måndag 30 september 2013

Vi har fått en till!

Det kommer bebisar på löpande band nu och jag älskart! Jag är en fullständig bebisjunkie som blir alldeles till mig av de där pyttesmå liven som korvar ihop sig i famnen. Underbart!

Av mina vänner har nu fyra stycken fått bebis inom ett par månader så denna period har varit väldigt lyckosam!

Massa grattis till Camilla, Malin, Jankan och Sofia och alla deras små underbara!



Jag med fina Natanael vars mamma själv får lägga ut bild på honom om hon vill (därför är han suddig).

/iPhonemelie

söndag 29 september 2013

Den finaste komplimangen..

Jag packade mitt smink för en övernattning med tjejerna hos mor och far. Sambo sa till Penni att hennes mamma var snygg varpå Penni tittar på sin mamma och säger:

"Jättesnygg. Ja vill se ot som do näj ja blij stoj!"

Om jag smälte? Låt mig vänta tills det blir kallare så jag kan skrapa upp mig själv från pölen på golvet och forma om mig till en kropp igen. Ja för så mycket smälte jag alltså. Så jag var en blöt fläck på golvet som behövde kallna för att frysa och allt det där, men det förstod ni ju va? Var väl uppenbart kan jag tycka.


/iPhonemelie

torsdag 26 september 2013

tisdag 24 september 2013

Ja, nej, ja vet inte ja...

Bara en sån där tråkig känsla i kroppen. Ni vet, när något behöver ventileras. Eller fixas. Eller ändras. Eller släppas. Eller jag vet inte.

Jag har inget speciellt att berätta. Är inte på humorhumör. Inte på "vräka ur mig massa trök"-humör heller för så farligt är det inte. Bara lite... ja ni vet när det gnager sådär bak i nacken hela tiden och man kommer på sig själv sucka lite irriterat då och då. Sån dag är det.

Har blivit fast i "Orange is the new black". Så bra att jag aldrig går och lägger mig, fast jag vet att Lotta kommer att hålla mig vaken hundra. Jag kan inte slita mig! Det var längesen jag såg en serie jag kände så här för. Roligt!

Jag har inget vettigt att bidra med idag. Kan inte blogga bilder igen nu heller. Så atteeeee.... Skulle nog bara ha låtit bli att blögga helt enkelt. Vissa dagar ni vet... blirnte nå mä nå.

/iPhonemelie

torsdag 19 september 2013

De gör i alla fall som jag säger de små liven...

Ja inte mina döttrar alltså. Mina elever såklart. Mina döttrar gör allt som oftast ganska precis tvärt om det jag säger skulle man kunna säga...

Men mina elever som sagt. De gör som läraren säger i de flesta av lägen. Som idag.

Läraren sade:

"If you don't remember the name then explain to me, in English, who it was from the book."

Eleven gjorde:



"He was short, burgler and looked like a monkey"

Det roliga är att jag på den beskrivningen förstod precis.

/iPhonemelie

onsdag 18 september 2013

För er som mig saknar...

Fördelningen av mitt just nu är följande:

Jobbar 50%
Pluggar 50%
Är mamma"ledig" 50%

Bloggar 0,01% i bästa fall.

Allt är väldigt roligt så jag klagar inte det minsta just nu. Bara prioriterar lite med min tid.















/iPhonemelie

torsdag 12 september 2013

Ett jobb för mig?

Två gånger tidigare i mitt liv har jag känt mig träffad av blixten vad det gäller yrken som skulle vara en dröm för mig att få ägna mitt liv åt. Dock var Prinsessa redan upptaget och delfinskötare inte gångbart i längden eftersom jag så lätt får russinfingrar (och är lite rädd för fiskar också fastän jag fascineras så av delfiner).

Så hände det precis igen. Som en blixt rakt genom hela kroppen kändes det och genast visste jag ju att det här, det här måste vara mitt absoluta drömjobb. Utan tvivel och betänkligheter. Drömjobb!

Så hur gör jag för att få bli provsmakare i "Hela Sverige bakar" nu då?

/iPhonemelie

tisdag 10 september 2013

En man som heter Fredrik Backman...

... har skrivit en av de absolut bästa böcker jag läst. Den tog mig med storm och trollband mig från första bokstäverna egentligen. Jag sitter nu med tårblöta kinder med den utlästa boken i famnen och känner mig så sorgset tom över att den är slut. Jag får inte läsa mer. Får inte träffa dem mer igen...

Samtidigt känner jag mig så uppfylld av en sån fantastiskt berättad historia att hela jag är lycklig på något vis. Det är inte ofta jag blir såhär av böcker. Men denna var alldeles speciell. Jag älskade den. Verkligen älskade den.


Fredrik Backman gick från att vara en fantastiskt rolig bloggare till en fantastisk författare och berättare. Jag lyfter hatten för honom och kommer härmed att för alltid läsa allt det han skriver. Så mycket tyckte jag om "En man som heter Ove". Så mycket tycker jag om Fredrik Backman.

/iPhonemelie

lördag 7 september 2013

Det här med att motionera...

Jag höll på att missa tåget för bussen var sen. Jag såg tåget på perrongen så jag sprang. Det allra snabbaste jag kan sprang jag... i en minut och 13 sekunder ungefär. Sen fick jag mjölksyra. Och lite andnöd. Och sen kom jag knappt upp för trappen till spåret för benen höll mig nästan inte. Och jag mådde illa. Och det tryckte i bröstet på mig som om någon satt med en hel soffgrupp där ovanpå.

Jag kämpade mig upp för trappan... och såg tåget åka iväg. Jag var alldeles för andfådd för att börja gråta där jag stod så jag bara stod. Med två väskor dinglandes runt mig och med händerna på knäna i en framåtlutad position kämpade jag för min överlevnad alldeles för tagen av kroppens reaktion för att ens skämmas.

När jag fått tillbaka luften så till vida att jag kunde släpa mig till en bänk och fortsätta mina försök att få tillbaka normal andning igen istället för den här flämtande hela kroppen-skälvande panikandningen med vidöppen mun, såg jag att det inte var mitt tåg jag sett på perrongen. Det som åkte iväg mitt framför ögonen på mig. Mitt tåg kom sen ett par minuter senare och jag kunde hasa mina ömma lårmuskler in till närmaste stol för sista etappen hemåt.

Nu sitter jag här på tåget med förvisso normal andning men med lårmuskler som förbannar den dag de blev tilldelade mig att dela sitt liv med, fötter som bränner som om de var gjorda av grillbricketter och armar som av någon anledning kämpar med att hålla bananen stadigt nog att kunna ätas upp. Jag kan på något sätt inte låta bli att känna att det här med träning... det låter jag bli i fortsättningen. Och jag önskar att jag hade lite choklad att lugna nerverna med.

SJ och alla inblandade parter är numera med på min lista. Den över saker som får mig att röra på mig i onödan och därigenom kvalificerar sig till en plats på min avsky-lista. Den listan alltså.

/iPhonemelie

onsdag 4 september 2013

Lillan är stor!

Har idag lämnat Lotta ensam på förskolan och sitter nu med telefonen limmad i handen ifall de ringer och säger att jag ska komma och hämta hem henne. Hon är så tuff min lilla och tycker det är roligt med alla nya saker. Hon nästan sprang in när hi kom och var superglad över att vara där.

Endast ett litet gny när jag gick men det var över innan jag fått på mig skorna ute i hallen. Skönt för oss alla. Det blir 15 timmar fördelat på två dagar de ska gå tjejerna mina och det känns bra. Hon är inte så stor än min lilla även om det känns så idag där jag sitter och kämpar lite med "var tog min lilla bebis vägen"-tårarna. Det är skönt att hon får en liten mjukstart med det här med förskolan tycker jag.

Stora lilltjejen...



Jahapp... ingen som ringt än... kanske jag borde diska lite nu då när "våra bästa år" är slut...

/iPhonemelie

måndag 2 september 2013

Status på parasiten...

... är sådan att den helt enkelt verkar vara en vanlig enkel halsont och förkylning.

Så just nu ser det ut såhär i mitt knä...


Lotta vaknar var tionde minut så det blir inte mycket mer gjort här där emellan. Är lite för seg för att skriva någe vidare möcke som man säger i Körschva.

På återhörande en annan dag helt enkelt.

/iPhonemelie