torsdag 29 september 2016

So we meet again... Mr Sömnbrist!

Jag har tre barn. Av de tre barnen har noll av dem varit okomplicerade vad gäller sömnen. Jag hör talas om föräldrar vars barn somnar när de lägger ner dem, sov hela nätter även som bebisar, får väckas på helgerna efter sovmornar men ändå somnar i tid på kvällarna och till och med dem som helt enkelt gillar att gå och lägga sig. Det tycker jag är kul. För dem. Jättekul. Jo men verkligen. Jag är mycket glad för deras skull. Jag är inte bitter där jag sitter med svarta ringar runt ögonen och drömmer om att få sova en hel natt som att det kan liknas med en kanna guld i slutet av regnbågen ungefär. Som sagt, inte bitter. Alls.

För övrigt funkar hjärnan alldeles utmärkt trots sömnbrist! Hittade denna här en dag och smörkniven i kylskåpet. En annan dag kunde jag inte hitta min telefon och letade länge. Tills jag blev hungrig och då hittade den också i kylskåpet.






- iPhonemelie

Till Penni.

Hej Penni, det är mamma!

Nu är du hela 6 år gammal och har börjat förskoleklass! Hjälp vad stort alltså! Varje morgon skjutsar jag iväg dig till skolan och står och tittar på dig där du väntar så lydigt utanför dörren och när klockan sen ringer som ett skott snabbar dig in för att inte komma sent. Ofta när jag står där och tittar på dig kan jag se framför mig bebispenni med den där gulliga söt-minen du alltid brukade göra, 2-åriga Penni med gulliga pagehåret och 4-åriga buspenni som gjorde rumpdansen med sin syster. Då kan jag nästan inte hålla tårarna tillbaka över hur stor du blivit där du står i din skoljacka och ryggsäck. Fina Penni.

Du är väldigt intresserad av att läsa nu och har börjat läsa även små bokstäver. Du läser på allt du kan komma åt och förstår oftast det du läser också, jätteduktig är du verkligen! Du kan ljuda fram ord och skriva själv och ofta får vi små inbjudningar eller brev där du skrivit olika saker.

Hemma ritar du också gärna och jobbar i din läxbok som du säger. Annars är det mycket mamma, pappa, barn-lekar med kompisar som är populärt och även att leka häst har smugit sig in nu kan jag se. Om du leker ensam leker du helst med barbie eller med lego.

Du har precis haft din första kompisövernattning och Tyra sov kvar här. Ni lekte, åt godis, gjorde en teater och kollade på film. Sen somnade ni fnittriga sent precis som det ska vara och Tyra somnade halvt under sängen och halvt på madrassen. Kompisar är nu högt upp på listan av vad som är viktigt och du skulle nog helst tillbringa all din tid lekandes med kompisar om du kunde.

I somras lärde du dig att cykla utan stödhjul och nu cyklar du som ingenting! Det gillar du att göra och du var väldigt stolt när du klarade det som du tyckte var lite läskigt först. Igår blev du väldigt arg och ledsen för att du inte kan hoppa hopprep så det blir nästa grej att träna på. Hela sommaren har du tränat fotboll och det har du tyckt varit jätteroligt.

Du är fortfarande en väldigt snäll tjej med stort hjärta! Du är hjälpsam och vill för det mesta gärna göra saker som gör oss glada. Din lillebror älskar du och du är alltid så försiktig och fin med honom! Du är mån om att göra rätt så i skolan tror jag att du kommer att bli precis så som jag var och alltid göra som fröken säger. Du har ganska dåligt tålamod med saker du inte kan direkt, vill gärna inte träna och öva, undantaget är läsningen vilket du gärna tränar på hela tiden.

Jag är väldigt stolt över dig Penni och tycker du är en fantastiskt snäll, omtänksam och mysig tjej.

Jag älskar dig så jag svettas!
/Mamma

































/iPhonemelie

onsdag 24 augusti 2016

CRPS

Så har jag nu, efter 8 år av smärta, äntligen fått en diagnos. Jag vet nu varför jag har så ont och inte kan stå och gå på mina fötter. Jag har en nervsjukdom som heter CRPS (complex regional pain syndrome), som för att förklara det enkelt innebär att mina nerver har blivit "felkopplade" kan man säga och skickar felaktiga smärtsignaler till hjärnan hela tiden. Nerverna tror att all form av beröring och belastning är smärta och det orsakar denna brännande nervvärk som jag levt med så  länge. Jag har aldrig riktigt kunnat förklara känslan eller intensiteten av smärtan som ibland gör mig illamående och kallsvettig (exempelvis efter jag gått och handlat i en liten affär eller stått i en kö)men jag hittade detta på en amerikansk sida som kanske kan förklara en del av hur ont jag faktiskt har och att en liten promenad på 5 minuter för andra inte är något problem men för mig är omöjligt. Det handlar inte om att jag inte vill följa med er, hälsa på er eller göra saker med er. Det handlar enbart om att jag inte kan!



"CRPS, COMPLEX REGIONAL PAIN SYNDROME, formerly known as RSD or Reflex Sympathetic Dystrophy, is ranked as the most painful form of chronic pain that exists today by the McGill Pain Index.

CRPS pain is characterized as constant, extremely intense, and out of proportion to the original injury. CRPS pain is typically accompanied by swelling, skin changes, spasms, extreme sensitivity, and can often be debilitating. It usually affects one or more of the four limbs but can occur in any part of the body and CRPS spreads in over 70% of its victims to additional areas"




Bildresultat för crps pain level picture



För den som vill läsa mer om det tyckte jag att denna sida var väldigt bra:

http://www.rsdhope.org/



Utöver det har jag också Mortons Neurom på två ställen på ena foten och förmodligen på den andra också. I vanliga fall kan man operera Mortons men inte i mitt fall just nu i alla fall eftersom mina nerver är i full kaos och jag är i det värsta skovet på flera år. Fokus nu blir remiss till smärtenheten i Västerås för att se vad vi kan göra för att lindra smärtan och lugna nerverna för att sedan kunna fundera över en operation.



Hur känns det då? Det känns... skönt... och hemskt på samma gång. Prognosen för att bli av med CRPS är bäst när man får diagnosen så snabbt som möjligt, i mitt fall tog det 8 år och jag såg på min läkare att det är att hoppas för mycket att någonsin bli bra. Däremot öppnar sig en ny värld av eventuell hjälp i form av lindring av smärta, vilket kanske kan göra mitt liv bättre än vad det är idag. Hur det än är och hur mycket jag än vaknat i natt och funderat över det här med att jag förmodligen har en kronisk sjukdom som inte blir bättre och som i 70% av fallen sprider sig till andra kroppsdelar så vet jag i alla fall vad det är som helt tar över mitt liv och gör mig fånge i min egen kropp. Det är inte jag som är knäpp och det gör faktiskt så ont som jag känt det. Jag är inte sämre idag än igår, jag bara vet vad det är som är fel och ovissheten har nästan varit det jobbigaste måste jag säga. Med diagnos kommer rätt till hjälp även om jag säkert måste bråka mig fram till den också. Jag känner mig inte mer ledsen idag än igår, kanske lite mer rädd och om jag tillåter mig så naturligtvis känns det orättvist och hopplöst frustrerande hemskt, men det har det gjort i 8 år och diagnosen förändrar inte just den biten. Jag tror nog faktiskt att jag mest ser den som en möjlig väg till hjälp. Jag håller tummarna i alla fall för att det blir så.



/e

söndag 21 augusti 2016

Till Totte.

Hej Totte, det är mamma. Tiden går så väldigt fort nu och du är redan alldeles snart 6 månader. Ett halvt år sen är det alltså som du kom den där kalla natten. Tänk jag minns det enbart med glädje din förlossning fast den var så speciell och naturligtvis inget jag valt innan. Men det var en så häftig upplevelse att bara hänga med en kropp som helt själv vet vad den ska göra och agerar därefter medan hjärnan bara chockad fick titta på. Lite så kändes det faktiskt. Häftigt var det i alla fall.

Du då, hur står det till med dig såhär ett halvår senare? Du är en väldigt glad och charmig liten bebis alltsom oftast. Du har lätt till skratt och älskar när man busar med dig, leker tittut eller kittlar dig på revbenen. Du skrattar allra lättast åt dina systrar just nu, Lotta behöver oftast bara visa sig så skrattar du och får du vara där de är är du lugn och nöjd med det länge. Jag fullkomligt älskar det där skrattet!

Du rullar omkring som en rulltårta här hemma, det är så du tar dig fram just nu. Du kan bestämma dig för någonstans du vill gå (rulla) och snabbt som ögat når du dit du vill genom att helt enkelt rulla. Ofta får jag ta bort dig från alla sladdar i eluttagen för de gillar du och dit försöker du ta dig jämt! Gåstolen är också en favorit och i den kan du ta dig både framåt och bakåt.

Du har lärt sig sitta nu och kan sitta själv utan stöd långa stunder. Bara ibland tippar du över på sidan men lägger man kuddar runt dig kan du sitta och leka med något alldeles själv. Det är stort!

För två veckor sedan fick du första febern, tredagarsfebern, och samtidigt var du snorig, hostig och fick två (!!) tänder. Det var en tuff liten period minsann. Men nu är du som vanligt igen med två söta framtänder nere som sticker ut.

Du tycker inte om att sova riktigt tror jag. På dagarna sover du tre gånger men oftast väldigt kort varje gång. 20-30 minuter, sen vaknar du och är stört omöjlig att söva om. Du vill amma dig till sömns, annars vill du inte gärna amma på dagarna utan äter hellre gröt eller någon puré du börjat få smaka på. På natten ammar du fortfarande varannan eller var tredje timma, vilket jag hoppas du kanske kan dra ut liiite mer på här snart.

Du gillar när man sjunger för dig. Då tittar du med stora ögon och är alldeles still. Om du är gnällig eller ledsen och ingenting annat funkar kan det hjälpa en liten stund med babblarna, de gillar du!

Du sitter gärna i knät men sitter inte still och gosar utan vill att något ska hända hela tiden och du har väldigt långa armar nu känns det som. Allt som är på bordet når du när du sitter i knät. Du står väldigt gärna upp men orkar inte jättelänge åt gången.

Det känns som att du funnits alltid fast det egentligen inte är så länge men redan är du mig så viktig. Så självklar. Så otroligt älskad från start, av alla i familjen. Penni skrev en filminbjudan en gång till dig när du fortfarande var i min mage och i den stod det "bebisen är med i familjen" och det har du verkligen varit från start. Till och med innan du fanns var du med i familjen. Du var sista pusselbiten min älskade son och det är så spännande att få se dig utvecklas varje dag. Tänk vad mycket som hänt sen du kom och tänk vad mycket som kommer ha hänt till nästa brev. Spännande!



























/Mamma



- iPhonemelie

onsdag 30 mars 2016

5 saker jag...

... helt glömt bort sedan jag hade bebis sist...

1. Hur det känns att vara trött! Man har aldrig varit trött tills man har ammat, torkat, tröstat, bytt blöja, bytt pyjamas, ammat, torkat, tröstat, bytt blöja, bytt kläder på sig själv, bytt pyjamas, ammat igen och så vidare. Igår la jag nästan en full bajsblöja i tvättmaskinen och en smutsig pyjamas i papperskorgen. Jag är helt enkelt trött!

2. Hur mycket kräks man badar i! Herre Signe du och råde säger jag bara! Tvättmaskinen går i ett och det krävs flera ombyten per dag, inte bara för lilleman!

3. Hur okej man blir med bebiskräks och bebiskiss! Man kommer på sig själv med att tänka att det där var ju bara lite kräks på tröjan, ingen idé att byta än för det kommer säkerligen mera snart!

4. Hur svårt det är att räcka till till alla i början. Hur otroligt uppbunden man blir och hur alla vill något av en och det är omöjligt att tillgodose allas behov samtidigt. Där har vi en av anledningarna till varför jag älskar att de får vara på förskolan 15h/vecka de två stora! Så jag får fokusera helt på bebis och de får ha roligt med kompisarna!

5. Hur underbart de luktar (trots kräket)! Hur det känns att ha det där varma, mjuka lilla livet sovandes på bröstet! Hur det pirrar i hela min kropp när jag får ha honom nära mig, fast jag väcks mitt i natten! Hur hjärtat nästan stannar när hans små ögon fäster blicken vid mina! Hur mycket man kan älska något så litet och nytt!

Helt enkelt hur fantastiskt underbart det är att ha en bebis!

/iPhonemelie

onsdag 16 mars 2016

Till Totte!

Hej Totte, det är mamma. Nu har du varit hos oss i två veckor fast det känns allt som du funnits med längre. Du kom med dunder och brak vill jag lova natten till skottdagen. Du hade oväntat bråttom ut så vi hann inte ens till BB utan fick stanna på en parkering vid en bensinmack mitt i natten och vänta in ambulans. Där valde du att komma ut, halvt i vår bil och halvt på ambulansbåren ute -8 grader.

Du mådde bra nästan direkt, du var lite kall bara men annars var det inget speciellt. Jag mådde också bra nästan direkt, lite chockade bara var vi nog både din pappa och jag. Visst hade jag kanske inte valt att få dig precis såhär, men allt gick ju så bra och jag känner mig faktiskt tacksam över att jag har fått vara med om denna förlossning och framför allt tacksam över att allt gick så bra som det gjorde. Det gjorde vi bra du och jag!

Du vägde 3765g och var 51cm lång och såg (ser fortfarande faktiskt) precis ut som din pappa. Du åt bra från start och äter gärna hela hela tiden. Sova gör du mycket men helst i famnen, då kan du sova hur länge som helst. Och jag kan ligga och bara titta på dig när du sover. De miner du gör är underbart söta.

Dina systrar är väldigt måna om dig och tycker det är jätteroligt de korta stunder du är vaken och tittar. De vill gärna ta hand om dig lite och stoppa i nappen om den ramlar ut och så. När du gråter springer de till mig direkt och säger att du vill ha mat. Snabbt ska det gå också.

Från första minut tog du mig med storm min älskade son. Kärleken är även denna gång nästan golvade och svår att göra rättvisa med ord. Men jag kan säga att jag är lycklig, så väldigt lycklig över dig min skatt.









- iPhonemelie

måndag 8 februari 2016

På det sjätte smäller det!

Sitter vid ett färdigätet frukostbord och skriver en lista. En lista över det vi ska göra idag, på den stora dagen som vi väntat så på. En lista så vi inte ska glömma något. Det är bra med listor.

Just den här listan får det att pirra i hela kroppen på mig av förväntan. Den här listan är starten på vårt nya kapitel i våra liv. Starten på vad jag hoppas ska bli hela mina barns uppväxt. Jag älskar den här listan med hela kroppen känner jag. Den här lilla listan som börjar med:

Mät fönster för rullgardiner...

och slutar med:

TA MED TOAPAPPER!

Idag får vi nämligen nycklarna till nya huset. Idag blir det vårt på riktigt. Idag börjar det!


- iPhonemelie

onsdag 27 januari 2016

5 saker som...

... gör mig på gott humör just denna helt vanliga onsdag...

1. Jag har nyss lagat en mycket mycket god korvstroganoff! Med mycket kärlek och massa gott i blev den helt ljuvlig! Eftersom matlagning inte riktigt faller under mina intresseområden är det ju såklart väldigt roligt när jag väl lyckas!

2. Jag har hittat digistivekex med mörk choklad på. Ok, detta inser jag är både bra och dåligt med tanke på att jag köpte dem igår och halva (jag vet!!!) paketet är slut redan. Men hjälp vad goda de är!

3. Jag ska på pysselträff ikväll och vara social med andra vuxna. Det är roligt!

4. Jag lyckades trots min trasiga kropp och stora mage klippa mina tånaglar idag! Emelie - graviditet: 1-0! (Eller egentligen kanske 1-57, men idag fokuserar vi på det positiva vi varit med om!)


5. På fredag får jag fikabesök och ska äntligen få baka den där banoffeepajen jag smakade förra helgen och inte kunnat sluta tänka på sedan dess. På riktigt, jag har drömt om den till och med. Min besatthet av bakverk och söta saker är inte normal jag förstår det men av alla fem saker på listan gör den där pajen mig nästan mest lycklig.

Så en helt vanlig onsdag men massor att vara glad över. Härligt!


- iPhonemelie

lördag 16 januari 2016

Alltså på riktigt...

Hej alla människor i Sverige, eller ja, alla människor i de kallare delarna av världen över lag. Jag ville bara säga att man inte måste vara så fruktansvärt käck och nitiskt släpa ut hela familjen till pulkabacken i -22 grader. Man får tycka att vid en viss gräns blir det helt enkelt för kallt, för alla inblandade. Man får tycka att det inte finns det minsta mysigt med denna isande idiotkyla som letar sig in i varenda vrå av ditt innersta och man får avsky snön som trots de varmaste av skor lämnar fötterna som tunga, stelfrusna isklabbar som gör så ont att du går som en anka. Man får absolut hata det och istället välja att gå i ide! Det är helt ok och gör dig inte till en sämre förälder eller människa.

Jag hatar att vara ute när det är kallt. Absolut hatar det. Det behöver inte ens vara -20 utan allt som biter obehagligt i kinderna och kyler ner mina fötter och händer går bort för mig. Det kommer aldrig att bli annorlunda med den saken och jag har inga som helst ambitioner på att försöka ändra mig på den punkten. Jag är en bra förälder på många sätt men att släpa ut mina barn i kylan och plågas varje minut är inte en av sakerna jag är bra på. Alls.

Men vet ni va, det stör mig inte det minsta. Ni som gillar det där med stelfruset snor, kinder som bränner som eld, fingrar som inte går att räta ut och tår som krampaktigt kämpar för överlevnad kan få göra det där helt själva. Så sitter jag här inne med två stickade tröjor, en halsduk och en varm kopp kaffe istället. Ha det så kul!



- iPhonemelie

tisdag 12 januari 2016

Graviditet nummer 3...

Denna graviditet har utan tvekan varit den jobbigaste. Mycket mera illamående, väldigt tidig foglossning, sammandragningar mycket tidigt, smärtsamt åderbrock, konstant nästäppa, muntorrhet, förvärkar onda så jag måste andas mig igenom dem redan 7 veckor innan förlossningen och nu kom näsblod och lite ischiaskänningar också såhär i sluttampen. Dock håller sig fötterna bättre än vad de skulle kunna, vilket förvånar mig.

Jag hinner inte alls tänka lika mycket på bebisen nu eftersom vi först ska hinna med en flytt innan den ska komma ut. Fokus är mer på flyttrens och packande än att ligga och dagdrömma om det lilla pyret där inne.

Och ändå, trots all flyttstress och alla krämpor och besvär, är det så mysigt när den rör sig där inne eller hickar. När jag påminns att det är ett litet liv där som snart ska komma ut och bli min älskade bebis. Det är en ofattbart underbar känsla som gör att det jobbiga med graviditeten ändå bleknar rätt snabbt.

Den 27/2 är den beräknad att komma ut, jag tippar dock på att den kommer på skottdagen. Vore mer likt mig att pricka in födelsedag på en "inte helt vanlig dag" så att säga. Storesyrrorna får dela samma födelsedag och den här får bara fylla var fjärde år. Håller i alla fall tummarna att den stannar kvar där inne tills vi flyttat klart, sen är det fritt fram. Det ska bli så spännande att få träffas!






- iPhonemelie

söndag 3 januari 2016

Till arkivet...

Den 2/1 2016, konversation mellan Lotta och mamma vid nattning:

Lotta: mm, min mamma. Du äj min bästa mamma. Vi ska aldjig vaja fjån vajandja och jag ska alltid bo hos dig.

Nu finns det nedskrivet Lotta min vän. Ett muntligt kontrakt gäller lika starkt som ett skriftligt så nu är det bestämt. Du ska alltid bo hos mig och vi ska aldrig vara ifrån varandra. Skönt så.



- iPhonemelie