söndag 21 augusti 2016

Till Totte.

Hej Totte, det är mamma. Tiden går så väldigt fort nu och du är redan alldeles snart 6 månader. Ett halvt år sen är det alltså som du kom den där kalla natten. Tänk jag minns det enbart med glädje din förlossning fast den var så speciell och naturligtvis inget jag valt innan. Men det var en så häftig upplevelse att bara hänga med en kropp som helt själv vet vad den ska göra och agerar därefter medan hjärnan bara chockad fick titta på. Lite så kändes det faktiskt. Häftigt var det i alla fall.

Du då, hur står det till med dig såhär ett halvår senare? Du är en väldigt glad och charmig liten bebis alltsom oftast. Du har lätt till skratt och älskar när man busar med dig, leker tittut eller kittlar dig på revbenen. Du skrattar allra lättast åt dina systrar just nu, Lotta behöver oftast bara visa sig så skrattar du och får du vara där de är är du lugn och nöjd med det länge. Jag fullkomligt älskar det där skrattet!

Du rullar omkring som en rulltårta här hemma, det är så du tar dig fram just nu. Du kan bestämma dig för någonstans du vill gå (rulla) och snabbt som ögat når du dit du vill genom att helt enkelt rulla. Ofta får jag ta bort dig från alla sladdar i eluttagen för de gillar du och dit försöker du ta dig jämt! Gåstolen är också en favorit och i den kan du ta dig både framåt och bakåt.

Du har lärt sig sitta nu och kan sitta själv utan stöd långa stunder. Bara ibland tippar du över på sidan men lägger man kuddar runt dig kan du sitta och leka med något alldeles själv. Det är stort!

För två veckor sedan fick du första febern, tredagarsfebern, och samtidigt var du snorig, hostig och fick två (!!) tänder. Det var en tuff liten period minsann. Men nu är du som vanligt igen med två söta framtänder nere som sticker ut.

Du tycker inte om att sova riktigt tror jag. På dagarna sover du tre gånger men oftast väldigt kort varje gång. 20-30 minuter, sen vaknar du och är stört omöjlig att söva om. Du vill amma dig till sömns, annars vill du inte gärna amma på dagarna utan äter hellre gröt eller någon puré du börjat få smaka på. På natten ammar du fortfarande varannan eller var tredje timma, vilket jag hoppas du kanske kan dra ut liiite mer på här snart.

Du gillar när man sjunger för dig. Då tittar du med stora ögon och är alldeles still. Om du är gnällig eller ledsen och ingenting annat funkar kan det hjälpa en liten stund med babblarna, de gillar du!

Du sitter gärna i knät men sitter inte still och gosar utan vill att något ska hända hela tiden och du har väldigt långa armar nu känns det som. Allt som är på bordet når du när du sitter i knät. Du står väldigt gärna upp men orkar inte jättelänge åt gången.

Det känns som att du funnits alltid fast det egentligen inte är så länge men redan är du mig så viktig. Så självklar. Så otroligt älskad från start, av alla i familjen. Penni skrev en filminbjudan en gång till dig när du fortfarande var i min mage och i den stod det "bebisen är med i familjen" och det har du verkligen varit från start. Till och med innan du fanns var du med i familjen. Du var sista pusselbiten min älskade son och det är så spännande att få se dig utvecklas varje dag. Tänk vad mycket som hänt sen du kom och tänk vad mycket som kommer ha hänt till nästa brev. Spännande!



























/Mamma



- iPhonemelie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar