torsdag 28 februari 2013

Vad sa du sa du?

Satt och tittade på "Ett fint litet samhälle". Eftersom Lotta vaknade igen när jag la ner henne i sin säng hade jag textat programmet och tittade utan ljud. Reagerade inte så mycket först men tyckte att det var konstigt att alla pratade om hur mycket saker och ting var värda... Några stolar med orginalfärg som någon köpt för länge sen.

Efter ett tag blev det lite konstigt och jag kände mig förvirrad varför han på traktorn pratade om någon knapp i brons (eller vad det nu var) och undrade om den andre på traktorns släp kunde säga hur mycket den var värd. När sen någon kille i en skog pratade ingående om massa serietidningar med 91:an
och deras historia och värde kände jag att någon inte skött sitt jobb där på textningscentralen va?

/iPhonemelie

Den finaste storasystern.

Idag när vi åkte i bilen hem från Linda och Elma där vi lekt en stund på eftermiddagen var Lotta ledsen. Alltså jag menar inte ens ledsen utan sådär ledsensåinihelvitets-ledsen som hon nästan aldrig är. Bara ibland när vi åker bil. Så var det idag.

Hon låter rätt så mycket när hon blir sådär vansinnigt ledsen och det gör hennes storasyster väldigt nervös. Oftast blir hon ledsen hon också och sen har vi fullt kalas där i bilen, men idag gjorde hon något som fick mig tårögd istället. Med darrande underläpp sa hon lite försiktigt:

"Vi är snart framme Lotta. Vi är snaaart framme."

Älskade lilla fina Penni. Så nervös och brydd när lillasyster gråter och ändå, istället för att skrika rätt ut själv försöker hon trösta. Det tyckte jag var så fint. Hon är en sån fin storasyster.



"Jotta sitta i kät på Penni å Penni säga gung gung."

/iPhonemelie

Alla har vi vår egen stil...

Fast jag tycker allt att lottas nya grej känns väldigt bekant...







Lotta tog det hela som en ultraförolämpning av rang och hävdar stenhårt att hon är upphovsmakaren till stilen vi kallar plogen här hemma... Ja jag vet inte jag, jag kanske minns fel...

... men jag skulle kunna svära på att det här är Penni... och nog ser det lite plogigt ut väl? Hmm...






onsdag 27 februari 2013

Det här med dreggel..

Bebisar och dreggel alltså! Överallt är det dreggel och både dreggellapp och kläder får bytas flera gånger per dag! Här ser ni till och med dreggel på magen...


... men kan jag rå för att hon är så go att jag bara måste bita henne i den där underbara lilla magen så att tröjan hennes blir alldeles blöt?!

Kan tycka att det är hennes eget fel faktiskt.

/iPhonemelie

tisdag 26 februari 2013

Vi tog en dag...

En dag tillsammans bara vi tre. Inte iväg någonstans, ingen stress eller hets att göra något särskilt alls. Låter väl alldeles förträffligt va? Nu tänker ni säkert att jag ska vara ironisk och säga att det varit den värsta dagen i mannaminne men nej, det har varit en mycket lugn och skön dag. Och när väggarna började krypa på oss (eller om det var vi som klättrade på dem kanske) bakade vi lite kakor och så tog vi en promenad med vagn och pulka lagom till pappan kom hem från jobbet. Att jag sedan blev serverad en wok att gifta sig i av den samme gjorde inte dagen sämre.

Imorgon kör vi förskola, damsugning och allt sånt där igen men idag var en "bara vara vi" dag.



Bajbajpappapussel! Hon kan det själv nu morfar!



Penni åkte pulka... eller drog pulka kanske är mer rätt beskrivning. Fast hon åkte allt med också och sjöng gjorde hon. Det var himla mysigt att gå och lyssna på, mammahjärtat fick nästan inte plats i bröstet av lycka när hon sjöng.

Rätt var det var blev det dock tvärtyst i pulkan och när jag tittade till så sov hon!! På riktigt! Sittandes i pulkan! Helt sjukt! Och väldigt oväntat!



Lotta. Ljuvliga lilla Lotta. "Åh den mänskan älskar jag."



En plogad (eller i alla fall nertrampad) lekpark! Lycka!

... i alla fall de första 2 sekunderna...



Snövallar större än en Labrador (liknelsen?! Jag vet men det var verkligen det första jag kom att tänka på! Jag är lika förvånad och skäms faktiskt lite över det jag med. Ok? Jag sa ok, släpp det där nu. Ok.) som gjorde det helt omöjligt att ta sig in till lekparken med vagnen. Någonstans! Den var som ett fort som vaktades av starka snölabradorer (men eftersom jag börjat är jag ju tvungen att fortsätta!) och jag kunde på inget sätt ta mig in för att rädda prinsessan i tornet. Eller ja, låta min dotter åka rutschkana men ändå, ni fattar. Det gick inte helt enkelt. Surt.



Sagostund innan läggningen. Börjar bli lite av en favorit här hemma. Här är det Knacka på som får förgylla kvällen. Ett hett tips.

Nu är det dags att checka ut för idag. På återhörande imorgon då.

/iPhonemelie

måndag 25 februari 2013

En plroupp?

När Penni badade sist fick jag hjärnsläpp när jag skulle be henne släppa ut vattnet.

Kan du dra ur pluppen? Eller nej... ploppen? Eller vad heter det? Proppen? Nej... Plutten? Nej definitivt inte det... vad fasen heter det?

Penni tittade hela tiden på mig som om jag var knäpp och sa sen: "Den heter sart (svart)."



Det är tur att jag har henne som kan hjälpa mig då hjärnan stannar av en stund!

/iPhonemelie

Gapa stort...

Lotta älskar att äta än så länge! Det är så roligt att se munnen gapa stort av förväntan när pappan ska mata henne...





/iPhonemelie

söndag 24 februari 2013

Det här med att vara naken...

Jag har nu den senaste tiden börjat (sätt dig ner) simma. (Jag förstår att chocken behöver en minut eller två så jag pausar lite och låter dig få tillbaka andan)






Hur som helst har jag funderat lite på det här med duschandet som ju då medföljer... Jag simmar med två av mina bästa vänner som känner mig utan och innan och som sett allt det fina och allt det fula som är jag, men ändå älskar mig. Ja ni vet, de känner mig helt enkelt. Och jag dem. Så när vi simmar pratar vi och umgås precis som vi brukar, så även i duschen. Men ändock... Det ligger något litet filter över det hela på grund av den där nakenheten. Man försöker vara så vanlig och avslappnad som man någonsin kan, men någonstans finns det ändå en medvetenhet om att något i situationen är lite... fel så att säga. Det kanske bara är jag men helt bekvämt är det inte där jag står och pratar om relationer och ananas (och allt däremellan) med brösten killandes på knäskålarna och allt annat övrigt som desperat försöker hänga sig kvar trots tyngdkraft och allt det där ni vet.

Lägg då till att ett par gamla högstadieelever (alltså de är inte äldre än de andra eleverna, bara gamla i den bemärkelsen att jag haft dem tidigare. Men det förstod ni väl såklart? Det vore ganska konstigt om de vore gamla i åldern inte sant? Aja, släpper det nu i alla fall.) precis haft träning och nu ska duscha i samma omklädningsrum och sen har vi svenska lexikonmotsvarigheten till ordet awkward!

Ja det var väl egentligen bara det för idag. Tack för mig.

/iPhonemelie

Funkar det här ens?

I så fall, läs det här!

http://fredrik.cafe.se/menande-for-livet/

Han är helt jäkla underbar mannen! Underbart rolig!


/iPhonemelie

Min nya kompis...

... heter Fredrik Backman och skriver en blogg jag nu är kär i. Jag skrattar högt åt hans humor varje gång jag läser! Läste dock nyss detta inlägg och började gråta...

http://fredrik.cafe.se/som-hastigast-till-min-son/

Det finaste man kan ge sitt barn... det finaste jag har gett mitt.

/iPhonemelie

lördag 23 februari 2013

Kanske borde jag...

... tycka att det är tråkigt att ensam sitta i mitt sovrum med en sovande bebis på arm som gör att jag inte riktigt kommer någonstans alls just nu. Kanske borde jag vilja vara någon annanstans i full fart och med något gott att dricka i min hand. Kanske borde jag vilja se mellon i glada vänners lag och köra en helkväll. Ja visst vore det väl roligt, men...

... jag vill inget hellre än att ensam sitta i mitt sovrum med en sovande bebis på arm som gör att jag inte riktigt kommer någonstans alls just nu. Jag vill inget hellre än att lukta på hennes fyra små hårstrån längst uppe på huvudet. Jag vill inget hellre än att somna till ljudet av hennes lugna andetag. Jag är helt tillfreds med det just idag.

En annan dag vill jag det andra. Men just nu ikväll... vill jag bara det här. Det går alldeles för fort ändå.



/iPhonemelie

fredag 22 februari 2013

Det som känns som en bra idé från början...

... är ganska ofta en... ja lite mindre bra idé i slutändan...

När jag var tonåring och arg provade jag lite olika sätt att få ut min frustration. Vissa bra. Andra mindre bra... En gång slet jag ur alla mina kläder ur garderoben medan jag skrekgrät hysteriskt över något hemskt som hänt. Förmodligen hade jag inga kläder att ha på mig på en fest eller så, ja ni förstår ju själva vidden av katastrofen!

Hur som helst satte jag mig sedan i klädhögen och fortsatte skrikgråta, svor en lång ramsa och kastade omkring lite kläder på golvet. Det var en skön känsla minns jag. Tills utbrottet var över. Tills jag lugnade ner mig. Då kändes det bara... lite onödigt där jag stod och samlade ihop mina kläder en efter en och hängde och vek tillbaka dem in i garderoben. Då kändes det egentligen bara jobbigt och tidskrävande och inte löste det situationen heller.

En annan grej jag kan tycka känns helt ovärt är när jag ser detta...



Dunderkarlsson och Blom har precis lyckats sno Pippis kappsäck med guldpengar. De springer som dårar för att komma undan men känner någonstans att det är en bra idé att stanna och plocka ut en massa mynt för att sedan kasta dem upp i luften över sig!? Ok, var börjar vi?

Ett: ni har precis snott något av världens starkaste tjej... fortsätt springa!!

Två: fattar ni att det kommer att ta jättelång tid att plocka upp dem och det är plötsligt inte lika roligt som att kasta omkring med dem!

Tre: ni kommer att missa något/några mynt som hamnat i gräset! Seriöst, de är jättesvårt att se dem, speciellt om man har bråttom. Är det verkligen värt det nu när ni äntligen har mynten?

Fyra: ni kanske känner er coola när ni kastar omkring guldmynt så det regnar över er, jag är med på den biten. Men att sedan stå på knä med näsan i marken och leta efter alla... not so cool! Mer åt det larviga hållet faktiskt.

Helt ovärt helt enkelt.

/iPhonemelie

torsdag 21 februari 2013

Till mina tjejer...

... alla tre.

Det enda jag önskar när jag blir stor och så också ni, är att ni älskar mig på samma sätt och lika mycket som jag gör er mormor. Och att jag är mot er som hon är mot mig och därigenom förtjänar den kärleken tusenfalt.

Det är det finaste. Kärleken.

/iPhonemelie

onsdag 20 februari 2013

Jahapp jahapp...

... säger hon med en gömd ton av hopplöshet och besvikelse i ett försök att låta positiv när hon egentligen bara vill svära massa fula svärord och sitta och tycka synd om barnen (läs framför allt sig själv) i ett hörn då situationen varit sådan här ett bra tag nu (nu tar vi och tar en punkt här va!)

Jo lillan mår bättre tackar som frågar. Feberfri nu så äntligen kan vi leka med kompisar, vara sociala i helgen och bada i badhus som vi sett fram emot så. Jag är så glad att alla sjukdomar är borta och jag vädrar ut alla baciller för att inte behöva se dem på lääääng...

Men vänta nu... vad är det där? Snor? Det är väl inte snor va jag ser under Pennis näsa? Väl? Det är väl inte förkylning som gör att hon gråter hela tiden? Det är väl inte halsont som gör att hon inte äter? Det är väl inte feber som gör kinderna så rosiga? Väl? Eller?

Jodå. Jo på alla ovanstående frågor. Visst var det så. Snor, halsont och feber. Igen.

Jaha, vad är väl en bal på slottet... Vi får helt enkelt leka med låtsaskompisarna, vara sociala med Tommy, Annika och Pippi och bada i snor istället. Det är nästan lika roligt det. Nästan.

(Om någon tycker att jag låter bitter och klagar sådär irriterande mycket beror det helt enkelt på att jag är bitter och klagar sådär irriterande mycket.)

tisdag 19 februari 2013

Sådan mor sådan dotter!

Penni äter semla...



Sked är för fegisar. Fingrar tar för lång tid. Härlig lösning dotter min! Bra där.


/iPhonemelie

måndag 18 februari 2013

Hade glömt...

Från jag var 14 år kanske till jag var.. ska vi säga 25-26 då jag mötte min Paolo, hade jag magknip varje dag oftast flera gånger om dagen. Flera nätter i veckan sov jag väldigt dåligt för att jag hade sådan magknip. Jag hade det så ofta och så länge att det blev mer av ett normaltillstånd för mig. Massa läkarkontakter under åren och slutligen en remiss till en hypnosterapeut med avslappning och samtalsterapi i ett år. Efter det... borta. Jag har i princip aldrig ont i magen längre. Helt otroligt när man tänker på det!

Ikväll har jag hur som helst lite magknip. Inget allvarligt utan som gemene man får då och då. Dock slog det mig precis att jag inte kan förstå hur jag bara levde med ontet varje dag i så många år. Nu är det mig helt obegripligt och oacceptabelt att behöva göra det, men då... ja jag tyckte ju jag provat allt och läkarna sa IBS som det inte finns något att göra åt. Fel. Fel.

Alla som lider av vad läkarvärlden diagnosticerar som IBS borde propsa på att få prova det jag fick remiss till. Avslappningshypnos och samtalsterapi kring hur man hanterar stress framför allt är något jag är övertygad botade min mage och kan hjälpa massor med människor om de får chansen. Min Paolo sitter på min axel än och hjälper mig hantera stress på ett hälsosamt sätt och som sagt, 10-11 års konstant magont (nästan i alla fall) är väck!

Det kanske är det jag ska bli när jag blir stor. Avslappningsterapeut som specialiserar sig på IBS. Det är fasiken ingen dum idé...

/iPhonemelie

söndag 17 februari 2013

Ärligt talat...

Är det bara jag som har det här problemet då jag ska ta av mig tajta jeans?!



Antingen åker strumpan med av eller så korvar sig byxorna precis ovanför strumporna och går absolut inte under några omständigheter att få av! Jag sliter och drar och blir svettig och till slut ramlar jag med ansiktet före i golvet utan att kunna ta emot mig eftersom händerna krampaktigt krigar med byxproblematiken.

Vad gör jag för fel?

/iPhonemelie

Alla älskar vi Adela!

Penni och hennes mor pratade om att de sen ska åka tåg och hälsa på Adela. Mamman berättade att Adela skulle möta dem på stationen och att de alla skulle åka och titta på djur på Skansen. Sen skulle de mysa, äta chips och godis och sova i adelas säng. Dottern såg lyrisk ut och svarade: "De jill Mimmi. Å Mimmi jill stanna hos Adeja".

När mamman undrade om hon då inte skulle följa med hem igen på tåget blev svaret det samma. "Nej, Mimmi stanna hos adeja."

Så det kan bli farligt att åka och hälsa på, risken är ju att jag kommer tillbaka en halv person kort... bra tomt det skulle bli.
Meddelade dock Adela direkt om riskerna med detta tänkta besök så hon vet i förväg och hinner inreda om lägenheten och så...

/iPhonemelie

Rättad av min dotter!

På Bolibompa ikväll:


Mamman: titta Penni vilken gullig liten häst! Åh vad fin den var!

Penni: titta jicken siiin häst.

Mamman: den är så liten, undrar om det är en Fallabellaponny? Eller en minishettis?

Penni: tyst lite. Ejjej en häst.

Ja dottern min, helt rätt. En häst helt enkelt.


/iPhonemelie

lördag 16 februari 2013

Att oroa sig för rätt sak...

Den här hängde på ett urmysigt fik vi besökte idag jag och mor...



Jag vet inte jag... om en person med den nyansen på hudfärg skulle sticka fram sin arm mot mig skulle nog stöld vara det sista att oroa sig för... Högst tveksam hälsa på ägaren till denna arm får man gissa. Den påminner lite om trollen i Bumbibjörnarna tycker jag för övrigt.

(Har man hållit på för mycket med instagram om man börjar tänka i hashtags i vanliga samtal? #gulsot? #gulafebern? #gulasjukan? #smittarallagulaåkommor? #konstiggultecknadhandmittiverkligheten?!)


/iPhonemelie

Mammas.

Imorse hoppade vi på tåget mot Stockholm mor min och jag för ett dygn tillsammans med mat, musikal, hotellnatt och hotellfrukost.

Nu blir ju livet inte alltid som man tänkt och i foajén till hotellet får jag veta att minsting har över 39 graders feber och varken äter eller kissar. Även om pappan hade koll på läget, för det vet jag att han har, klarade mammahjärtat inte av en natt ifrån så hotellet avbokades och planerna ändrades. Dock hann vi med fika, cava, musikal, mat och lite shopping på Hötorget vid stängningsdags!

Det har varit en så rolig och härlig dag tillsammans med min favorit! Det gör inget att vi missar hotellfrukosten heller, känns skönare i kroppen att vara hemma inatt när allt inte är som det ska. Nästa gång vi åker får jag äta dubbelt så mycket frukost helt enkelt!
















Mamma kände sig inte heller helt kry. Sa det kändes som att hon fått svamp...




/iPhonemelie

fredag 15 februari 2013

Idag har det varit du och jag.

Förut var det vi jämt. Jag saknar det ofta även om jag inte skulle vilja ha något annorlunda. Idag fick vi mycket tid bara du och jag. Idag har du i alla fall varit mammas älskling. Varit mammas.
Om du kunde förstå en bråkdel av hur mycket jag älskar dig skulle du alltid svara precis så. Mammas.

Du är inte bortglömd min älskade dotter. Du är inte bortvald. Du är precis lika älskad som du varit från första stund. Precis lika mycket min. Lika mycket mammas.













/iPhonemelie

torsdag 14 februari 2013

Jag är slut som artist.

Orkar inte riktigt lägga någon tid på cyberspace just idag. Jag är alldeles för trött. 3 timmars sömn vid tre olika tillfällen lyckades jag skrapa ihop natten till idag varav endast en av de tre timmarna var ostörd. Lotta hade feber vilket man skulle kunna tro kunde ge motsatt symptom, att barnen sover hela tiden, men nej inte mina barn! Sömn är helvetets påfund uppenbarligen.

Jag hoppas så innerligt på en bättre natt men hon har feber än så det är väl lika bra att ställa in sig på skräp-tv a la nattetid.

Nu checkar jag ut för idag. Snark.


/iPhonemelie

tisdag 12 februari 2013

Jag måste bara testa den nya leksaken... Den jättestora telisooonen, som Penni säger. Vad den ska vara bra för då tro? Ja, säg det... Men Penni gillar den och jag hamnar väl där jag också kan jag tro så småningom.

Dessa två bilder finns på paddan i dagsläget (ja, vi häftiga folk säger paddan) (och ja, jag räknar mig till de häftiga folket!) så jag testar med dem...






Varför just dessa bilder finns på paddan? Ena bilden finns för att jag är hysteriskt rolig och fullkomligt älskar appar som gör att jag ser rolig ut. Den andra är när jag provar ut en klänning att ha på mig på kalas här i slutet av månaden. Men jag är inte helt hundra över skorna än dock... Får gå in dem här hemma och känna efter.

/Empaddan

Location:Test...

måndag 11 februari 2013

Köttbullekaka?




-Mimmi jill ha en till kaka.

-nej nu räcker det med kaka tror jag faktiskt.

-Mimmi gå ut till söket nu. Mamma sitta sossan (soffan).

-vad ska du göra i köket då Penni?

-eeh... äta baja söttbujjaj (köttbullar).

Hm... hon är inte dum den där donnan!


/iPhonemelie

En lek är en lek är en lek...

Idag leker vi leken "mamma sitter stilla i soffan för hon är så trött att om hon rör sig finns risk att hon svimmar medan penni gömmer sig, poppar upp huvudet och säger tittuuuuuut!"



En lek är en lek hur tråkig eller rolig den än må vara... Så här leker vi för fullt!

/iPhonemelie

söndag 10 februari 2013

Lotta äter!

I helgen har Lotta fått smaka en hel mängd nya kulinariska läckerheter! Allt till belåtenhet vad det verkar och eventuellt har vi avlat fram oss ett matvrak...



Gröt! Mycket uppskattat. Hon visade till och med lite ilska när det var slut, något hon sällan gör annars.


Majskrok! MYCKET uppskattat! Hon visade ganska stor ilska när den var slut och ingen mer fanns att få...



Bananpuré av storasyster! Kanske nästan mest uppskattat men det kan också vara på grund av vem som gav henne det. Hon är galen i sin syster nämligen.

Nu händer det grejer med min lilla hörrni! Hon håller på att bli stor!

/iPhonemelie

Helgen som gått...

... har då definitivt inte gått i sömnens tecken. Men det har varit en himlans mysig helg ändå där vi klämt in en hel massa!

Vi har...



Sovit hos mormor och morfar flickorna och mamman då pappan var på minisemester.



Varit barnfri ett par timmar och ätit god mat med goda vänner! Härligt!



Provbakat lite tårta! Denna var himmelskt god vill jag lova!



Fått present! En kakburk full med kakor! Kanske den bästa presenten!



Vunnit pengar! Funderar nu om jag kan dra mig tillbaka och bara jobba halvtid ett tag... en sisådär 36 sekunder eller så...



Provat stolen! Ni som följt med mig ett tag, känner ni igen armen?!



Varit lite sjuka...



Bakat kakor! En kakburk full med kakor! Kanske den bästa presenten!



Ätit gott! En middag värdig en konung om du frågar mig!

Läggningen av barn gick på 5 minuter vardera och inte ett pip.
Nu ligger jag med bebis i famn och suger liv ur hennes andetag.

Jag har verkligen haft en bra helg.
Jag lägger mig trött men lycklig!

/iPhonemelie

lördag 9 februari 2013

En alldeles särskilt...

... (valfritt ord, dock ej ett med positiv klang kan jag känna) natt.




Här ligger jag. Glad som en lärka såhär på morgonkvisten. Det är härligt att vakna upp till en ny dag! Ny dag nya utmaningar brukar man väl säga va? Jaså ni undrar över hur jag sovit inatt? Jaa, det är väl inget speciellt att orda om den saken egentligen. Lite... då och då kan man väl säga. Men jag känner att livet helt enkelt är för roligt för att sova. Känner ni igen känslan? Tycker mig se samma känsla i min mammas ögon där hon ligger bredvid mig invirad i någon form av påsar som verkar sitta fast under ögonen. Vi är precis lika nöjda med hur natten fortlöpt och vi är precis lika ivriga att få starta dagen, mamma och jag.

Precis samma känsla har vi i kroppen. Härligt!




/iPhonemelie

torsdag 7 februari 2013

Tummen upp för...

... frukostbesöket jag fick avnjuta imorse! Min vän Karro som jag så ofta saknar och hennes Alfred, ett namn som förmodligen betyder förnöjd på något språk för härligare barn får man leta efter! Jag njöt så av deras sällskap och önskar jag kunde träffa dem jämt!

Eftersom jag inte tog några kort alls på varken sällskapet, frukosten eller leken under bordet gjorde jag den här så ni ska få er en bild av hur trevligt det var...




Alfred och hans rara mamma Karolina. De har bägge vääääldigt långa ögonfransar! Ni ser det va?




Ett av de 158 smörgåsrån med smör och ost jag drog i mig under frukosten.




En blomma. Bara för att det var roligt att rita.

Där har ni min förmiddag. Härlig start på dagen!

/iPhonemelie