönt det är att vara vuxen. Hur skönt det är att förstå på ett vuxet sätt och känna därefter.

Jag fick en sticka i handen. En ganska stor sticka som satte sig fast riktigt djupt ner.

Jag tog fram en pincett men insåg att det inte skulle fungera och att jag skulle vara tvungen att göra sönder huden för att komma åt stickan. Kokade en nål och skred till verket. Efter en liten stund var jag ett litet sår rikare och en sticka fattigare. I det stora hela var det inte så farligt och gjorde inte speciellt ont alls. Jag var heller inte rädd eller nervös utan förstod att det skulle gå relativt smärtfritt att ta ut den.

Minns ni hur det var när man var liten och fick en sticka som sedan mamma eller pappa skulle plocka ut med en nål? Försök att komma ihåg. Tänk hårt och länge tills ni hittar den där känslan.

Håller ni med mig när jag säger att den nästan kan liknas med rädslan för döden? Så rädd var i alla fall jag. Jag visste att förmodligen kommer de använda en stor köttyxa alternativt motorsåg, kapa bort en ganska rejäl bit av min hand eller finger och med största sannorlikhet kommer det att göra så ont att jag svimmar. Jag berättade oftast inte direkt att jag hade en sticka för jag visste att då skulle den behöva plockas ut. När det uppdagades eller jag visade den darrade jag på rösten direkt och underläppen hängde (lika långt ner som en viss annan kroppsdel gör idag). En nål kokades och jag försökte febrilt komma på ett sätt att komma ur denna livsfarliga situation. När sedan min lilla hand lades i deras stora och nålen närmade sig fick jag nästan svårt att andas. Jag drog bort handen och bad dem vänta lite så jag fick förbereda mig. En gång gjorde jag så. Säkert två. Kanske till och med tre eller fyra. Sen fick jag skärpa mig och bita ihop. Men jag minns än idag den nervösa känslan.

Inte mycket kan liknas vid den känslan men det finns en sak till jag minns från när jag var liten som framkallade samma nervositet och obehag. Att ta febertermometern.

Nu är det i alla fall skönt att veta att om jag får en sticka är det inte lika med dödssmärtor. När jag ska ta febern gör jag det i örat på 2 sekunder och jag vet att det inte känns någonting.
Jag kan nu känna med förnuftet vilket underlättar många situationer.

Det var bara det jag ville säga.
/e

God dag och natt...

Idag har varit en mycket bra dag känner jag. Den började med fika och lite gipsavgjutningar med fina Linda och Sandra och deras små. Penni sov mest hela tiden men jag hann göra en hand och fot innan hon slocknade. Dessa ska målas svarta. Återkommer med bilder.

Mor min kom med lunch och sedan bar det iväg på en liten utflykt. Penni var så exalterad och förväntansfull att hon nästan hoppade upp och ner i bilstolen. "Var ska vi, var ska vi?!" frågade hon gång på gång samtidigt som det lyste av nyfikenhet i blicken på henne. Hon verkligen älskar att åka på utflykt. Såhär såg hon ut när vi kom in i bilen, ser ni lyckan i ögonen?



Till Kungsör styrde vi kärran och väl där passade vi på att kika in en sväng på Kunsörs återvinning. Penni var även här mycket glad och munter och ville titta på allt som fanns där och prata med alla människor hon såg. Hon fullkomligt charmade alla med sin sociala förmåga och det var roligt att se. Här har vi en bild på henne i full action.





Efter ett tag var Penni helt slut av alla intryck så sen sov hon hela vägen hem. Måste ha varit skönt för jag kan tänka att den här utflykten verkligen tog musten ur henne.

Väl hemma hände något vi väntat på hela dagen. Något kom äntligen ut (för er som inte är så himla känsliga kan jag berätta att hon bajsade och det var det värsta bajset hittills!) och hela Penni blev lättare och lyckligare.



Nu sover hon igen efter att ha hunnit träffa sin käre far sisådär 15 minuter.
Vi håller tummarna att sovkalaset fortsätter inatt också!

God natt... eller dag... eller kväll... god sömn helt enkelt.
/e