söndag 29 april 2012

Försöker sova men...

... uppenbarligen har jag avlat fram en ny typ av varelse som bestämt sig för att sömn är för de svaga. Den stora somnade seeent men sover nu som en stock och lagom till en dödsslut mamma precis lägger ner sin gravida 80-åringskropp bestämmer sig den minsta för att söndagar är som vilken annan discodag som helst och börjar öva på sin breakdance där inne.

Alltså jag är inte den som är den, visst gillar jag disco lika mycket som vem som helst, men kom igen! 23.10 på en söndag? Det betyder bara en sak och den enda jag tycker man får dansa med då är John Blund!

Så lägg av nu minstingen. Nu leker vi den där leken där du sover när jag sover, ok?

Ok!


Minstingen hör sin mammas reprimander och kommer från och med nu vara mycket följsam i sin barn- och ungdom!

Bra så.

/iPhonemelie

Gårdagens Penni!




När det är sol äter man ute! Men inte utan solbrillorna såklart!

/iPhonemelie

En jätte ibland oss!

En dag som vilken annan som helst hade livet sin stilla gång i det lilla huset. Pappan städade och mamman och lilltjejen rensade i rabatterna. Plötsligt hörde pappan ett konstigt ljud och skyndade sig upp på övervåningen för att se vad det var...


Han tittade ut genom balkongen men såg inget. Trots det ropade han in sin lilla familj för något kändes bara inte rätt. Det gjorde han rätt i...

Plötsligt uppdagades en skugga av något overkligt som knackade på fönstret. Något som bara finns i sagor och fantasin. Något som gjorde pappan stel av skräck i varje led...





Genom fönstret kunde man den. Jätten från landet långt borta! Hela familjen frös till is medan de hörde jätten utanför fönstret: "ho, ho". "ho, ho"



Den lilla familjen gömde sig på övervåningen under ett bord och fastän de knappt andades tog det inte lång stund förrän jätten hittade dem och till deras stora fasa....








... tog tag i familjens älskade gulliga lilla tjej. Tårarna sprutade på mamman och pappan som alla undrade med förskräckelse vad jätten skulle göra med lilltjejen. Med fruktansvärd Fasa fick familjen se hur jätten förde lilltjejen mot munnen...


... och tiden stannade. Mamman och pappan skrek och svimmade men vaknade till liv igen för att hinna se jätten när hon...





... pussade lilltjejen överallt! Gråten stannade och tystnaden spred sig. Det var en snäll jätte som bara ville pussas. Mamman och pappan fick tillbaka sin lilltjej och jätten vinkade så småningom hej då.

Mamman och pappan kramade om sin lilla tjej som var alldeles full med kärlek från den pussglada jätten. Vilken tur!

/iPhonemelie

lördag 28 april 2012

Koll på läget!

Skulle göra lite nytta och rätta nationella prov. Satte mig tillrätta och skulle precis börja då jag inser att bedömningsanvisningarna är kvar på jobbet. Imorgon ska jag till mor i kolsva och kan då hämta dem men innan dess finns det faktiskt inget jag kan göra.

Vilken otur då! Då fick jag mig en ledig dag då. Usch så typiskt verkligen!


/iPhonemelie

fredag 27 april 2012

Min fantastiske...

... andre hälft gick nyss och hyrde film. Med sig tillbaka hade han en överraskning innanför jackan...


Oh My! Apple Pie!

Han vet. Han är mycket bra! Återkommer med omdöme senare... Ja om glassen alltså. Sambon får idag ett MVG! Och ett A.

/iPhonemelie

Idag!!!

Idag kommer de hem igen!! Åh som jag längtat! Välkommen hem älskade mor och far!


Penni på promenad med sin mormor och Tessie.

/iPhonemelie

Djupt koncentrerad...

Lade fram massa fina färger till Penni att rita med men hon fastnade för något annat... Så det blev inget ritat alls men en lång stund satt hon och försökte med detta...






/iPhonemelie

Jag gick nästan påt!




Den här lille jäkeln höll på att lura mig helt! Åt min smörgås i godan ro och var så upptagen med rumble att den här fulingen såg sin chans! Snabbt smög den sig in i min hand och försökte få snålskjuts upp till munnen. Och den lyckades nästan men i sista sekund insåg jag vad som höll på att hända... vad jag höll på att göra...

Kanter är ej till för att ätas! Utropstecken!

Försök du lilla kant, men jag är smartare än du! Kommer vinna över dig varje gång! In your face!

Det här måste bara bli...

... en bra dag! Jag somnade kvart över åtta igår kväll och sov som en stock verkligen. Vaknade klockan sex pigg och utvilad... av fågelsång! Vem kan vakna på fel sida av en sån sak?

Jag känner det på mig, det här kommer att bli en toppendag! Det är vår utmaning idag folket, att lägga alla våra krämpor och bekymmer åt sidan och göra detta till en riktigt bra dag! Jag är på!


/iPhonemelie

onsdag 25 april 2012

Fenomenet fötterna...

Den 16/10 2009 skrev jag denna text under här i en annan blogg jag hade då. Idag kände jag för att skriva exakt samma sak igen. Idag sitter jag med exakt samma känslor som den dagen jag skrev det här, bara tre år senare. Det var alltså sex år sedan det började... konstigt att tänka. Nu verkar det inte bättre än att karusellen börjar om. Från och med imorgon åker kryckjävlarna fram och jag går ner på halvtid på jobbet och blir sjukskriven på halvtid. Hur jag känner för allt det här är exakt det jag tidigare skrev... gånger 100.

"Ja tänk att det gick 30 inlägg innan jag nämnde dem... nu gick det inte längre.

För 3 år sedan fick jag ont i mina hälar. Det brände när jag gått länge och ansträngt dem för mycket. Jag uppsökte läkare, fick gjutna sulor och en klapp på axeln. Det gick inte över utan blev succesivt värre och värre.

För lite mer än ett år sedan (augusti 2008) spred det sig och jag fick ont i tramdynorna under hela fötterna. Jag uppsökte läkare och det blev en riktig karusell som sedan kom att hålla på fram till maj detta år. Fötterna blev sämre och sämre för varje månad som gick men ingen hittade något fel på dem. Jag fick ta stöd av kryckor för att kunna gå och klarade av att jobba endast med hjälp av rullstolen jag fått. Från oktober till maj var jag totalt beroende av rullstolen på jobbet och kunde endast ta mig kortare sträckor med kryckorna för smärtan var olidlig. Det brände och sved i trampdynorna som om jag ständigt gick på glödande kol. Efter jobbet låg jag i min säng för ingakrafter fanns till något annat. Min värld och mitt humör var minst sagt mörkt.

I maj vände det. Jag började märka att jag hade mindre ont när jag kom hem från jobbet. Jag kunde gå ner för trappan i vårt hyreshus utan att halvt gråta. Jag började kunna köra bil kortare sträckor igen och allt eftersom dagarna gick blev det lättare och lättare. Smärtan blev mindre och mindre och till slut kunde jag klara mig utan kryckorna kortare stunder. Min värld blev ljusare och jag började leva igen. I somras var jag riktigt bra. Inte helt smärtfri men fullt fungerande. Ingen rullstol och inga kryckor! Den frihetskänslan var oslagbar!

Nu i takt med att kylan kommit, har mina fötter börjat bränna och göra ont igen. Idag är en jobbig dag och nu blir jag helt plötsligt påmind om hur det var för ett år sedan. Både med smärtan och humöret. Jag blir så ledsen. Så djupt och in-i-själen-värkande ledsen. Jag vet inte riktigt om jag orkar en karusell till med läkarvården som inte hittar något fel, inte kan hjälpa och skickar hem mig med en klapp på axeln. Jag vet inte riktigt om jag orkar en till vinter med att bara knappt ta mig igenom dagarna och sedan spendera all fritid till sängs för att fötterna inte bär mig. Det smärtar mig inte bara i fötterna den här situationen.

Jag vet heller inte om det värsta är smärtan eller oron vad det är som gör att det smärtar. Det känns som att alla hemska besked om vad det kan vara skulle vara bättre än att inget veta och inget hitta. Jag är rädd. Rädd att det är farligt, rädd att det är bestående och att varje vinter i detta kalla land kommer att vara såhär. Jag vet ju inte ens om det är relaterat till kylan eller ej, men det verkar ju onekligen så illa.

Jag är rädd att jag inte kommer kunna ha ett normalt liv och vara en normalt fungerande mamma till mina framtida barn. Hur ska jag kunna vara det om jag inte kan stå upp eller gå. Jag vet att man får det att fungera ändå men det är väl självklart inget man helst önskar om man får välja fritt. Jag är rädd att det bara ska göra ondare och ondare nu här framöver och att kryckorna måste åka fram igen. Rullstolen tog jag fram första gången för denna termin igår. Jag är rädd att den ska bli min vardag igen.

Jag är rädd och situationen gör mig lite smått panikslagen. Jag vill inte ligga i min säng och skaka av ångest mer. Jag vill vara bra i fötterna. Jag vill vara som i somras, för resten av mitt liv. Jag var så glad och tacksam. Jag var så lycklig. Nu är jag rädd och ledsen. Liten. Ensam. Med en växande panik. En växande panik!"

/e

God morgon! Eller?

Min bästa vän denna morgon!



Trött morgon!

/iPhonemelie

måndag 23 april 2012

Hur gör ni?

Ok, idag ställdes jag inför en helt ny fundering och fråga... när ni sjunger med i en låt där sångaren har en utmärkande dialekt till exempel skånska, sjunger ni då med i låten på skånska eller sjunger ni med på er vanliga dialekt? Jag försökte nämligen sjunga med i Timbuktus låt "Flickan och kråkan" idag och ställdes då inför denna frågeställning.

Samma fundering gäller hur ni gör när ni försöker sjunga med i en låt på spanska som ni inte alls kan men ändå gillar och vill digga med i. Sjunger ni hitta på-spanska eller sjunger ni inte alls?

Själv sjunger jag på skånska och hittar friskt på helt på spanska eller vilket språk det nu kan röra sig om. Kan ni klura ut vilken låt det här är som jag sjöng på imorse?

"Nosa, nosa, e simpo sempo mata..." och  så vidare så att säga.

/e

söndag 22 april 2012

God natt-puss!




Jau jo. Schå schå gå!

För er som inte pratar Penni betyder det självklart: "love you. Sov så gott!" och var det sista min Lillfis sa till mig ikväll när jag var inne och la henne till rätta. Medan jag strök henne i pannan fick jag ett tryck över bröstet och svårt att andas över hur otroligt mycket jag älskar denna lilla varelse. Från första stund och mer och mer för varje dag fastän det egentligen är fysiskt omöjligt.

She really had me at hello!

/iPhonemelie

Smart tänkt...

Idag skulle vi ha bogserat iväg min lilla, inte jättegamla men bortom räddning trasiga renault och samtidigt lämnat in vår stora, hyfsat nya och fantastiskt välmående renault på lite halvservice nu såhär innan sommaren. Till detta behövdes tre man såklart (matten är oftast något jag är stensäker på som ni ser!) och det skulle göras under seneftermiddagen. Innan denna stora bilhändelse passade jag och Lillfis på att åka till Mommemomme (gammelmormor) för en visit och lite pepp inför den stundande operationen.

Väl där ringer Sambo och säger att jag måste beställa nytt ägarbevis på den gamla bilen som nu ska säljas bort, så det kunde inte bli någon bogsering gjord just idag. Det gjorde att endast en bil skulle köras iväg och nu behövdes bara två man. Eftersom Lillfis alltid gapar och protesterar högljutt under bilfärd beslutades det så att hon och jag slapp följa med till urskogarna utanför Kungsör där bilen skulle lämnas in. Vad skönt, tänkte jag och sa till att Sambo att han nu kunde bestämma tid helt utan mig och att jag kunde stanna hos mormor så länge jag ville. Sen la vi på och jag kände mig avslappnad, nöjd och glad.

Då slog det mig plötsligt... jag fick ringa upp Sambo igen och säga... att jag kommer hem den tid vi avtalat eftersom jag åkte i bilen som skulle köras bort och lämnas in.

Smart tänkt. Eller inte.
Ibland går hissen inte hela vägen upp om man säger så.

Nu - Mästarnas Mästere!!
/e

lördag 21 april 2012

Slut som artist!

Den här mycket gravida 80-åringen (rör mig nämligen lika spänstigt som en i den åldersgruppen på grund av foglossning och smärtande fötter) är på vippen att börja tjuta av ren utmattning men nu äntligen är det bara att hälla upp ett välförtjänt glas rött och slappa i soffan en timma innan sömnen slår in. Ja, minus det röda då förstås eftersom jag är så himla gravid. Och ja, minus slappbiten då förstås eftersom jag måste rätta nationella prov, vilket då ger minus tidig sömngång också eftersom det dessutom måste förberedas omdömen inför utvecklingssamtalen nästa vecka.

Men jag är inte bitter för det. Inte vanligtvis i alla fall. Det ingår och är oftast helt ok, just idag är jag bara trött. Inte bara trött heller utan trött så det känns som att jag fått narkos och någon ber mig räkna baklänges från 10 och jag är någonstans på 8 med hängande ögonlock och sluddrigt tal. Där är jag nu. Så kaffe då alltså. Nu.

Seriöst NKV, eller hur Barro!

/iPhonemelie

fredag 20 april 2012

När man skäms lite...

Idag vid två tillfällen hände det sig så att det spelades en bra låt på radion... eller ja... det spelades en låt på radion och en på Pennis Astrid Lindgren-skiva som jag uppenbarligen väldigt gärna stämde upp i sång tillsammans med. Det var Niklas Strömstedt med den här "om du var musik vore jag en ton om du var vidderna ville jag va vinden" och sen var det Madicken-låten.

Jag sjöng som om det gällde livet och alla i idoljuryn satt och diggade med till detta fantastiska uppträdande! I ca 12 sekunder innan jag insåg att jag inte kunde texten alls till någon av låtarna. Samma scenario utspelade sig vid bägge tillfällena:

Jag kände att texten inte riktigt satt som den skulle och blev lite nervös men tänkte att jag fortfarande kunde repa mig och ta igen det hela. Jag klämde i ännu mer och trodde att det skulle hjälpa det bortfall av text som uppenbarligen min hjärna upplevde. "Bara jag sjunger högt så hör jag inte att det är fel", måste jag ha tänkt... Men det gjorde jag.

Då var det dags för plan B, jag började vänta ut orden och lyssna på första delen av dem för att sen klämma i satans mycket på den andra delen då jag förstått vilket ord som komma skulle. När jag nu mitt i detta hörde mig sjunga inte bara fel i texten högt som en vanvettig utan dessutom endast halva felaktiga ord skämdes jag i hela kroppen och fick sluta.

Två gånger har detta hänt mig idag! Två! Vad har jag då lärt mig? Inte något skulle jag tippa då ni garanterat kommer höra mig susandes förbi i min Renault skriksjungandes halva felaktiga ord redan imorgon.


/iPhonemelie

onsdag 18 april 2012

Den obligatoriska lekoutfiten!

När vi är hemma och ska leka går Penni och hämtar kjolen, vingarna och ett diadem hon fått av sin farmor och sen vill hon prompt ha det på sig då hon leker. Hon leker helt andra lekar så kläderna i sig har ingen som helst funktion i leken, men är nog så viktiga ändå. Nödvändiga rent av faktiskt.



Lillfis i ballerinakjol och änglavingar!

Man trodde man kände någon...

... så kommer han nu och säger att han tvättar färgad tvätt tillsammans med svart. Jämt alltså, inte ens bara ibland. Vad hände där? Vem är han egentligen? Jag fattar inget!

/iPhonemelie

söndag 15 april 2012

Fikasugen?




Välkommen!

/iPhonemelie

En stund bara för mig...

Penni lades för vila 10.30 då hon var i riskzon för att gnugga bort den fina blå färgen på ögonen. Klockan 10.32 sov hon.

Nu passar jag på att göra vad undrar ni då genast? Det här...



En kaffe i solen. Njuter jag? En smula! Vilka sällskapar jag med? Dessa...


Me, myself and Irene.

Igår firades min ängel med det vackra leendet. Eftersom hon är lika gammal som jag fyllde även hon 22, precis som tidigare år. Det var så roligt och avspänt att jag hade kunnat stanna hela natten tror jag. Roliga tjejer är bland det bästa jag vet! Tack Linda för en jätterolig kväll! Och grattis på 22-årsdagen (igen)!

Om en stund ska jag baka Silviakaka i långpanna. Sen ska jag leka med min älskade josefin och min älskade dotter hela eftermiddagen. En dag helt i min smak.

Lovely...

/iPhonemelie

torsdag 12 april 2012

Glad Penni!

Senaste dagarna har sett ut såhär...





Och vi har bara busat och lekt! Härligt!

Nu ska hon sova men länge har hon legat där inne och pratat och kämpat fast ögonen gick i kors nyss. Men hon är inte arg eller ledsen alls. Hon ropar: mamma, pappa, mamma, pappa. Sen blir hon tyst. Sen hör man: gu gu, gu gu (gung gung). Sen blir hon tyst igen ett tag och säger sen: hajå (hallå)... hajå... hajå! Väldigt roande för oss här ute.

Sambo däremot somnade här bredvid på en halv sekund. Och jag blir inte långvarig jag heller idag eftersom jag inte behöver jobba just ikväll. Så snart är bara Penni vaken. Men lika glad för det är hon skulle jag tro!

Så god kväll... och natt antar jag.

/iPhonemelie

tisdag 10 april 2012

Saker jag verkligen inte vet, kan eller förstår...

Jag vet egentligen inte skillnaden på en goepard och en leopard. Finns det någon? Borde man veta sånt?

Jag kan inte göra bakåtkullerbyttor. Jag har försökt lära mig i hela mitt liv, men jag kan verkligen inte.

Jag kan heller inte skilja på höger och vänster om det måste gå fort. Jag chansar alltid åt samma håll oavsett och det ställde till det för mig lite när jag skulle ta körkort. I mitt övriga liv går det bra att leva med dock.

Jag förstår egentligen inte alls hur det kommer sig att Teletubbies ögonlock går ner emellan åt. Detta gör mig frustrerad och förbryllad måste jag säga. Hur går det till? Är det personen inne i dräkten som bestämmer och trycker på någon knapp? Hur håller de i så fall reda på att både röra sig och trycka på knappen till ögonlocken samtidgt? Är det någon utomstående som trycker på en knapp? Men har den i så fall en fjärrkontroll, det låter omständigt... Är det inbyggt att de rör sig med jämna mellanrum? Men i så fall följer det ju inte samma tidsmönster hela tiden har jag märkt så därför känns det konstigt... Hur går det till?!

Jag vet inte om jag är helt övertygad om att människan gått på månen. Jag vet att de finns bevis men jag tycker att det är något skumt med allt det där. Bara en känsla jag har.

Jag förstår inte alls hur trollkarlar gör sina trick och det gör mig oftast så arg att jag inte kan titta mer. Jag klarar inte alls av saker jag inte förstår hur de görs och magi är högst upp på den listan!

Jag vet inte hur man gör när man byter däck. Om jag får punktering efter vägen är jag helt borta och utom räddning.

Jag kan inte gå en dag utan att äta choklad. Det är verkligen sant. Jag är tragisk med det där.

Jag förstår inte alls något som har med hur datorer fungerar att göra. Jag vill inte heller förstå för det svider i öronen och halsen svullnar igen så fort någon (läs Jens) försöker förklara för mig hur jag ska göra något eller hur något fungerar eller inte fungerar. Det går bara inte.

Jag kan inte hantera stress speciellt bra. Jag blir sur och arg och sen ledsen.

Där har ni det. Jag ber om ursäkt för intressepilarna ni just nu bombarderas med i ögonen och att intresseflaggan fladdrar rakt i ansiktet. Det går över snart.

/e

måndag 9 april 2012

Här är vi idag!

Igår var Wretlingsklanen här och firade påsk. Penni var i sitt esse och showade och njöt av all uppmärksamhet. Kusin Alvin och nyaste lilla Astrid var här och gud så liten och söt hon var. Har Penni varit så liten? Det minns inte jag. Men det fick mig att verkligen längta sådär innerligt efter den lilla jag nu ska få lära känna. Det är häftigt det här med bebisar ändå. Alla faser som avlöser varandra blir bara roligare och roligare, fast man tror att man vill stoppa tiden i varje fas.

Idag ska vi till Kolsva och fira påsk med Widmansklanen. Vi kör det här humöret idag både min lilla och jag...





Underbar sista dag på ledigheten. Underbar Penni.

/iPhonemelie

Hört i en liten stad i Mellansverige...

Minns ni det inlägget? När läggningen inte riktigt gick som jag önskade... Igår kan jag dock meddela, gick det till precis så som jag skrev, både på dagen och kvällen. Penni pussades, kramades och la sig glad och lugn med sin Bamsen i sängen. Hon kanske inte sa exakt Det jag skrev i ord men hon sa dem inombords, det är jag säker på! Så ska läggningarna alltid vara tycker jag. Jag beställer det så nu i fortsättningen, nu har alla ni hört det och är vittnen. Ingen mera skrikfest vid läggning, ok? Bra så!

/e

lördag 7 april 2012

Jag har aldrig...

... varit så fantastiskt förälskad i något någonsin som jag är i min lilla idag!





Bästa dagen på länge och min lilla är tillbaka som sig själv igen. Lägger mig lycklig och full av godis!

/iPhonemelie

fredag 6 april 2012

Långlaten...

... är varken jag eller Penni för vi har varit uppe med tuppen och alla påskkycklingar. Min mor oh far sussar än så någon av dem blir det allt! Spännande...

Vi säger god morgon så länge!



Penni bjussar på lite vink såhär på påsken. Hon skrattar ett elakt skurkskratt åt alla er som sover än och riskerar att bli Långlaten! Mohahahaha säger hon!

/iPhonemelie

torsdag 5 april 2012

Kvällens aktivitet i Kolsva...

En hel massa vaddå... ?


Jo, såklart...








Påskkycklingar i marsipan till min mors påskbjudning imorgon. Riktigt kul pyssel tycker jag även om de inte riktigt ser ut som i mitt huvud.

/iPhonemelie

Penni gör sig påskfin!

Nyss stannade Penni upp mitt i leken, gick och hämtade den här scarfen och dessa skor och ville promt ha dem på sig. Sen kunde hon leka igen efter hon speglat sig en stund och pussat på sin spegelbild. Fint ska det vara!





/iPhonemelie

Glad påsk!





/iPhonemelie

onsdag 4 april 2012

En fråga...

Jag har en tendens att ibland kunna vara lite smått hypokondrisk, något jag är medveten om. Nu har jag dock en liten oroskänsla i kroppen och vill höra om någon annan upplevt detta under graviditet eller om jag bör ringa min vårdcentral imorgon...

Jag har stickningar och domningar i höger arm och ring-samt lillfinger (precis så som då det var som sämst med min B-12 brist) och idag har jag även haft domningar i benen när jag legat ner. Nu när jag ligger känner jag ett tryck eller en knut inne i bröstet och det gör ont att andas djupt. Har någon upplevt något liknande i graviditet (eller i vanligt tillstånd)?

Är det graviditet eller min b-12 brist som gör sig gällande trots att jag tig spruta i förrgår? Hm...

/iPhonemelie

Vyssan lull.

Nu sover hon så fridfullt min lilla. Var och tittade på henne nyss och på 3 sekunder stoppades alla organ tillbaka, huden fästes ihop igen och hjärtat slog nästan olidligt hårt av kärlek till denna lilla varelse som är min.

Nu mår vi bra igen. Skönt så. Snart ska jag smyga in i rummet där hon sover i sin säng och sakta somna till det lugnande vaggande ljudet av hennes andetag.

God natt.

/iPhonemelie

Ledsen Penni.

När Penni var liten var hon mycket ledsen och skrek under en period mer än vad någon önskar ett barn att behöva göra. Jag hade glömt hur det kändes för det var så längesen nu. Nu i några dagar har jag dock haft en mycket ledsen tjej här hemma och ikväll var det som att förflyttas tillbaka i tiden till den här känslan då inget man gör spelar någon roll och det finaste man har bara är hjärtskärande ledsen.

Det fick mig att minnas hur det kändes då för att det känns precis lika hemskt nu när hon är ledsen till den här graden och gråter så innerligt. Det känns fortfarande som att någon drar sönder mitt skinn och sliter ut mina organ ett efter ett tills det enda som är kvar är ett trasigt hjärta som bara slår halvt. Jag känner för att slita av mig mitt eget hår, springa allt vad jag kan med huvudet före rätt in i en vägg. Men mest av allt vill jag bara hålla min flicka i famnen och vyssja henne till lugn och sömn, men min blotta närhet gör det ännu mer omöjligt för henne att komma till ro. Det gör mig ont. Jag vill inte att hon ska somna i denna känsla. Jag vill inte att hon ska vara ledsen det sista som händer henne idag, hon har gråtit så mycket ändå. Jag vill att hon ska somna i lugn och lycka av en mamma eller pappa som stryker hennes panna och viskar lugnande ord i hennes lilla öra. Men när vi är där inne med henne skriker och gråter hon hysteriskt och när vi går ut gör hon det samma fast har vi tur i mindre skala.

Jag beklagar mig, jag vet och det är kanske fel men under en mycket lång period har det inte varit såhär alls vid läggning så jag antar att jag bara hade glömt den här hemska känslan. För i mig är den hemsk. Att min dotter är ledsen strider mot allt det mina celler i kroppen existerar för. Min enda viktiga uppgift i livet är att se till hennes lycka och välmående och just nu har två timmar förflutit med ingetdera för henne (eller mig heller för den delen).

Nu håller vi dock alla tummar vi har för nu låter det som att hon lugnar sig lite och kanske, kanske kommer till ro strax. Håll dem hårt folket. Nu ska jag ta mig en kaka, för det får jag.

Vi hoppas på piggare, friskare och gladare tjej imorgon.

/iPhonemelie

tisdag 3 april 2012

Dagens smoothie!

Varje morgon gör vi smoothie till frukost! Det är lätt, snabbt, nyttigt och gott! Lätt tack vare denna...


Idag blev smakerna två nävar frusna hallon, en apelsin, yoghurt och en skvätt mjölk. Det blev riktigt bra vill jag lova! Klart på 3 minuter kanske och betyget...





Schluuuuurp!

/iPhonemelie

Idag är det lite...

... mindre snorigt och mer glatt! Jag njuter av ledighet tillsammans med Penni. Känner mig inte ens rastlös! Bara njuter av hennes sällskap och planerar inget för dagen. Vi har det bra idag min lilla och jag!





/iPhonemelie

måndag 2 april 2012

Hört i en liten stad i mellersta Sverige...

Mamman: nu lilla älskade dotter ska du äntligen få sova. Du som varit trött så länge och gnuggat de där små blå och varit så ledsen. Äntligen får du lägga dig ner och slappna av, stänga de små blå och försvinna bort i drömmarnas värld för en stund. Sen när du vaknar igen ska vi busa och gosa hela dagen lång.

Dottern: åh vad mysigt mamma. Jag riktigt känner hur kroppen tacksamt slappnar av och ger efter för sömnen jag så väl behöver. Det är så mysigt härinne i min säng och jag kan inte tänka mig något skönare än att få ta mig en tupplur en stund. Vi ses snart då min älskade mamma. Förresten, lägg dig en stund du med och vila lite för nu tänkte jag sova ett par timmar i lugn och ro. Och du mamma, jag älskar dig mest i hela världen idag!

Synd bara att det inte var hört just i det här lilla huset i den här lilla staden i Mellansverige. Här låter det... en smula annorlunda. Nästan sådär fast precis tvärt om skulle man kunna säga. Dottern min är väl inte helt överens med mor sin om man säger så. Tur att i alla fall jag är överens med hennes mor. Vi är rörande överens hon och jag.

Har dock ringt förstärkning i form av John Blund här så han skulle titta förbi strax. Håll tummarna!


/iPhonemelie

söndag 1 april 2012

Ett inlägg utan titel...

... är ett inlägg utan värde. Så här följer ett sådant.

Ballerinakakor med mintsmak måste vara något av det bästa som någonsin uppfunnits! Jag skulle vilja träffa skaparen, stoppa denne i en bur och peta på honom/henne med en pinne! För inte skulle jag mata med kakorna i alla fall för de skulle jag äta upp själv i en rasande fart.

Min enda önskan nu är att jag skulle kunna äta upp hela kakpaketet själv nu ikväll utan att få dåligt samvete eller gräma mig över det alls. Bara njuta av den himmelska smaken.

I övrigt har jag och Penni påsklov så denna vecka leker vi gärna med folk! Hon måste bara bli frisk först...

Nu vänta ut tillåten tid att gå och lägga sig. Imorgon lyssna på hjärtljud hos barnmorskan.


/iPhonemelie