måndag 28 februari 2011

Nyfiken i en strut!

Jag ser att jag har flera klick på den här bloggen från andra ställen än Sverige... det gör mig så nyfiken. Vilka är ni? Är ni några som snubblat in här av misstag när ni sökt på något annat? Är det någon som följer bloggen från något annat land?

Såhär ser det ut denna vecka...

USA
10
Tyskland
3
Norge
3
Slovenien
2
Storbritannien
1
Ryssland
1
Singapore
1


Berätta snälla, nyfikenheten tar död på mig!

/e

Penni hjälper till...

Idag hade vi så mycket papper och brev att gå igenom så Penni var tvungen att hjälpa sin pappa röja upp lite. Skönt att hon blivit så stor att hon kan hjälpa till lite nu. Det är väl ok att bara ligga och slappa sådär i början men så fort de kan ska man ju rusta dem för framtiden och vuxenlivet, inte sant?



/e

Nu börjar...

... klänningsveckan!

Penni har sällan klänning på sig. Man skulle kanske kunna säga att det beror en del på hennes föräldrar kanske. Mest är det för att det inte är så praktiskt att ha klänning när man är bebis. Den åker upp och sitter tokigt och man måste ha body under för att hålla blöjan på rätt ställe och då blir det knöligt och varmt osv osv... Massor med anledningar har jag i alla fall.

Men... i lördags firade vi att det var just lördag och Penni fick ha en söt liten jeansklänning på sig som bara hängt i garderoben innan. Och jag måste säga att hon var underbart söt i den. Jag började titta i klänningsgarderoben och hittade flera jättefina klänningar hon fått i present som vi inte använder. Och det finns det verkligen inga ursäkter till (inte ens att de åker upp osv osv)!

Så nu är det klänningsvecka! Hela veckan ska vi (eller ja... hon mest faktiskt. Jag får ha annat på mig än klänning) endast ha klänning på oss. Varje dag en ny som vi sen visar upp här på bloggen.
Här är måndagsklänningen...



Penni har här på sig en brun klänning i velour som hon fått av sin mamma. Till den har hon ett par vita kalasbyxor och för att sporta till det har hon valt en rosa luvtröja som hon lite ledigt hängt på sig.



Får se vad hon väljer imorgon...
/e

PysselPemelie!

Jaså ni vill veta hur det ser ut på mitt matsalsbord... Ja alltså i mångt och mycket är jag en neat freak men när jag väl stökar till det så gör jag det ordentligt. Exempelvis när jag pysslar. Nu har jag tre olika projekt samtidigt så det kan lätt bli lite saker framme då och det känns lite onödigt att plocka bort dem mellan varven innan projekten är klara för tillfället.




Ska jag kanske passa på att erkänna det jättedumma jag gjorde häromdagen? Okej... allt eller inget, är det inte så?

Jag gjorde ett visst antal inbjudningar till en viss grej (är lite hemlig ja, men alla har inte fått sina än) och skulle precis limma på det sista på de sista två när limmet torkat igen i pipen. Jag tänkte att jag borde gå och hämta en nål och sticka ner i, precis så som jag brukar när detta händer, så kommer limmet rinna på bra igen. Tyvärr blev jag lat och tänkte att om jag bara trycker lite hårdare så kanske stoppet liksom åker ut av sig själv (här får man döma mig, det är helt ok. Jag dömer mig själv precis just här i berättelsen).

Jag tryckte. Hårt. Vad hände? PANG hände! Hela toppen på limmet exploderade ut i en rasande fart och det blev lim precis överallt. På tapeten, på gardinen, på golvet, på mattan, på bordet, på hela mig och mina kläder, på alla pysselsaker som låg på bordet och på ungefär hälften av alla inbjudningar. Känslan går endast att beskriva genom att berätta vad jag gjorde. Jag svor en ramsa med totalt barnförbjudna ord, begravde ansiktet i händerna och bara satt så. Länge.

Sambo hämtade grejer att städa upp hela röran med och medan han skurade tapeten frågade han om jag tog i hårt eller hur det kunde bli så? Jag kunde inte riktigt erkänna min egen dumhet så det enda jag i det läget kunde pipa ur mig var:

-Inte nämnvärt.

Inte nämnvärt? Jag tryckte som om det gällde livet, ok? Var bara lite för arg på mig själv för att kunna erkänna det. Men nu kan jag erkänna och be om ursäkt och tacka för hjälpen.

Igår när jag skulle limma gick jag och hämtade en nål. Jag lär mig i alla fall av mina misstag. Åtminstone en stund.

/e





Bara en liten parantes...

(det var jätteskönt att börja dagen med en promenad! Jag är pigg och redo att möta nästan vad som helst!)

/e

Men vad bra du är Emelie!

Ni vet den där irriterande egenskapen hos folk när de gjort något ganska självklart, dammsugit sin lägenhet, diskat middagens tallrikar, skrapat bilrutan eller något sådant dylikt, och sedan väntar sig en applåd, fanfar och flera ooooh och aaaaahhh. Jag gillar inte den sidan hos andra och är mycket dålig på att oooooah och aaaaaha när det är självklara saker som alla människor gör jämt.

Idag är jag fast i den egenskapen själv. Idag gick jag upp tidigt på min enda enda sovmorgon då jens har Penni. Idag åker jag och lämnar in vår bil för att sen gå hela vägen tillbaka. Visserligen passar jag på att sätta på mig motionsskorna men jag väntar mig ändå ett ooooh eller aaaahh när jag kommer hem. Eller egentligen väntar jag mig en hel jäkla orkester som gör fanfar, viftar med en banderoll och när jag kommer fram lyfter upp mig och hissar mig upp och ner samtidigt som de skriker "hurra, hurra, hurra, hurraaaaaaa"!

Hur stor är chansen (kolla här då Anka Panka!) att det händer tror ni?
För säkerhets skull så oooohar jag lite för mig själv här på bloggen nu...

- Oooooohhh, aaaaaahhh. Men vad bra och duktig du är Emelie! Du förtjänar nästan en medalj för det här!

- Tack, det var snällt sagt. Och ja... det är nästan så jag gör det. Förtjänar en medalj alltså.

Så. Nu är det ur mitt system. Tack.

/e

söndag 27 februari 2011

Hört på babysim...

Instruktören: "Vi passar på att sjunga avskedssången nu innan Penni lackar ur så hon vara med och sjunga den en gång i alla fall. Ni andra kan ju bada tills tiden är slut."

Men idag badade hon i alla fall nästan hela tiden ut. Hon skrattade och tyckte att det var jätteroligt... emellanåt. Och emellanåt tyckte hon inte att det var kul. Bättre resultat idag än sist i alla fall så det var kul. Jag tror både hennes mamma och pappa gillar det så det räcker och blir över till henne med.

Nu ska jag låtsas att jag inte behöver ha bikini på mig snart igen och äta godis, cheez cruncherz och kolla på solsidan. En helt vanlig söndagskväll alltså. Härligt!

/e

Ny profilbild...

Penni håller på att ta kort på sig själv för hon behövde en ny profilbild sa hon. Hon fick såklart låna telefonen för att knäppa några bilder. Måste du se så sur ut, undrade jag. Då suckade hon och tyckte att jag var skämmig.

-Åhhhhh, fick jag till svar. Ame hallå, sur äre nya glad, okej? Ef wai ai, jag är inte sur, jag är mystisk!

Så där har ni det. Sur är det nya glad. Mystisk är det nya... hm... apelsin?


Mystisk pyjamaspenni...

/e

Nöjdbubblan!

Jag kan bli så otroligt nöjd över konstiga saker. Idag är det babysim klockan 13.00 och det visade sig vara en dum tid för Penni förra veckan för hon sov till precis innan och så blev det mitt i mattid så hon blev ju jättehungrig och ledsen. Idag kommer det bli tokigt med sovtider så risken är att hon är trött och blir ledsen för det istället.

I alla fall fick jag precis en bra lösning på detta problem i huvudet. Hon somnade nu strax innan 10. Sen vaknar hon om 45 minuter (alltid 45 minuter på förmiddagen!) och då blir det mat och lek. Sen tar jag henne i vagnen och går bort till lasarettet för då kommer hon somna i vagnen om jag har tur. Precis innan vi byter om ger jag henne lite flaska. Då är hon både mätt och pigg, vilket borde vara perfekta förutsättningar för vattenlek!

Jag är så nöjd med mig själv nu så det är nästan pinsamt! Jag går omkring och dumler för att jag är så smart. Ingen har någonsin kommit med en bättre lösning på ett större problem, tänker jag för mig själv när jag går här i min nöjdbubbla. Det bästa är det alltid, jag menar verkligen alltid, blir precis så som jag planerar med den lilla. Det blir alltid precis så som jag förutspått. Hon är väldigt förutsägbar egentligen min bebis. Och lydig. Så jag behöver inte vara orolig. Min plan är vattentät!

Jag är nöjd! Återkommer senare med resultatet av den vattentäta planen.

/e

lördag 26 februari 2011

Dagens två bästa citat...

"Nej men han sjunger ju falskt också, han kan gå hem och dra ballen i gruset!"

"Jag förstod väl att folk skulle rösta på henne när hon gick ner på knä och visa muttifjåsen!"

Vilka som sa dessa citat ska jag låta vara osagt. Jag värnar om deras privatliv.
(Men om deras hus var slutmålet i På spåret så skulle en ledtråd kunna vara "den fula ankungens hem". Fast inte för att det bor en ful ankunge hos dem. Men om man tänker lite klurigt.)

Haha muttifjåsen...

/e

Efter 23...

Efter 23.00 behöver man inte blogga om man har småbarn, är sjuk, trött, arg, sur, glad, uppspelt, irriterad, rädd eller förvånad. Man behöver inte skriva något när klockan passerar 23. Man får, men man behöver inte. Det är helt okej att låta bli och gå raka vägen ner under täcket. Jag förtydligar än en gång för er, efter 23.00 är det ingen som dömer om man inte skriver något inlägg på bloggen. Man måste inte alls skriva något krystat bara för att skriva. Inget behöver präntas ner vid det klockslaget. Man måste alltså inte blogga efter klockan slagit elva.

Men det gjorde jag ändå. Så mycket bloggar jag.
Emelie hjärta bloggen elikame sant!
Så det så!

/e

fredag 25 februari 2011

Ett halvt år...

Ett halvt år har hon funnits idag. Ändå känns det som igår jag fick se henne första gången... och samtidigt känns det som att hon alltid har funnits. Alltid varit min. Jag minns inte längre ett jag utan henne. Minns inte hur det kändes att vakna till en dag där hon inte fanns. Vill heller aldrig mer behöva göra det. Tänk att hon blev min. Tänk att hon blev mitt allt.

Ett halvt år har hon funnits idag. På ett halvt år har hon trollbundit mig och förändrat allt som var jag... för resten av mitt liv. På ett halvt år har hon gett mig något jag inte visste att jag alltid hade längtat efter. På ett halvt år har mitt liv blivit hon... och jag älskar varje minut av det. Varje minut av henne.



Så grattis min finaste lilla halvåring.
/e

Morgondagens middagstips!


Ta 2 ½ dl mjöl och blanda med 75-100g smör (går även med margarin här mamma). Ha i 3/4 dl kesella kvarg och jobba ihop det till en deg. Kom ihåg att kladda är inte farligt när man lagar mat eller bakar. Ju kladdigare desto godare så ner med händerna!


Tryck ut degen i en smord pajform och nagga den med gaffel (ovan ser ni exakt vinkel på gaffeln, jag kan inte nog understryka hur viktigt det är!). Låt degen vila i kylskåp i 30 minuter.
Sätt på ugnen så länge på 200 grader.


Stek köttfärs och blanda med saker du har hemma i kylen, exempelvis paprika, champinjoner, lök eller annat du gillar. Jag hade också i salt, peppar, vitpeppar, soja (ganska mycket), lite kvarg som var kvar, lite matlagningsgrädde och lite tomatpuré. Här finns inget recept utan man har i sånt man gillar och smakar av tills man är nöjd.

Förgrädda pajskalet i 10 minuter och häll sen i köttfärsblandningen. Efter det kommer det kritiska momentet mina damer och herrar... blanda 2 ägg, 1 dl riven ost och ½-1 dl grädde. Häll i (massa) peppar och häll sedan blandningen över pajen.

Nu är det bara att grädda den i ugnen i ca 20 minuter innan det är dags att avnjuta och högt och tydligt säga MMMMMMM!



Så detta är morgondagens middagstips. Gör, ät, njut och skriv ett MmmmMmmmMMM i kommentarsfältet. Den första som gör det är bäst!

/e

En frukostdejt... och det blir nog inga fler...

Vad mysigt med frukostgäster, låt oss baka bröd!

Nehe filen var dålig... Men det gör inget för vi har ju bröd hemma. Vi kan göra varma mackor!

Nehe osten slängde jag ju igår... Men det gör inget för jag kan baka scones så äter vi dem med sylt!

Nehe för mjölken räcker inte... Men det gör inget för jag kan gå och handla!

Nehe för Penni somnade precis. Men det gör inget för frukost är inte så kul ändå.

Varsågod, en rostad macka med keso och sylt. Ett ägg vid sidan om också, men nästan ingen kaviar kvar. Fantastisk frukost minsann. Fantastisk!

Välkommen hem till mig!
/e

torsdag 24 februari 2011

Dagens majskrok...





Jaså ni reflekterade över att hon nu kan hålla och äta den själv. Jodå, det kan hon. Nu kan hon det! Helt själv! Inte kladdar hon heller... eller hur var det nu? Kladdar hon kanske jättemycket? Hur som helst kan hon äta den själv.

/e

Empa Sidekick W!

Jag har idag gjort det roligaste på länge! Det var så härligt befriande och skönt att jag skulle vilja göra det imorgon igen! Eventuellt kommer jag inte att hålla med om det imorgon kanske... Jag har nämligen varit på boxercise och jag börjar känna nu när jag sitter och skriver på datorn att armarna förmodligen inte kommer att vara tillfreds med det beslutet imorgon. Men idag var det skönt att få slå och sparka ur mig lite frustration. Jag längtar redan till nästa gång.

Imorgon får jag besök av en blivande mor så jag gissar att vi kommer prata mycket om vad som väntar henne här framöver. Kanske får hon hälla i sitt kaffe själv. Kanske kan jag inte lyfta armarna alls eftersom jag slagits så mycket idag när jag tränade. Mycket troligt så.

På kvällen är det inget planerat, bara en lugn fredag. Kanske får Sambo mata mig med godis eftersom jag med största sannolikhet (visste ni för övrigt att det heter så och inte sannorlikhet?!) inte kommer kunna sträcka ut armarna. Ja för att jag kommer ju ha träningsvärk imorgon alltså. På grund av att jag tränat ikväll.

Men hur som helst... det jag riktigt ville ha fram med det här inlägget var ju då att jag har varit och tränat. Fick ni fram det? Har ni skrivit ner det någonstans? Skynda er annars för vi vet ju aldrig när detta händer igen! Att jag tränar alltså... ja som jag gjorde idag. Tränade... jorå såatte...

/e

Time to let go...

Jag har aldrig varit bra på att släppa taget om grejer eller personer. Jag har mycket svårt att kasta eller göra mig av med något. Jag har alltid varit sån. Jag minns än idag min första cykel. En grön liten cykel med såna här färgglada pluppar på ekrarna som lät när man cyklade, minns ni? I alla fall blev jag för stor för den cykeln och mamma och pappa köpte mig en ny jättehäftig cykel som var mera passande i storlek än min lilla bebiscykel. Man kan ju tycka att jag skulle glömma bort den gamla cykeln i ett nafs när den nya kom men när det var dags att göra sig av med den gamla fina gröna cykeln låg jag på garageuppfarten och grät och pussade ekrarna på den.

Min första egna bil var en blå volvo 360, clownen. Han hängde med mig under en mycket viktig period i mitt liv och när det var dags att lämna ifrån mig den grät jag och strök honom ömt längst hela sidan. Innan jag gick pussade jag honom och berättade att jag skulle sakna honom enormt. Det gör jag än idag.

Jag har fortfarande kvar en tröja i garderoben som jag aldrig använder men som jag en gång tyckte så mycket om att den betyder massa för mig. Jag hör hur det låter nu när jag skriver det men sån är jag. Vi får väl se om det är mig ni får se på tv 3 här om några år i programmet extrema samlare...

Nu till min fråga...

... är det dags att släppa taget när osten ser ut såhär?



/e

Dagsrapport....

Idag blev en ändrade planer dag. skulle börja morgonen med en trevlig frukost med massa mammor och barn. Ändrade mig eftersom Penni precis började klia sig i ögonen och gråta vilket betyder att hon behöver sova. Nu för tiden som ni vet sover hon endast i sin säng och försöker man med vagn eller så blir det ett väldans liv. Så vi blev hemma och hon fick sova. Fast hon sovit 12 timmar i streck sov hon sen 2 timmar på förmiddagen. Jättehärligt! Eftermiddagen bestämde hon sig sen att nu vill jag inte sova mer än 20 minuter i bilen och där någonstans är vi nu. En vrålarg Penni som sovit 20 minuter på 5 timmar och en pappa som tog på sig ansvaret att försöka få henne att sova lite. Jag lovar er att hysterisk inte ens räcker för att beskriva hur hon låter när man nu försöker lägga henne under dagen.

Men dagen tog en annan vändning runt lunch än jag räknat med för fina mor min kom och bjöd mig på lunch på Ögir. Penni intog även hon sin lunch där, men hon var inte lika intresserad av att äta som övriga sällskapet. Hon ville bara titta på allt och alla, vile ha total kontroll vad alla gjorde. Vem har hon det ifrån månne?

Penni på sin första riktiga utelunch...

Sen styrde vi färden mot Kungsör en snabb sväng och sen Arboga för en fika på... oj jag har glömt vad det heter? Fiket på torget... det där mysiga med gamla olika möbler... Ja, dit åkte vi men vi fick packa ihop oss snabbare än vi tänkt för Penni bestämde sig för att hålla låda och "prata" högt hela tiden så ingen annan i rummet kunde prata om något. Hon ville alltså vara i centrum och höras hela tiden. Vem har hon det ifrån månne?



Penni är den enda som hörs på hela fiket...

En mysig dag blev det trots att det inte blev som det var tänkt. Trots att hon nu är hysterisk. Det är snart kväller och då somnar hon nog.

/e

God morgon!!

Jag ville bara tala om för herrskapet att Penni inatt sov från 19.00 till 07.00. Den här mamman sov från 22.30-07.00 med endast två nappinstoppningar på hela natten! Ja hörrni, vad ska man säga. Lycka kallas det. Ren och skär lycka!

Det väger upp att hon vägrar sova någon annanstans än i sängen och även där var bråken mycket stora igår vid varje sovillfälle. Hon skrek som om jag hade halvt ihjäl henne samtidigt som hon var så trött att hon inte ens orkade hålla ögonen öppna. Så det var kul.

Men så många timmar hörrni! Vad säger vi om det?

/e

onsdag 23 februari 2011

Dragläge...

Ikväll har jag varit på en riktigt bra föreläsning som handlade om flickor med ADHD. Tre timmar flög iväg och jag fick med mig mycket att ha i tanken i mitt arbete i framtiden.

Mitt under föreläsningen hände något som jag tror bara händer mig. Jag hade på mig ett par byxor med dragkedjor på bakfickorna. På dessa dragkedjor sitter ganska stora hylsor (heter det så?!), ungefär som dessa...

(Inte dessa byxor alltså men liknande... bara så ni ska få en bild)

I alla fall... jag skulle resa mig efter ett tag och byta ställning eftersom min foglossning i svanskotan började göra sig gällande sådär sex månader efter förlossningen (och nej jag är inte gravid igen!). Jag kom ingenstans. Kunde inte resa mig utan satt fast. Jag tänker då att det smartaste jag kan göra i detta läge är att försöka resa mig ännu mer och samtidigt skruva lite på mig. Inte tittade jag först för att se vad problemet var utan detta var mitt första lösningsförslag. När inte det fungerade kikade jag efter för att se vad som hänt och jodå minsann....

Min dragkedja hade fastnat i stolstyget och när jag skruvat och dragit hade jag lyckats borra fast den ännu mer så att den dessutom dragits ut och gått sönder. Jag fick be Annika lirka ut den ur tyget på stolen och sen fick jag försöka lirka ut den från bakfickan. Nu sitter jag här med ett par byxor med en hylsa endast på ena bakfickan för den andra ligger trasig i jackfickan och efter mig lämnade jag en stor maska i tyget på stolen.

Men det kanske inte gjorde så mycket... det var kanske ändå dags att klä om alla 70 stolar, eller hur? I alla fall blir det dags att klä om en. Tack för att jag fick komma på föreläsning och varsågod.

/e

tisdag 22 februari 2011

Nu börjar det hända grejer minsann...

Vi har nu börjat prova annat än bara rotfrukter. Idag var det spaghetti och köttfärssås på menyn och det gick väl... hm... sådär. Inte en favorit så vi får nog försöka lite mer innan det blir "sparkamedbenenochmmm:asamtidigt"-gott.


Vänta lite nu... vad är detta? Inte smakar det morot det här inte!


Njaa... jag vet inte jag...


Höööö, höööö, hööö. (vad det betyder är oklart men det var så hon sa)


Pennis roligaste leksak är denna skeden. Länge kan hon sitta och banka med den i stolen men idag bestämde hon sig för att det fick vara slutlekt och slutmatat. "Nu vill jag bestämma själv" sa hon och tog helt sonika skeden till munnen.


Det ser ju inte så svårt ut det här inte... men det var en ryckig liten rackare det där...



Jajamen... sådär ja! Haha!


Nöjd tjej är lika med kladdig tjej.

Ett stort kliv för lilltjejen! Hon blir stor helt enkelt...

/e

In your face!

På morgonen får Penni gröt. Det tycker hon är gott så oftast går matningen mycket bra. Dock är det inte gröten i sig hon gillar utan det fruktiga hon får till sin gröt (om hennes mamma inte ätit upp det det vill säga). Idag var det katrinplommonpuré, men bara för att hon gillar det så. Inte av någon annan anledning ville hon att jag skulle skriva. Bara för att det är gott. Det har ingen speciell funktion vi hoppas på eller så, utan hon bara gillar smaken, ok?

Hur som helst har hon blivit mästare på att luras när det kommer till matningen! Jag tar en stor del gröt och en liten del gott på varje sked, oftast är det gottiga längst ut för det är det sista jag lägger på. Jag för skeden mot Pennis mun och hon gapar stoooort. Precis när skeden nuddar hennes läppar biter hon ihop så hon bara får in det gottiga i munnen. Jag trodde detta var slump men började sedan ana att hon satt det här i system, så jag bestämde mig för att sticka hål på hennes vattentäta plan. Jag började lägga det gottiga först och sen gröt på skeden. Ha lilla vän, där fick du allt! Trodde jag... Istället gapade hon redan efter ett par gånger stooort, tog in hela skeden i munnen... och spottade sedan ut gröten. Det goda fick såklart vara kvar. Om jag inte visste bättre skulle jag kunna svära på att jag hörde henne viska "In your face mama! In your face!"

/e

måndag 21 februari 2011

Tack till dig!

Det här inlägget skulle handla om att mina pysseltjejer varit här idag och ätit mat, pysslat och pratat en massa viktigt och oviktigt. Det är alltid så roligt när vi ses och redan längtar jag till nästa gång. Men jag ändrade mig nu och ville skriva om det som tog plats i periferin denna kväll... något som förtjänar att uppmärksammas och tackas för.

Sambo hjälpte mig och lagade sin fantastiska sparrissoppa åt oss så jag kunde koncentrera mig på bröd och pajbak. Hur som helst skuttade han sen iväg för att leka med en kompis (kanske gillar han inte pratet om det viktiga och oviktiga lika mycket som vi?). Han kom hem och fick sig lite soppa han med och när jag sen kom in i köket har han diskat allt efter oss. Jag behövde alltså inte ställa mig och göra det nu!

För att förtydliga... han lagade alltså maten åt oss och sen diskade han upp allt efteråt också. Det här inlägget får helt enkelt handla om det. Om honom. Om hur glad jag är att ha honom. Det var snällt gjort och jag uppskattar det verkligen!

Nu blir det sova för hela slanten. Hoppas på en lika bra natt som igår nu...

/e

Måndag är lika med jag-dag!

I alla fall ett par timmar eller så eftersom den där pappan har Penni-dag idag. Jag funderade på att gå iväg och träna (vilket jag seriöst borde) men det kändes av någon anledning inte riktigt så kul. Så vad kändes kul då? Just detta jag gör just nu. En kaffe i handen, en dator i knät och bara slösurfa utan att behöva resa mig ur soffan för något. Så jag unnar mig det. Kanske jag dammsuger sen, eller städar undan i köket... eller kanske jag inte gör det. Kanske jag tar en lååång dusch, sminkar mig med jättehög musik i bakgrunden, slänger i ett avsnitt av Mia & Klara (säsong 1, som jag inte ännu hunnit se hela) och bara myser. Det känns troligare så känner jag.

Hur motiverar jag att det är viktigare för mig än det andra? Det behöver jag inte. För det här är mina timmar. De få timmar per vecka jag får, och bör, använda till mig och bara mig! Jag unnar mig lyxen att inte behöva motivera alls.

Jag gillar dessa måndagstimmar.
Mycket!

/e

söndag 20 februari 2011

SöndagsPenni!

Idag har Penni varit på babysim och badat i bassäng för första gången. Hon var helt lyrisk i början och tyckte att det var jättehärligt. Det var så mysigt att se henne och både jag och Sambo var lika lyriska som Penni.

Efter en stund doppade Penni ansiktet i vattnet två gånger av misstag och då var det roliga slut. Inge mer bad bestämde hon sig för så då fick vi helt enkelt gå upp. Men det var roligt fram tills. Jag längtar redan till nästa gång!


Min fina badtjej...

LördagsEmelie!

Lördagen gick i tysklands färger då Sambo bestämt att vi skulle bjuda på tysk meny till melodifestivalen. Vill ni vet vad vi åt så kolla HÄR.
När jag kom hem från Stockholm hade han förberett det mesta, med andra ord grejat hela dagen. Hur gick det till då undrar ni eftersom han dessutom hade en mycket uppmärksamhetskrävande dotter att ta hand om... som tur är har hon världens bästa farmor som kom in och hjälpte till! Tur för Sambo och ännu mer för Penni kanske.

Slutbetygen för kvällen blev i alla fall sehr gut, i alla kategorier. Har inte så många bilder från kvällen men här kommer de jag lyckades ta, utan blixt och allt...


Kocken för kvällen får två tummar! Allt var fantastiskt gott!


Till huvudrätt serverades wienerschnitzel, så stor som den ska vara!


Fantastisk bild, alla tittar på mig och ser sådär glada och härliga ut. Ljus, fin och klar var den med. Jaja... mysigt var det i alla fall.


Underbara fina Tilde!


Underbara fina Nelli!


Här tog Tilde ett kort alldeles själv. Benen ni ser är hennes mors, den finaste fisken av de alla!

Jag måste passa på att göra reklam för ICA Kolsva handel. Jag ringde till charken och den fantastiske Hasse gjorde i ordning dessa stora fina schnitzlar till oss. Han bankade ut dem, körde dem i maskin så de blev naggade och möra och gjorde det dessutom precis till den tid jag önskade. Det är service mina vänner. Ska ni köpa kött, ta extra lilla svängen förbi Kolsva handel. De har så fin och bra chark att allt annat bleknar (utom Åsby kanske). Men ring först så de har de ni är ute efter.

Bra kväll, bra kött, bra kock, bra folk!

/e

FredagsEmelie!

Vilken helg jag har haft. Jag är trött, sliten, glad, nöjd och lycklig. Åkte i fredags eftermiddag mot Stockholm och fick tillbringa ett dygn tillsammans med Annika och Adela, bara vi tre. Som förr. Och som nu. Det var så underbart roligt och mysigt att få vara tillsammans och bara prata, dricka gott och äta ännu godare. Adela, som den riktiga montenegrinska urmodern hon är tog hand om oss och lagade en mycket uppskattad tre rätters på kvällen och på morgonen gick hon upp gjorde det här...


Ustipci! Mmmmmm!


En liten tassimo, juice och den underbara ustipcin, så som jag gärna äter den, med ost, sylt och keso!

Innan vi styrde kosan hem igen hann vi med en snabb fika med de andra Stockholmstjejerna och hon i Säter. Jag önskade att tiden skulle gå så sakta, ville aldrig gå därifrån. De är så roliga och det var så roligt att få se dem. Finaste tjejerna i världen...


(Tre ord... IDIOTISKA SUDDIGA MOBILKAMERA!)


Jag beställde en Irish Cream kaffe med vispad grädde. Den var alltså inte äcklig skulle jag vilja påstå. Den var till och med fantastisk! Och som den clown jag är spexade jag till det lite grann, ja för att lätta upp den annars så tryckta stämningen. Man måste ju bjuda på sig själv, eller hur!


För övrigt fick jag hämta sugrör, gick inte att dricka den på annat vis! Men ska det vara grädde så ska det! Ingen idé att göra något halvdant.

Mitt dygn som bara Emelie var underbart. Från början till slut var det härligt, avkopplande, roligt, mysigt och framför allt välbehövligt. Att sen få komma hem och se min älskade lilla le med hela ansiktet när hon såg mig gjorde det hela ännu mera perfekt. Det är härligt att få komma iväg och riktigt härligt att få komma hem igen sen.

Nästa gång åker jag till Kajsa. Snart hoppas jag!

/e

fredag 18 februari 2011

Förlossningsberättelsen...

Jag har sett att många skriver sin förlossningsberättelse på sina bloggar. Jag satte mig ner och tänkte att för min egen skull kunde det vara kul att skriva ner och gå igenom den. Det finns ju dock inte så mycket att säga om min förlossning eftersom det var ett planerat kejsarsnitt. Jag kom in och blev serverad en bebis. Ungefär så känns det. Men i stora drag gick det till såhär...

Klockan 06.50 checkade vi in på hotell BB i Västerås. Sen fick vi vänta till 11.00 då operationen äntligen kunde börja. Klockan 11.15 kom hon ut och 11.30 (eller något, jag hade nog fått lugnande vid den här tiden så mitt tidsperspektiv är sådär) lades denna lilla bebis i min famn. Lyckan var obeskrivlig!

Mina minnen från förlossningen är lite hoppiga men ett väldigt tydligt minne jag har är när jag fick se henne för första gången. De höll en bebis 30 cm från mitt ansikte och frågade glatt,

-Titta, vad blev det för något då?

Jag minns att jag bara stirrade och kunde inte riktigt få till vad det var. Det enda jag tänkte var "en babian?! Har vi fått en babian? Jag tittade lite skrajset på Sambo som sa,

-Men det är ju en liten tjej!

-Är det en tjej, snyftade jag fram och hela jag fylldes av värme. Jag hade fått en dotter. En egen dotter.

Sen försvann alla från salen (eller inte de som fortsatte att sy ihop mig, men alla som var vid mitt huvud försvann ut med den lilla tjejen). När narkosläkaren kom tillbaka hörde jag mig själv säga till henne att jag hade fått en dotter. Det var så stort att jag var tvungen att säga det till någon.

Det är fortfarande så stort. Kanske därför jag vill skriva den här bloggen. Jag kanske fortfarande känner att det är så stort att jag bara måste få säga det till någon...

När hon lades i min famn sa jag till Sambo att det inte var en Stina. Det kändes som en Penni och han höll med. Så blev myran i magen Penni.

Min alldeles egna Penni.

/e

torsdag 17 februari 2011

En helt vanlig dag i en Superbabys liv...


Dagen började med ett träningspass... försöker lära mig den där krypgrejen nu. Kan komma väl till pass när jag ska jaga skurkar i trånga utrymmen!


Det var lite knepigare än jag först trodde det där... få se nu, rumpan upp... men sen då? Hmm...


Åt lite frukost, gröt med lite fruktgott i. Inte banan och persika den här gången. Mamma sa att jag ätit upp den igår, konstigt för jag minns inte att jag gjorde det... trodde bestämt det fanns en burk till i kylen när jag gick och la mig. Men säger hon så så är det nog så.
Hur som helst har jag slutat med larviga smakportioner. Jag äter liksom en halv hel portion. Jorå så atte...



Jag tog det rätt lugnt på förmiddagen, kände mig helt slut efter morgonens träning så jag slappade framför tv:n en stund... Jag hittade guld för det var McLeod's döttrar!


Hann med ett pass i gymet där jag verkligen skakade loss ordentligt!


Det är viktigt att slappna av och stretcha efter varje träningspass. Här tar jag det lugnt och biter lite på fingrarna, ja eftersom den godaste efterrätten var slut.


Jag tjatade på mamma att vi måste träna mer på den där sittgrejen också. Jag kan ju sitta själv ibland en liten stund (och ibland en ännu kortare stund) men balansen är inte med mig jämt. Snart så ska ni får se minsann. Snart så.


Mormor kom över en sväng så jag hängde med henne. Mamma var visst på nån massage. Den där mormor introducerade något mycket roligt i mitt liv idag...


Den här lilla mackapären. Jag gick igenom hela hallen och det var riktigt roligt! Jag hade ingen större lust att visa mamma och pappa det sen. Bara mormor.


Är man en Superbaby måste man kunna flyga eller hur!


Jag avslutade dagen med att brottas lite med pappa. Han är inte så stark som man kan tro, fick ner honom på ett kast! Kolla skräcken i hans ögon. Superbaby - Pappa 1 - 0!

Så såg en helt vanlig dag ut i mitt Superbabyliv. Imorgon ska jag låsa in en massa skurkar bakom lås och bok. Men först måste jag jobba på skönhetssömnen.

Over and out!
/P