torsdag 2 april 2015

Till Penni.

Hej Penni, det är mamma. Nu är det ett år sedan jag skrev ett sånt här brev till dig och du är nu 4 1/2 år. Stora tjejen med andra ord. Nästa gång du fyller år fyller du en hel hand och ska få ha ett eget specialkalas, något du pratar en del om redan nu. I nuläget har du bestämt att du vill ha ett badkalas i Kolsva badhus.

Man märker att du blivit stor nu för du pratar och resonerar om saker och tänker mycket på olika saker. Det är väldigt roligt att prata med dig och lyssna på vad mycket både stora och små tankar som ryms inuti just nu. Ett tag här har det varit en del funderingar om döden då både Kjell och Göran dött nyligen. Du har funderat mycket på om de är i himlen och ifall de leker med Jesus och Maria som du vet också är döda för det har ni nog pratat om på förskolan.

Du leker fortfarande allra mest med ditt duplolego. Det kan du göra hur länge som helst! Du bygger olika hus, torn, flygplan eller andra figurer och sen leker du med alla duplogubbarna. Länge kan du sitta nöjd alldeles själv i ditt rum och leka med dem. När du inte leker med duplo tycker du om att rita eller klistra, pussla eller spela spel. Det sistnämnda är nästan favoriten just nu och du älskar när någon vill spela med dig. När exempelvis Filippa är här leker ni mycket mamma, pappa, barn med dockorna eller klär ut er och du och Lotta leker en hel del mamma, pappa, barn också med era dockor. Du pratar nu också mycket om Tyra på dagis, henne leker du mycket med och ni lyser riktigt när ni ser varandra på mornarna.

Du är väldigt snäll Penni och tänker snällt märker jag. Du gör aldrig någon illa och är aldrig dum mot någon annan, inte ens lillesyrran längre fastän hon ofta styr och ställer om allt. Så fort hon skriker eller gråter tycker du att det är så jobbigt att du oftast ger dig direkt i era bråk. Om Lotta är ledsen erbjuder du dig direkt att hämta nappen eller ett gosdjur eller något sådant för att muntra upp henne igen. Du är otroligt snäll mot henne.

Fortfarande är du lite försiktig av dig, du kastar dig inte på något du inte vet att du kan utan känner dig sakta för så att du inte gör dig illa. Men du blir modigare och modigare och häromdagen såg jag dig minsann på bild i ett träd på förskolan. Jag tycker att det bara är skönt att du är lite försiktig, det får du gärna fortsätta att vara. Vid stora folksamlingar brukar du också kunna vara lite försiktig. Inte egentligen blyg för du pratar gärna med människor och gömmer dig inte bakom mig eller pappa, men du är heller inte den som härjar på som en virvelvind. Du är lite lugn och försiktig helt enkelt. I alla fall i början.

Du är väldigt full av kärlek min dotter. Jag undrar ofta hur så mycket kärlek kan rymmas i en så liten kropp. Du säger så fina saker till oss och de du älskar berättar du det gärna för. Det värmer så fint i mammahjärtat att höra de orden från dig.

Jag tycker om att jag ofta ännu får ha dig nära mig. Du sitter gärna och myser i famnen och vill absolut somna bredvid, helst så nära det går och gärna med din hand i min. Du skulle nog helst vilja ligga så nära och prata halva kvällen och försöker för det mesta att dra ut på pratstunden så länge du kan innan vi somnar. Jag tror att du tycker om att ha min fulla uppmärksamhet utan något annat i vägen. Vi ska kanske göra mer saker ihop, bara du och jag.

Jag älskar att höra dig skratta och alltid när du gör det sådär riktigt mycket så får du hicka. Det är lite mysigt tycker jag. När du gråter kommer det stora tårar och det skär i hela mig. Fortfarande. Jag kommer nog aldrig bli van med det. Du vaknar varje dag med ett stort leende, det har du från mig. Det kan vara bland det härligaste sätt att starta en dag att få se ditt rufsiga kritvita hår och det där mysiga god morgon-leendet.

Penni, jag älskar dig så mycket att det nästan gör ont. Det kommer jag alltid att göra, vad som än händer. Du har alltid, och jag menar undantagslöst, alltid din mamma att luta dig mot.








- iPhonemelie