... har jag förstått är det viktigaste vad gäller barnuppfostran. Tur att jag är stenhård på detta. Är det något jag verkligen kan klappa mig själv på axeln för så är det att jag alltid håller det jag säger. Stenhårt.
Ta det här som exempel:
Torsdag 18.30
Jag ska lägga ner Penni men ångrar mig och försöker gosa lite i famnen innan. Hon skriker som en galen så jag får lägga ner henne i sängen ändå. Jag pussar henne god natt och stryker mjukt på hennes lilla huvud, precis så som jag brukar göra när det är god natt. Sen smyger jag ut ur rummet. Hon bökar lite men är inte ledsen så jag känner mig nöjd. Jag säger till Sambo att jag tror att det är lika bra att vi håller i det här nu med att få henne att somna ensam så slipper vi den fajten senare. Vi pratar en stund om detta och kommer fram till att det nog är bra att göra så. Låta henne somna själv och gå in när det behövs, för att exempelvis stoppa in napp eller så.
Nöjd med mitt föräldraskap slår jag mig ner i soffan och ska avnjuta den goda maten Sambo gjort.
Torsdag 18.50
Jag ligger i sängen bredvid Pennis säng, sjunger, gungar sängen och håller henne i handen tills hon somnar.
Konsekvent var det. Hela vägen konsekvent!
/e
Ta det lugnt. Passa på och njut av bebis tiden.
SvaraRaderaLigg och mys på kvällarna och sjung för penni så
blir hon musikalisk. Tilde började sova själv för
några månader sen. Och det var inte så jobbigt att
vänja henne med det. 3 dagar typ med lite gnäll. Tycker det väger upp 2.5 års mys på kvällen
Många tänker att man ska ta kriget nu så slipper man
senare...Det enda man gör är att ta bort en riktigt
mysig tid från sej själv.
(Dom växer snabbt nog ändå)
Så kör med det som känns rätt för dej.
Nicke
Nicke, ibland vet du inte ens själv hur bra du är! Och hur rätt du har! Tack. /e
SvaraRadera