torsdag 31 maj 2012

Måste gilla husmoderstips!

Tråkigt när två av tipsen för att lindra halsbränna var banan och kex! Tråkigt eftersom jag inte alls är så förtjust i detta...


Mosad banan med krossade digistivekex. Ja måste man så måste man. Jag gör som de säger de där husmödrarna.

/iPhonemelie

Så stolt idag!!

Josefinast har tagit körkort idag!!!!!!!!! Jag är stolt, imponerad och otroligt glad för hennes skull!

Bra kämpat min fina, duktiga Josefin! Nu är det klart och ditt för alltid!



/iPhonemelie

Jag fullkomligt älskar...

... dessa små underverk!


/iPhonemelie

onsdag 30 maj 2012

Sjukskrivningen.

De senaste två veckorna har jag varit sjukskriven på heltid. Det för att jag har haft mycket svårt att gå och ständigt ont i fötterna vid all form av belastning. Jag försökte jobba 50% men när jag insåg att jag mest grät och var totalt slut de dagar jag var på jobbet fick jag inse att det inte gick. Jag fick ge upp och gå hem.

Förra gången jobbade jag trots mina fotproblem. Jag fick taxiresor till och från jobbet betalt av försäkrningskassan och sen jobbade jag från en rullstol och alla elever fick komma fram till mig. Det fungerade faktiskt riktigt bra och jobbet var då min räddning från att helt bryta ihop. Nu fungerar det inte att jobba med rullstolen av olika anledningar, bland annat att skolan är större och det är störra avstånd mellan allt och jag egentligen har en rullstol som ska skjutas och inte köras själv, det finns ingen dörröppnare in till korridoren där mitt klassrum är och i och med att alla elever arbetar med bild kan de inte alltid komma fram till mig för att få hjälp. Sen kans jag inte hämta datorer, hämta min egen mat i matsalen då det inte finns brickor eller komma till och från min bil så lätt.

Ja allt sånt kanske hade gått att lösa men min livssituation ser heller inte ut som sist. Då kunde jag lägga all min energi och ork på jobbet och sen bara ligga stilla i min säng resten av tiden. Jag kunde dricka ett par glas vin på fredagen och sakta känna hur smärtan ebbade ut och försvann och jag fick en andningspaus.
Nu har jag en 1½ åring som inte stannar av i takten för att mamma har ont och någonstans ska det också finnas ork till henne. Jag har en liten i magen som jag måste ta hand om så den växer på sig och mår bra nog för att komma ut ordentligt i september. Detta utesluter ju också vin så min enda andningspaus från ont är de stunder jag får ligga med fötterna i högläge och vila bort det onda. Därför blev sjukskrivning en nödvändighet.

Varför jag känner att jag måste förklara detta är väl lite tråkigt antar jag. Men det känns som att tanken myglare eller bidragsfusk ibland dyker upp här och var (kanske inte just till mig men man hör det ibland) och därför vill jag klargöra min situation. Jag försöker inte mygla till mig pengar, jag försöker räcka till på alla fronter samtidigt som jag försöker att inte bryta ihop i ett hörn och gråta ut bebisen i förtid. Jag försöker få min dotters liv så opåverkat som möjligt samtidigt som jag oftast inte ens kan ta med henne till lekparken för fötterna kan inte gå dit. Jag försöker behålla de relationer jag har runt omkring mig utan att få allt att handla om fötter och vad jag inte kan eller hur ont de gör. Jag försöker verkligen. Och innan sjukskrivningen gick all min energi endast till jobbet, och jag gick sönder i smärta och avsaknad av ork och kraft.

Därför har sjukskrivningen för mig varit räddningen. Helt och hållet räddningen. Jag får lämna Penni på dagis tre timmar om dagen och vet att hon har roligt och får leka av sig, samtidigt som jag få ligga med fötterna i högläge. Hon är gladare och det gör mig glad. Min enormt beundransvärda mamma kommer varje dag och leker med Penni eller hjälper mig att städa eller något annat så att jag får lite sällskap och hjälp med vardagssysslorna. Sen kommer jens hem och lagar mat och sen ligger jag med fötterna i högläge i soffan resten av kvällen. Men jag har inte lika ont som innan. Så... räddningen helt enkelt.

Idag har varit en bra dag i fotsmärta. En bra dag betyder att jag kunnat stå länge nog för att sminka mig med endast en paus mitt i, jag kunde stå länge nog att hänga tvätt och för att städa handfatet. Inte direkt efter varandra och med vilopauser mellan aktiviteterna för att ta bort ont, men ändå. Nu ligger jag där jag ligger men jag har haft en bra dag ändå.

Så innan ni dömer folk som är sjukskrivna, stanna upp och tänk ett steg till. För en del är det en kortsiktig lösning som faktiskt räddar ett sjunkande skepp för ett tag.

/e

Matlagning!

Till min hjälp idag hade jag min lilla som dagen till ära fick vara med och skära.



Nöjd och glad satt hon still så länge hon fick sitta på den stora stolen. Hon är så stor nu min lilla att hon ska ha stor gaffel, stor stol och stort glas. Inga mer larviga barnsaker heller. Och verkligen ingen mer hjälp med något. Kan själv är nu introducerat i det lilla huset. Spännande fas må jag säga.

Nu ligger hon och ska sova och snarkningarna ekar i hela huset. Tyvärr är de inte hennes utan hennes fars. Hon pratar på så glatt där inne att man kan tro att de har kafferep hon, bamsen och Prinsessan Jens.

Själv ska jag ta fram datorn och göra näst sista jobbgrejen. Näst sista! Härligt!

/iPhonemelie

Något är fel...

... med den här bilden...


Var är blomman som jag fick av mor på min 30-årsdag? Den som stod så fint på framsidan på det lilla cafébordet och ramade in hela intrycket. Den med den fina krukan i sten och de vita fina blommorna?

Någon sin glömde bort mamma sin i söndags och tyckte att den passade kanske? Eller är det en blomtjyvliga i farten?

Hur som helst så är det tomt nu tjyvar, hör ni det. Låt bli cyklar och blommor. Eller ja, allt som inte är ert får ni helt enkelt inte ta!

Undrar om jag kanske ska ta en sväng på stan Soffan, kanske hittar jag någon gå omkring med min blomma om jag har tur!

/iPhonemelie

måndag 28 maj 2012

De 5 största missbedömningarna...

... jag någonsin gjort gällande min egen kapacitet och förmåga:

1. Jag borde kunna klippa min lillebrors hår. Jag menar, hur svårt kan det vara? Andra gör det ju jämt så varför skulle inte jag kunna?

2. Jag borde kunna sticka en mössa som den Jossan gjort. Det kan väl inte vara allt för svårt och borde inte tära på mitt tålamod allt för mycket, eller?

3. Jag kan hjälpa till att tapetsera. Det är egentligen inte så krångligt skulle jag tro bara man tar det lugnt. Det kan vara kul att gör något tillsammans också i renoveringen av huset.

4. Varje måndag efter penni fötts ska jag gå på gymet för att få till aka formen. Det kommer att fungera perfekt eftersom Jens också är hemma då! Det kommer jag verkligen att göra och njuta av!

5. Om jag köper virke av min morbror på Hedins trä och han sågar det rätt åt mig borde jag kunna bygga en egen ram åt en sandlåda. Jag menar, hur svårt kan det vara? Skruva lite här, spika lite där och voilá; en sandlåda!

Verkligheten såg ut som följer:

Min bror grät och mamma fick boka paniktid hos frisören för han hade bara ena sidan klippt innan han förbjöd mig att komma nära mer.

Min mössa stickades så hårt att jag fick sår på fingrarna och Jossan fick reda ut trassel, lugna nerver och lyssna på diverse svordomar innan mössan blev klar. Glömde den sen direkt på Arboga badhus och såg den aldrig mer.

Då tapetseringen höll på att leda till den snabbaste skilsmässan i världshistorien skickade Jossan in Alex för att byta av mig och hjälpa till istället för mig.

Jag var inte på gymet en enda gång!

Jag hittade en perfekt och enkel ritning på sandlåda och var på väg att överraska Sambo med detta när jag insåg att jag inte vet hur varken en cirkelsåg eller fogsvans ser ut eller hur man gör när man förborrar något, eller ens om vi har en borr? Pappa, kan du sånt här? Vi kan göra det ihop! Det kan ju bli en kul far-dotter grej vi gör tillsammans. Det borde ju inte vara så svårt eller tålamodsprövande och inte tror jag det borde framkalla så mycket svordomar heller. Kom igen, det kan bli kul!

/iPhonemelie

Förfrågan till de gula...

... från min dotter om att få bra med i ert punkband Ebba Gul! Hon känner att hon skulle platsa och att hon har rätt inställning för det. Så vad säger ni?


/iPhonemelie

söndag 27 maj 2012

Jag vet att jag sagt det förut...

... men jag har världens allra bästa sambo! Han har varit så snäll och fin och överraskat, hjälpt till och grejat med diverse då jag inte kunnat och det uppskattar jag honom så mycket för!

Idag firade han mig med denna...



som jag så gärna ville ha! Nu kan ni endast vänta er sådan efterrätt här framöver och vill ni mig något får ni gissa vad jag svarar med munnen full av glass.

Tack min fina! Jag är glad över dig!

/iPhonemelie

fredag 25 maj 2012

Kvällen före...

Nu känner jag mig klar. För idag alltså. Imorgon smäller det BIG TIME!! Jag känner mig ovanligt lugn och det skrämmer mig...

Jag älskar den här pirriga, nervösa känslan sådär fem minuter innan lagen kommer och sen när man ser dessa underbara människor så glada och engagerade blir jag alltid så rörd. Sådär på riktigt rörd och stolt över att dessa är mina vänner. Imorgon kommer att vara inget undantag.

Sen finns det något som såklart dämpar i år, man är inte mer än människa och tråkfis, men visst känns nästa år redan som något att längta till då jag inte är gravid, tjock, fothalv och helt utan möjlighet att skåla med riktigt bubblande bubbel! Men nästa år... då jäklar! Då kommer det skjuta bubblor ur öronen på både mig och Annika!

Förresten, är det någon som minns vad OMAR var för något? En ledtråd är att det var något under oktoberfesttemat... Jag skrattade åt det senast idag!

Nehe, sova lite då kanske. Stor dag imorgon som sagt. Vilka vinner i år tror ni?

/iPhonemelie

Idag kör jag så mycket det går...

... med detta...


Högläge för kommande aktivitet och högläsning för pepp att fixa det.

/iPhonemelie

torsdag 24 maj 2012

5 anledningar till varför...

... jag nog inte var min sjukgymnasts bästa patient (heter det så?) idag:

1. Jag tog fel på tiden en timma och kom då en timma försent så han fick klämma in mig mellan två andra.

2. Jag talade om för honom vad min läkare sagt och vad han tyckte att sjukgymnasten skulle göra vilket ej var populärt.

3. Jag hade knälånga tights och hade såklart inte rakat benen såg jag under mötet. Det var inte ens stubb gott folk utan "lumber Jack style" för hela slanten!

4. Jag ställde en miljon frågor han inte kunde svara på, svarade på en miljon frågor varav inget var svar på det han frågade så egentligen frågade han samma sak en miljon gånger på olika sätt men jag kopplade fortfarande inte vad han sa eller vad han ville veta.

5. Jag förvarnade att det han ville göra förmodligen inte skulle funka, klagade på smärtor hela tiden i det han gjorde och då han tejpat klart och jag ställde mig på golvet och försökte gå grät jag som en bebis av smärtor så han fick dra bort all tejp direkt och hela proceduren var i onödan.

Förmodligen gjorde jag inte det bästa av intryck och förmodligen kommer han inte jubla över att se mitt namn i kalendern. Förmodligen.

Varsågod sjukgymnasten, vi ses nästa vecka!

/iPhonemelie

onsdag 23 maj 2012

Kalas hele dagen lång!

Idag har det kalasats här i det lilla huset längst den stora vägen. Hela dagen har det kalasats för... just det, mig! Jag älskar att fylla år och jag älskar kalas så det har verkligen varit en toppendag!

Jag har njutit av solen, alla besök och gratulationer och av att se min dotter leka sig trött med alla barnen som kom.

Jag tog nästan inga bilder alls, det hanns liksom inte med. Men det var varmt och vänligt hela dagen så så skulle bilderna sett ut.

Mycketblommor fick jag och jag älskar verkligen blommor. Denna kom med kusin Elin och hennes underbara Milly...


Tack alla fina, snälla och rara som uppvaktat mig idag. Jag uppskattar det så mycket! Och tack min älskade mamma för all hjälp idag, du är helt otrolig från början till slut! Inget hade gått utan dig! Tack!

/iPhonemelie

måndag 21 maj 2012

Min överraskning!

På morgonen på fredagen envisades Jens med att ta kort på mig fast jag precis vaknat och var väl... ja inte mitt fagraste. Jag tyckte han var knäpp men tänkte inte mer på det.

Förmiddagen flöt på och jag åkte till barnmorskan som planerat och när jag kom hem igen var mina föräldrar hos oss. Innanför dörren hann jag bara sen sa Jens att jag skulle sätta mig i bilen så skulle vi åka en vända. I det här läget trodde jag vi skulle åka och handla eller dylikt och tänkte väl inte så jättemycket på det hela.

Pappa körde oss i sin bil till kungsör... och vidare till Eskilstuna och här någonstans blev jag nervös på riktigt. I Eskilstuna fick jag hoppa på ett tåg och här fick jag då veta att vi var på väg till Stockholm, men inget om vad vi skulle göra där. Det var så pirrigt och spännande att hela jag sprätte i hela kroppen!!

På stationen skulle vi ta en taxi till destinationen men istället fortsatte Jens in på Radison precis bredvid centralen och checkade in. Jag dog av lycka då jag förstod att jag skulle få äta hotellfrukost!! Mycket fint rum och väldigt fräscht hotell, kan jag varmt rekommendera. Frukosten ska vi inte ens prata om!

Efter lite fräschning åt vi lite snabb mat och gick till en liten uteservering precis utanför Chinateatern... och vad spelas nu där... Dirty dancing!! Så den fick jag äntligen se och njuta av! Efter köpte vi snacks och la oss i den underbara hotellsängen och hyrde en film. Jag somnade så lycklig i finaste Jens famn och sov som en stock hela natten.

Efter frukosten bar det iväg hem igen för ännu en överraskning, min Josefin var hos oss och tog hand om penni så hon stannade över natten. Vi hann grilla med Orr bröder, liza och barn och hela dagen igår ägnades åt trädgård (så mycket jag kunde i alla fall).

Min helg kan bara beskrivas med ett ord... perfekt! Tack alla inblandade, det var så underbart roligt!

Bjussar på ett bildregn från helgen...















































/e

lördag 19 maj 2012

Överraskningen!!

Nu sitter jag på tåget på väg hem från mitt överraskningsdygn i Stockholm! Jag visste inget, anade inget och förstod inget då jag kom hem från barnmorskan och Jens sa att vi skulle åka en liten sväng. Inte förrän vi satte oss på tåget i Eskilstuna fick jag veta att vi skulle till Stockholm och inte förrän 10 minuter innan det var dags att gå in fick jag veta att jag skulle få se dirty dancing på china teatern!

Jag ska göra ett bildregn sen men nu vill jag bara vila i känslan att vara överraskad, bortskämd och lycklig!




Tack finaste, finaste Jens! Du är bäst!

/iPhonemelie

torsdag 17 maj 2012

Igår när jag kom hem från Miss Körner tittade Jens på film. Jag frågade vad det var för film och han svarade No country for old men. Jag svarade något högst passande min personlighet och gick för att borsta tänderna. När jag kom tillbaka sa Jens:

-för övrigt, "Tough as shit movie"?! På riktigt?

Jag har mycket svårt att tänka mig att det var vad jag tyckte passade bäst att kommentera med. Han hävdar dock bestämt så. Så uppenbarligen är jag tuffare än vad jag ser ut.

Tough as shit skulle man kunna säga att jag är!


/iPhonemelie

Vi drömmer oss bort...

... och ritar en sommaräng tillsammans. Det är mitt favoritord för övrigt. Sommaräng... Som maräng.



/iPhonemelie

onsdag 16 maj 2012

Jag tänker klaga nu!

Jag har så ont i fötterna idag att jag inte kunnat göra något under eftermiddagen. Jag har legat på en matta och penni har lekt runt mig. Jag har haft så ont idag att jag inte kunnat tänka klart och vid flera tillfällen svalt gråten.

Tummen upp dock för mamma som hjälpte mig och roade min lilla och för sambo som tagit skiftet nu och är iväg och gungar med henne.

Tummen ner för att ha ont hela tiden i något man ständigt är helt beroende av. Fasen vad tröttsamt det är!

Så, klagat klart för idag.

Nu svider jag om humöret för ikväll ska jag träffa pysseltjejerna för lite minispa! Stoooor tumme upp för det!

/iPhonemelie

Den eviga väntan och förväntan...

Vem är du därinne som rumlar omkring?
Konstig känsla, att inte veta någonting.

Hur är du lilla Pyret och hur kommer du se ut?
Tänk så hemskt vi längtar, att väntan ska få vara slut.

Kommer du att busa precis som syster vill?
Eller kommer du att vara nöjd med att bara sitta still?
Kommer du att gråta och förkrossa mamma din?
Eller kommer du att skratta för det mesta ängeln min?

Kommer du att äta allt med god aptit?
Eller kommer varje måltid att präglas av övertalningsslit?
Kommer du att gosa och kramas med din mor?
Kommer du att fortsätta kramas även då du blir stor?

Kommer du att älska på samma sätt som jag?
Kommer jag behöva oroa mig för dig varje dag?
Kommer du att göra din syster arg så hon ser rött?
Eller kommer ni att leka och flamsa er mamma trött?

Hur du än må vara, och vad jag än för liten får,
kommer du att älskas så mycket det bara går.
För redan är kärleken kvävande, för någon jag än aldrig sett,
Och hur du än visar dig vara, kommer du vara precis rätt.

/iPhonemelie

tisdag 15 maj 2012

Ikväll njuter jag av detta...




Lagom sur, lagom söt, lagom kokt. Perfekt lagom och underbart god! Hr ätit en hel tallrik och vill bara ha mer!

Tack snälla svärmor för denna överraskning! Tror dock det blir en rabarberkrämsfri frukost imorgon bitti för jag äter nog allt ikväll! Den var helt enkelt föör god!

/iPhonemelie

söndag 13 maj 2012

Min enda fråga...

... efter en stunds koma i soffan är...


Va fasen hände med frisyren?


Stylisch? Eller bara stylusch?

/iPhonemelie

lördag 12 maj 2012

Idag...

... har hon haft en alldeles strålande dag! Och jag med!





/iPhonemelie

Gårdagens tummar...




Tummen ner för att fötterna behöver kryckorna igen.




Tummen upp för läkarbesöket och den fantastiske doktor jag fick träffa! Berättar mer om detta då jag sitter vid datorn och kan skriva mer.




Tummen upp för danonino och för att äta själv!




Tummen ner för att vara trött och sur i dockvagnen.




Tummen upp för fredagsmys i soffan!



Tummen upp för fredagsbus i soffan.

Tummen upp för kvällsaktiviteten med häng med roliga Linda och Therese!

Dagen får tummen upp i helhetsbetyg! Bra dag alltså.

/iPhonemelie

fredag 11 maj 2012

Stora planer!

Samtal med Sambo igår kväll:

Jag: vi har inga speciella planer i helgen va? Inget inbokat?

Sambo: nej jag tror inte det.

Jag: förutom att jag ska sitta på loppiset om vädret är fint och att vi kanske ska till Stockholm på söndag.

Sambo: ja just ja...

Jag: men fredag kväll har vi inget inbokat va?

Sambo: nej inte vad jag vet.

Jag: skönt!

Sambo: eller ja, från klockan åtta har vi ju något inbokat...

Jag: vad?

Sambo: i den här ändan av soffan sover du och i den där sover jag.

Jag: just ja! Gud vilka sköna planer!

Borde jag bli orolig över mig själv?


/iPhonemelie

onsdag 9 maj 2012

Det här är inte idag.







Av någon anledning gillar jag dagen på bilden bättre.

Sol ute är lika med sol i sinne. Eller hur det nu var.

/iPhonemelie

Det här med vikten...

Jag gick mellan vecka 0-20 ungefär upp 3.5 kilo. Kändes otroligt lite med tanke på hur min diet sett ut sen i julas.

Nu insåg jag att häromdagen att jag på de tre senaste veckorna gått upp 3 kilo till. Det gör mig inget att jag går upp, det är liksom själva grejen nu, men 3 kilo på 3 veckor kan väl kännas lite väl! Eller?

Fast om ni fick uppspaltat en dag vad jag äter förutom måltiderna jag regelbundet håller på skulle det å andra sidan inte förvåna. Men det skiiiiter jag i! Jag unnar mig och njuter av varje tugga, ruta, skopa och bulle! Varje sötsak är som en dans i mitt sinne och hela jag känner mig lycklig då jag får tillbringa en stund med chokladen, glassen, bakverken eller godisarna (eller helst av allt alla dessa ovanstående!).

Idag funderar jag på att göra mig själv lycklig med en Silviakaka då den förra redan är slut (det är helt normalt att äta tre såna bitar varje dag! Fråga alla som har frågespalter, allt är alltid normalt!). Eller en paj... Eller chokladmuffins... Eller bara äta glass med kaksmulor i...

Jag tar en varje tack.

/iPhonemelie

måndag 7 maj 2012

Mitt dilemma denna afton...

... är som följer:

Jag är så sjukt uttråkad att det kryper i hela kroppen! Jag har så tråkigt denna kväll att jag inte vet var jag ska ta vägen, så illa är det.

Det i sig är ett lyxproblem egentligen. Mitt dilemma är att jag är alldeles för utpumpad, trött och smärtad i fötterna för att göra något åt tristessen. Jag orkar inte ens gå till köket och hämta glass, än mindre gå och hyra en chickflick jag ändå inte orkar titta på. Jag orkar inte jobba för hjärnan har noll energi och det har ej heller min dator just nu. Jag orkar inte pyssla för jag orkar varken plocka fram eller bort några grejer. Jag orkar inget annat än att ligga stilla precis där jag ligger... Därav mitt dilemma, eller hur.

Lider i tristessens otäcka grepp men har ingen, och då menar jag ingen ork att ändra på det. Så här ligger jag. Och har tråkigt.

Rätt åt mig. Fast lite synd också. Tycker åtminstone jag själv.


/iPhonemelie

Idag gjorde Penni något stort!

Före...


Under...


Efter...


Det gick över förväntan bra och Penni satt tyst och duktig hela tiden! (jag mutade henne dock med både Macka Packa och smoothie men ändå!) Dock var det ingen hit att ställa upp på några efterbilder så det blev vad det blev. Fin blev hon i alla fall... Lite mindre doc Brown, lite mer Lotta på bråkmakargatan (låt mig önska det i alla fall...)

/iPhonemelie

lördag 5 maj 2012

Sorg...




Glass är underbart...
Underbart är kort...

Nu då?

/iPhonemelie

Jag önskar jag kunde förklara...

... med ord som skulle kunna göra henne rättvisa hur underbar hon är. Hur vacker, intelligent, rolig, givmild, omtänksam, modig och stark hon är. När hon ler blir jag varm i hela kroppen och när hon skrattar så tårarna sprutar bubblar skrattet och lyckan i hela mig. I 14 år har hon varit en del av mig och den är lika nödvändig nu som den var då. Hon är mig lika viktig nu om inte ännu viktigare.

Jag vill aldrig veta hur livet skulle se ut utan henne. Jag vill ha henne lika nära och viktig alltid. Det bästa är att det får jag!

På måndag fyller denna fantastiska varelse 22 (isch) år igen. För att ni ska förstå storheten med henne måste jag få berätta att hon bjudit hem hela tjejligan till sig själv på födelsedagsmiddag igår och då hon bor en bit bort samlas vi sällan alla där så det är något av tradition just denna helg. Jag vet att hon tycker att det är roligt när vi kommer och det gör vi med.

Nu föll det sig så denna gång att jag inte kunde komma för jag hade Penni själv under kvällen då sambo var i Stockholm. När jag då berättar det för henne säger hon bara utan att tveka en sekund; då kan vi vara hemma hos dig. Tråkigt om du sitter där själv och alla vi andra är hos mig.

Så så blev det. Hon flyttade sin fest för att jag skulle kunna delta, kom hem till mig, lagade all mat och städade sen allt. (här måste ju flikas in vad vi åt, det skulle hon själv velat... )


Maten var suverän och sällskapet fantastiskt roligt. Jag var så glad att jag fick vara med och jag uppskattar henne oerhört mycket för att hon alltid är sån mot mig!

Hon är enkel och har en humor jag älskar! Hon är (för att citera en annan av våra andra vänner) "Breathtaking vacker" och igår riktigt strålade hon!



Grattis i förskott finaste, finaste Annika! Du är fantastisk!

/iPhonemelie

fredag 4 maj 2012

Det gäller att göra allt med stil!

Ska man nu ha napp ska man ju inte ha vad som helst heller! Det gäller att ha stil ända ut i nappen. Den här fick jag i brevlådan idag...


(eller är det meningen att min dotter ska ha den kanske?) hur som helst är det stil på grejerna nu!

/iPhonemelie

Jag gillart!

Jag gillar den här perioden! Nästan mest på hela året! För några dagar sen kom jag hem till det här i brevlådan...


Underbart! Men det är inte bara jag som gillart... Ernst till och med älskart!

/iPhonemelie

torsdag 3 maj 2012

Det här med sjukskrivningen...

Jag avskyr att känna mig halv. För mig är det en sån olustig känsla av oduglighet och den river i hela min kropp. Förra gången fötterna var såhär var jag sjukskriven tre veckor och jobbade sen resten av året i rullstol. Jag kunde inte köra bil men försäkringskassan betalde taxi för mig till och från jobbet eftersom det inte gick bussar. Allt detta gjorde de för att jag ville jobba och om jag ska vara ärlig var det jobbet då som höll mig i en bit istället för att helt gå sönder i tusen små. Jag kände mig visserligen halv och oduglig kroppsligt men inte mentalt. Det räddade mig.

När det nu blev bestämt sjukskrivning önskade jag själv 50% istället för 100% eftersom jag någonstans tänkte att jag behövde jobbet för att känna mig någorlunda hel mentalt. Jag tyckte att det kändes väldigt jobbigt att behöva säga att jag inte skulle jobba heltid den stund som är kvar av terminen och ännu jobbigare såklart att inse att jag hamnat där igen, om än inte lika illa som sist än.

Nu kan jag konstatera två saker efter en vecka med 50%:
1. Mina fötter är bättre de dagar jag inte jobbar. Utan tvekan är skillnaden natt och dag eftersom jag hemma väljer hur mycket jag måste använda dem och alltid kan sätta eller lägga mig då de gör ont. Jag kan välja aktivitet utefter vad jag känner att jag klarar av och behöver inte pressa mig till just något.

2. Mitt jobb är inte längre det som får mig hel mentalt. Mitt jobb är inget mer än mitt jobb, även om det dock är ett roligt jobb. Det är det som ska göra det möjligt för mig att göra massa roliga saker med det som verkligen räknas.

Idag är en dag då jag inte jobbar utan är hemma med min dotter. Vi har gosat, ätit långfrukost tillsammans, läst bok i sköna fåtöljen och någonstans här insåg jag att jag inte är ett dugg halv mentalt även om fötterna inte fungerar som de ska. Jag kan inte springa runt med min dotter eller dansa, men det jag kan göra är lika bra det. Vi har mysigt tillsammans och jag njuter av varje stund. Jag är helare än någon gång tidigare i mitt liv sen hon kom. Hon som gör mig hel utifrån och in.



/iPhonemelie

Märkte ni för övrigt...

... att det var sommar igår? Det gjorde vi! Penni var överlycklig för hon fick bada i sin badbalja... ute!


Lycka!

/iPhonemelie