Penni var borta från mig 6 timmar igår och jag klarade det. Inte var det helt lätt, det kan jag inte påstå. Inte var det utan att jag undrade och kände att jag ville ringa 12 gånger per timma, men jag gjorde det ej. Jag ringde visserligen några gånger men inte 12 per timma. Det klarade jag att motstå.
När klockan blev 22 och jag skulle få se min lilla godbit igen visste jag inte hur fort jag skulle kunna ta mig till Kolsva (dock kör jag ju alltid försiktigt mamma!). Sen fick jag gosa och hålla och kramas och vilken härlig känsla det var.
Natten spenderades sedan i Kolsva och jag önskar att jag kunde säga att vi sov som stockar i sju timmar igen... men icke. Denna natt var snorig och ledsam och Penni bara vaknade hela tiden för någon galning tog ur nappen titt som tätt. Om jag bara kunde få tag på den som gört! Eller om hon bara kunde få tag på den som gört. Hon skulle kunna skrämma den elakaste av troll med sin pipa i de lägena, jag lovar.
Jaja, idag är en ny dag... med snor och skrik och napptjyvar. Vi hoppas att natten blir bättre i alla fall för lilltjejen behöver sova ordentligt. Hon blir så mycket gladare då och hennes trötta lilla mamma med.
Jag lever i alla fall på energin tjejerna gav mig igår.
Mycket behövligt och roligt.
Åker på julmarknad nu.
Som en dotter till en mor.
Min dotter lämnar jag hos sin fina far.
/e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar