... säger hon med en gömd ton av hopplöshet och besvikelse i ett försök att låta positiv när hon egentligen bara vill svära massa fula svärord och sitta och tycka synd om barnen (läs framför allt sig själv) i ett hörn då situationen varit sådan här ett bra tag nu (nu tar vi och tar en punkt här va!)
Jo lillan mår bättre tackar som frågar. Feberfri nu så äntligen kan vi leka med kompisar, vara sociala i helgen och bada i badhus som vi sett fram emot så. Jag är så glad att alla sjukdomar är borta och jag vädrar ut alla baciller för att inte behöva se dem på lääääng...
Men vänta nu... vad är det där? Snor? Det är väl inte snor va jag ser under Pennis näsa? Väl? Det är väl inte förkylning som gör att hon gråter hela tiden? Det är väl inte halsont som gör att hon inte äter? Det är väl inte feber som gör kinderna så rosiga? Väl? Eller?
Jodå. Jo på alla ovanstående frågor. Visst var det så. Snor, halsont och feber. Igen.
Jaha, vad är väl en bal på slottet... Vi får helt enkelt leka med låtsaskompisarna, vara sociala med Tommy, Annika och Pippi och bada i snor istället. Det är nästan lika roligt det. Nästan.
(Om någon tycker att jag låter bitter och klagar sådär irriterande mycket beror det helt enkelt på att jag är bitter och klagar sådär irriterande mycket.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar