Den finaste storasystern.

Idag när vi åkte i bilen hem från Linda och Elma där vi lekt en stund på eftermiddagen var Lotta ledsen. Alltså jag menar inte ens ledsen utan sådär ledsensåinihelvitets-ledsen som hon nästan aldrig är. Bara ibland när vi åker bil. Så var det idag.

Hon låter rätt så mycket när hon blir sådär vansinnigt ledsen och det gör hennes storasyster väldigt nervös. Oftast blir hon ledsen hon också och sen har vi fullt kalas där i bilen, men idag gjorde hon något som fick mig tårögd istället. Med darrande underläpp sa hon lite försiktigt:

"Vi är snart framme Lotta. Vi är snaaart framme."

Älskade lilla fina Penni. Så nervös och brydd när lillasyster gråter och ändå, istället för att skrika rätt ut själv försöker hon trösta. Det tyckte jag var så fint. Hon är en sån fin storasyster.



"Jotta sitta i kät på Penni å Penni säga gung gung."

/iPhonemelie