söndag 31 oktober 2010

Ooooääääähhhh!

Ooooääääh, oooäääh, oääääh, ääähh, äääh, äh, äh, äh...

Paus. Lugnt. Skönt.

oäh...

Nej, nej, nej...

Oooooäääääääh, oooÄÄÄÄÄÄH, ÄÄÄHHH, ÄÄÄHHH, ÄÄÄÄHHH, ÄÄÄÄHHH, OOOOOOOÄÄÄÄÄÄÄÄHHHH, ÄH, ÄH, ÄH, ÄH, ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH. Oeäääääaaaaaaa, aaa, aaa, aaaaaa, äääääh, ääää, ä, ä, ä, ä, e, e, e, aaaaaaaaa.

Paus. En sekund, kanske rent av någon minut av tystnad.

Ooooooooooääääääääh, oä, oä, oä, oä, oä, oä, oääääääää. AAAAAAA, oaaaa, oäääää!
Och så vidare...

Det här gör vi på kvällarna. Vem det är som skriker av oss får ni klura ut själva. Men jag lovar att alla tre är bra sugna när det låter såhär.

/e

Min svärmor Amy Winehouse!

Igår skulle min svärmor på fest. Hon behövde hjälp med sminkningen så jag styrde kosan mot Kungsör och gjorde mitt yttersta för att göra henne fin. Det här är resultatet.

En helt vanlig lördagskväll alltså.
Ingen maskerad eller så.
Bara svärmor.
Precis så som hon vill ha det!
:)





/e

fredag 29 oktober 2010

Gissa minen...


Såhär tittade Penni på mig en ganska så lång stund. Vad tänker hon tror ni?



Efter en stund kom denna min...


Vad betyder den då tror ni? Kan avslöja att hon var så nöjd så nöjd efteråt!

/e

torsdag 28 oktober 2010

Penni skrattar

Leila och jag...

När jag är stressad eller frustrerad (eller glad och tillfreds) brukar jag koppla av genom att göra något med händerna. Jag gillar att göra något som kräver fokus och koncentration endast på det jag gör. Det betyder ju att jag inte kan tänka på det som stressar mig utan bara går helt in i det jag håller på med. Ett tag var det att rita, ett tag pysslade jag halsband, ett tag gjorde jag mycket scrapbooking, men nu har jag en ny grej. Jag bakar! Jag älskar att baka och tyvärr älskar jag ännu mer att äta det bakade. Detta var det första jag gjorde efter Pennis skrikfest!






Chokladmuffins med geisha och dumle!





De blev så fantastiska som de ser ut! De med en geisha i var otroliga!

Chokladmufiins med geisha och dumla:
Hitta ett recept på chokladmuffins. Ploppa i en geisha eller dumlekola i muffinsen innan den åker in i ugnen. Klar att avnjutas!
Ett tips är att vispa lite grädde och ha på muffinsen, samt ett hallon eller en vindruva på toppen. Blir en fin och god efterrätt!
/e

tisdag 26 oktober 2010

Amiralsviten till Riga...

Innan Penni blev till bestämde jag och Sambo att vi behövde komma bort lite så vi bokade en resa till Riga med båt. Nu tänker ni "jaha ni bokade en kryssning alltså." Men nej ni, det gjorde vi inte. Det här var en båtresa till Riga men det var verkligen inte en kryssning. Anledningen till detta var att vi uppgraderade oss litegrann kan man säga. Vi bodde i de lux hytt på ditvägen och hem slog vi på stort och tog amiralsviten längst fram i båten! Jag vill tillägga att vi också fick en natt på ett fint hotell i Riga och detta kostade oss inte mer än ca 4500 kronor. Fantastiskt!

Så här kan man alltså välja att åka på båtresa (absolut inte kryssning alltså):


Jorå såattee....


Vet inte om jag sa att amiralsviten hade två rum...


Utsikten från vårt fönster längst fram i båten...


Frukostvagnen när vi beställde roomservice på morgonen...


En ganska så nöjd kille!


En ganska så nöjd kille!


En ganska så nöjd tjej!

måndag 25 oktober 2010

Party, partaj...

Penni låter hälsa att hon inte är nöjd.
Högt och tydligt hälsar hon.
Missnöjd till tusen.

Det enda som funkar nu är att Sambo håller henne uppe i luften med helt uppsträckta armar. Då blir hon tyst och ler. Sen tar han ner henne varpå hon skriker igen.

Mig är hon vansinnig på. Hon tittar på mig som om jag är jordens avskum. Fnyser lite när jag försöker lugna och sen ser jag hur lungorna fylls med luft innan skrikfesten börjar.

Hon låter hälsa att alla är bjudna på skrikfesten. Ingen lämnas objuden eller oberörd. Alla får och är tvungna att vara med. Skrikfest. Fest med skrik. Penni är lekledare för denna fest. Tycker ni att leken verkar lite enformig... nej då säger Penni. Hon byter volym och kraft i skrikandet lite då och då.

Penni hälsar också att denna fest kommer att hålla på hela natten förmodligen så om ni störs kan ni väl knacka på så sänker hon volymen... kanske. Eller så fnyser hon åt er och festar vidare. Hon får helt enkelt se säger hon. Hur det känns.

Men för tillfället kör vi alltså partaj så håll i hatten!
/e

Nu i ro, slumra in....

Natten har sett ut som följer:

Klockan 22.30 körde vi sista amningen inför natten. En trött Penni åt bara lite och somnade sedan vid bröstet. Sambo la henne i sin säng och hon vaknade inte ens till.

Klockan 4.12 vaknade hon och var redo att äta. En trött Penni åt bra och somnade sedan vid bröstet. Jag la ner henne i sin säng och hon vaknade knappt till ens.

Klockan 7.30 vaknade hon igen och det var dags för mat. Hon åt jättemycket och fick lite ont i magen efteråt. Vi masserade lite och sedan strax innan 9 somnade hon igen, fast då på mitt bröst (och det har jag inte ens dåligt samvete över för det var så mysigt! På morgonen och dagen får man har jag hört!).

Klockan 10.20 vaknade hon hungrig och pigg så då gick vi upp.

Tilläggas bör här att den lilla mamman har sovit alla stunder Penni har sovit inatt så hon är pigg, glad och utvilad! Precis som sin dotter!

Solen skiner och det gör även vi i det lilla huset! Fantastisk dag, inte sant?
/e

söndag 24 oktober 2010

Till er skriver jag detta...

Jag får känslan av att många av mina vänner går med ständigt lite dåligt samvete för att de tycker att de inte kommer hit tillräckligt ofta och hälsar på Penni. Till er skriver jag detta inlägg. Till er säger jag: Sluta upp med det genast!

Jag tänker aldrig för en sekund att det gått långt tid sedan sist ni var här. Penni tänker det absolut inte. Hon kan vara lite lättstött med vissa saker, om mamma hennes tar för lång tid med maten, om hon pratar när Penni har mat i munnen, om hon inte förstår att Penni inte vill sova fast det är natt... ja sådana saker, men aldrig om ni kommer för ofta eller för sällan. Hon är bara glad när ni väl har en stund över och en famn att vila i.

Jag är rörd över att så många finns i mitt liv och tycker om mig. Jag är ännu mer rörd över att så många vill finnas i Pennis liv och tycka om henne. Jag håller aldrig räkning om ni kommer 15 gånger eller 2, varje gång ni vill och kan komma är ni så välkomna och det är alltid lika roligt. Men det finns inget krav, hör det nu, det finns inget dåligt samvete. Vi har alla våra liv som tuffar på med allt vad det innebär. Jag är aldrig besviken på någon eller sur, så sluta upp att förebrå er själva om ni nu gör det. Ni är uppskattade och omtyckta och när ni kommer väntar stora famnen. När ni är hemma och livet snurrar på är ni lika omtyckta från flickorna i det lilla huset i Köping.

/e

lördag 23 oktober 2010

Häng framför tv:n...



Idag ville jag se filmen Juno men Penni roffade åt sig dosan så fort vi satte oss i soffan. Skitsur blir hon om jag försöker låna den en snabbis. Hon ska se kulturnyheterna och sedan debattprogram. Jag försöker övertyga henne om att Juno är en jättebra film men hon bara fnyser. "Dagens ungdom" muttrar hon. Så jag ger mig. Hon får bestämma. Det blir helt enkelt lättast så. Men jag ser inte fram emot diskussionerna hon kommer vilja dra igång klockan 3 inatt när hon tänker på debattprogrammet hon sett innan. Det säger jag. Inte roligt alls.

När Penni tittat färdigt på sina program är det sovdags i det lilla huset. Så vi säger god natt redan nu.



Sov gott.
/e

fredag 22 oktober 2010

Uppe med tuppen!

Penni tyckte imorse att det här med sovmorgon inte var att tänka på. Jag försökte förgäves gunga på sängen så hon skulle sova lite längre än 05.45, men alla mina trötta försök att ligga kvar misslyckades. När jag till slut gav upp och reste mig över hennes säng förstod jag varför på lukten. Bara att kliva upp och torka rumpan. Sen har vi roat oss med det 3 gånger hittills denna morgon. Hon har inget fel på tarmfunktionen i alla fall min dotter.

Nu gör vi oss snart klara för dagens aktivitet, klapp och klang i kyrkan. Ni som följer oss vet hur exalterad Penni var sist och med tanke på att hon nu varit vaken två timmar i streck tror jag att denna gång blir likadan. Jag får låna någon annans barn och sjunga med. Annars kommer jag snart ses som den där tragiska mamman som sitter och sjunger och rockar med ägget själv!

Ikväll kommer bästaste Mejjis, Soffan och Joel och bästaste Tilde, Liza och Robert hit! Lite tacco och idolhäng, precis en fredag i mitt tycke!

Trevlig helg gott folk!

Over and out!
/e

torsdag 21 oktober 2010

Bästa, finaste tjejen...






Emelie
Adela
elikamed
Löööv får äver!
/e

Sen har vi den här godingen...



Vad gör ett avloppsstopp när man har den här?
Vad spelar det för roll att vi förmodligen måste bryta upp hela golvet och byta ett rör som sitter åt fel håll?
Vad rör det mig i ryggen att vi kanske då måste göra om väggarna med för att fuktspärren bryts?
Vad bryr jag mig om att vi bara har en toalett i vårt hus?

Okej lite gör det, lite spelar det kanske roll, lite rör det mig i ryggen och lite bryr jag mig allt.

Men nog fasen är allt det där världsliga ting när hon tittar på en och ler.
När hon ler... oj, oj gott folk när hon ler.
Hur ska jag någonsin kunna säga nej till detta leende?
Jag bajjar i en hink i garaget om det är så, bara hon fortsätter le!

/e

Snart skiter vi i det här!

Vad gör vi idag då undrar ni? Jo det här:





För er som undrar varför, läs här:
http://farsaikoping.blogg.se/2010/october/skit-i-avlopp.html

Fantastiskt roligt.
Verkligen!

/e

onsdag 20 oktober 2010

Penni och mormor!



Mysigt värre!

/e

Gungtassar is da shit!



Så här ser de ut de små fantastiska tassarna som gör att jag nu kan ligga i sängen och gunga den lite smått så somnar hon efter en stund! Som nu till exempel. I sin säng har hon sovit hela natten.





Sen ville hon vila lite med sin mamma på hennes bröst nu på eftermiddagen sa hon så det fick hon. Ja för hon gillar ju det så mycket. Vi pratar då fortfarande alltså om Penni. Hon gillar det ja.

/e

måndag 18 oktober 2010

Penni modellar...

Nu har Penni tjatat och tjatat i flera dagar...
"Ta kort på mig nu då mamma"
"Titta nu när jag gör såhär"
"Tar du bild när jag tittar åt det här hållet"
"Mamma, mamma, mamma, ta kort, ta kort, ta kort"

Så för att lugna henne och slippa tjatet har jag tagit 152 bilder när hon ligger på mattan. Först på den vita mattan och sen på den röda. Penni är nöjd för tillfället. Man måste ju ställa upp för den lilla såklart. Vill hon bli plåtad är det ju bara att hämta kameran. Man är ju snäll i grunden. Vill ju ställa upp.

Så här är lite smakprov. För Pennis skull alltså.











Fur dich... alles. Per te... tutti. For you... everything.
/e

En mycket uppskattad present!



Den här speldosan fick Penni av mina vänner Nina, Emmie och Nathalie. Hon är alldeles begeistrad av den. Varje promenad blir så rolig när hon får ligga och titta och lyssna på Tummen som spelar så fint!

Så det är ett hett tips till alla som ska köpa present, för den har varit toppen!

/e

Rapport från slottet... natt fyra.

Ja hörrni... jag vet inte jag. Inatt har vi buffat och vyschat i över en timma innan hon somnade i sängen efter en av amningarna. Hon sover dock långa perioder i streck utan att vakna. Inatt har till exempel både hon och jag sovit 4 timmar i streck vilket är fantastiskt!

Men inte tycker jag att "åh så sköna nätter vi fått" än. Det är lite svårt att hålla motivationen uppe och inte ta upp henne till oss i sängen när man vet att det istället för en timma skulle ta 2 minuter att somna. Sen känns det sorgligt att tänka att hon inte mer ska få ligga och sova på mitt bröst eller Sambos, det bästa han vet. Så någon speciell metod kan jag inte följa nitiskt, det känns inte rätt för varken mig eller Sambo.

Jag ser det som en vinst att hon sovit hela nätterna i sin säng nu i några dagar och försöker hålla humöret uppe att fortsätta med det. Idag skruvar vi på vyssan lull tassar på spjälsängen så slipper jag sitta bredvid och buffa på henne och istället kan jag gunga sängen. Det blir nog skönare.

Over and out.
/e

söndag 17 oktober 2010

Emelies humor...

På bb får man såna här stora glaslådor att lägga barnen i. Penni låg nästan aldrig i den för vi var så uppslukade av henne och ville ha henne hos oss hela tiden, men en dag är vi skulle gå ut till sällskapsrummet och äta frukost fick hon ligga i sin låda och följa med oss ut. I lådan låg också ett gosdjur i form av ett stort mjukt får, en present hon fått av sin gudmor dagen innan.

Vid bordet bredvid oss satt en gravid mamma, pappa och deras kanske 3 åriga son. Jag antar att hon hade lite problem med sin graviditet och fick ligga på bb så inte något skulle hända. I alla fall förklarade hon för sin son att alla andra mammorna vid de andra borden redan fått sina bebisar. Han lyssnade intresserat och när hon berättade att deras bebisar låg i glaslådorna såg han jätteförvånad ut.

"I den?" sa han och pekade på vår glasburk där lilla Penni sov så mjukt och härligt.
"Ja, sa hans mamma, där ligger deras bebis."
Han var tyst en stund och sen sa han lite frågande:
"En fårbebis?"

Då insåg vi att det enda som syntes i vår glasburk var det stora fårgosedjuret som stod i ena hörnet. Undrar vem han tyckte att vår bebis liknade!

/e

lördag 16 oktober 2010

Rapport från slottet... natt två.

Det här är natt två av vårt "försöka få Penni att sova i sin säng" race. Jag har sovit både bra och dåligt inatt måste jag säga. Första nattningen somnade hon utan problem, men de övriga har varit svårare. Hon har gråtit och bufflat omkring och det har tagit lång tid innan hon somnat. Men när hon väl somnat har hon sovit djupt och inte vaknat förrän nästa amning. Det har varit superskönt! Nu sover hon än och sista amningen var 6.30 så det får man ju säga är bra!

Jag har gjort som en kompis Malin tipsade om och värmt en vetekudde litegrann. Den har jag stoppat under hennes täcke när vi går och ammar så när jag lägger henne är det varmt och skönt. Sedan får kudden ligga kvar under täcket så det är mysigt. Vet inte om det har funkat men kanske det i kopmbination med att hon sovit större delen av natten på mage. Eftersom vi har andningslarm i hennes säng känns det helt okej att låta henne sova så och det verkar fungera. Inatt ska jag följa era råd och snurra runt en filt så hon blir ännu mer ombonad.

Det går framåt i alla fall även om jag känner att jag längtar efter henne i sängen. Men nog sover vi bättre när hon sover i sin säng med larmet på. Jag återkommer med rapport.

Over and out
/e

fredag 15 oktober 2010

Jag behöver råd!

Hur ska man göra med det här sovandet? Penni har hittills sovit lite blandat i vår säng och i sin egen men favoriten är såklart mellan mor och far i stora sängen. Det är supermysigt på alla sätt att ha henne nära och väldigt bekvämt när hon vaknar och vill ha napp eller liknande. Dock sover varken jag eller Sambo så bra eftersom man hela tiden är orolig att göra illa henne. Jag somnar i en ställning och vaknar i samma med värkande kroppsdelar efter 2 timmar. Om jag lägger Penni i sin säng vaknar hon nästan en gång i timman och gnäller och vill bli tröstad (helst upptagen och lagd i vår säng).

Nu vill vi gärna lära Penni sova i sin säng utan att vakna stup i kvarten och vara ledsen. Det finns olika metoder för detta men de känns lite hårda alla med tanke på att hon är så liten än (läs: med tanke på att mamma och pappa är så blödiga). Jag behöver råd och tips, hur har ni gjort ni osm läser bloggen och har barn. Vad har funkat för er? Hur har ni fått era barn att sova längre stunder på natten? Alla tips och råd är välkomna!

Så kom igen och skriv råd, även om det är lite krångligt att kommentera. Tryck på anonym bara i det där fönstret som kommer upp så ska det gå. Tack på förhand! :)

/e

torsdag 14 oktober 2010

Total besvikelse för Penni...

Imorgon är det fredag. Vanligtvis betyder det nu för tiden klapp och klang, men just imorgon kan vi inte gå med. Jag har nämligen lyckas dra på mig en dunderförkylning så det rinner snor hela, hela tiden! Penni har klarat sig än så länge (peppar, peppar) och jag hoppas att det så ska förbli.

Jag tror dock att det inte är så uppskattat av andra föräldrarna att jag kommer och snorar in en massa baciller i närheten av deras barn. Så vi blir hemma i det lilla huset. Lite tråkigt.

Jag kan dock hantera besvikelsen. Jag förstår att det kommer andra gånger. Jag kan komma över det. Men Penni... oj, oj Penni. Det kommer dröja länge innan hon kommer över det, hon hade ju så otroligt roligt sist.


Här rockar Penni loss med ägget som jag praktiskt taget fick bända ur hennes krampaktiga hand när låten var slut. Oj så kul hon tyckte att det var!

Jaha ni tycker det ser ut som hon sover, ja förvisso men hon hade roligt i sömnen!

/e

onsdag 13 oktober 2010

Dagens humör...



Idag kör vi denna.
Roligt, roligt!
Jo men jag tycker det.
Det gör jag.
Roligt som sagt.

/e

tisdag 12 oktober 2010

Första leendet, på riktigt!

Nu har det hänt! Nu har hon tittat mig i ögonen och lett.
Ett stort, glatt, härligt leende.
Inga spyor efterföljde. Ingen magknip.
Bara detta underbara vackra korta leende.

Jag kan inte beskriva känslan.
Det är som tusen fjärilar i hela kroppen.
Tusen kärleksbubblor överallt som får mig alldeles vimmelkantig.
Som något jag aldrig tidigare upplevt.
Det är så häftigt... så häftigt!



Här ler Penni i sömnen och inte åt mig, men ni fattar grejen.
Vacker, inte sant?

/e

En tjockis på Ringvägen!



Idag hade lilla Penni blivit stora Penni
och gått upp ordentligt igen. 265 gram
tyngre och 1 ½ cm längre! Stor, stor,
stor! Snart kanske hon till och med kan
ha storlek 56! Vi är glada över vår kära
tjockis som börjar få såna här goa
bebiskinder nu.


måndag 11 oktober 2010

Glamourmamma!

Jag satt och tittade i en tidning idag och fick se en bild på Hanna Graaf. Hon höll en liten tjej i famnen, tydligen hennes dotter Liv, och bägge såg sådär härligt glada och fantastiska ut. Jag tyckte att det var något som inte stämde med bilden men jag kunde inte sätta fingret på vad det var. Jag tittade länge. Funderade. Vände tidningen upp och ner. Tittade. Funderade.

Sen kom jag på det. Hon såg för det första oförskämt pigg ut. Inga mörka ringar under ögonen, inga tomma glansiga trötta ögon och inget leende som knappt orkar hålla uppe sig självt. Hon hade heller inga spyfläckar på kläderna. Inte ett spår av sprutbajs på varken henne eller bebisen. Hon var helt enkelt hel, ren och pigg. Så var även fallet med lilla bebisen. Hel, ren och pigg.
Därför kände jag inte igen mig i bilden.
Därför tyckte jag inte att det såg på riktigt ut.
Därför stämde det inte.

Hon är en sån där glamourmamma som det pratas hit och dit om i media. Vad menas då med det? Glamourmammor borde ju då automatiskt få glamourbarn. Om jag inte visste bättre skulle jag kunna tro att det betyder att de gillar att titta på tv-programmet Glamour. Men jag vet ju bättre eftersom jag är ganska hipp och happening (här förtydligar jag för vissa att det ligger en underton av stark ironi i detta påstående!). Det betyder att deras liv är fyllt av glamour, fart och fläkt. De rör sig i rätt kretsar och är helt enkelt fantastiska. De blir inte trötta, inte smutsiga och får aldrig psykbryt över att deras respektive lagt kläder på stolen fast vi satt upp krokar på väggen ovanför (smidigt, då fick vi sagt det också!).

Glamourmammor är lite bättre. Lite piggare. Lite renare. Lite gladare.
Glamourbarn är lite bättre. Lite piggare. Lite renare. Lite gladare.

Jag tittar på mig själv där jag sitter och skriver. Ögonen är glansiga, trötta, hänger och är inbäddade av mörka ringar. På tröjans ena axel gör sig en spyfläck märkbar och längst ner på kanten sitter spår av såsen jag åt till min lunchlåda. Mjukisbyxorna är för trånga vilket gör att magen hänger ut och strumporna vänder sig upp och ner på foten (någon mer som har detta problem för övrigt??).

Dagens insikt:
Jag är ingen glamourmamma. Jag är en vanlig, trött, smutsig och ibland sur mamma.
Min dotter är inget glamourbarn. Hon är en vanlig, trött, smutsig och ibland sur dotter.

Men hon är min dotter. Och hon är perfekt på alla sätt.
Jag är hennes mamma. Perfekt för henne.
Glamour är överskattat.
Jag väljer vanligt och på riktigt.

I like us, just as we are.

/e

söndag 10 oktober 2010

Finn fem fel!

Eller ett i alla fall:



Bilden är suddig men det är Pennis pyjamas. Det ni ser är ett får och under det står det "funny sheeps". Den som först hittar felet vinner! Jag sätter mina pengar på Karro Barro...

/e

Bagare Bengtsson...

När jag sist var på pysselkväll fick jag smaka en otroligt god efterrätt. Det var en chokladpaj med päron som dessutom smakade mint. Otroligt god var den. En av top 5 någonsin!

Idag skulle vi då ha främmande och eftersom jag inte är den som är den tänkte jag briljera med mina bakkunskaper och bjuda på just denna goda eftrrätt. Jag sökte på nätet efter ett recept och började baka. Det var olika moment och jag njöt i fulla drag för bakning mina vänner, det är något jag gillar. Dessutom såg den ut att bli precis så god som jag mindes att den var.

Gärsterna kom lite tidigt så jag stoppade in den färdiga kakan i ugnen precis efter att de hunnit imponeras av hur god den såg ut. Sen väntade vi med spänd förväntan de 25 minuterna kakan skulle vara i ugnen. Efter 20 minuter visade det sig att den blivit lite bränd uppepå, men det fixade vi lätt med lite folie och så fick den stå ett tag till längst ner.

Bordet dukades, kaffe hälldes upp och sen tog sambo ut kakan. Den blev precis så fin som Therese kaka. Exakt in till sista päronet. Hur den smakade? Ja, det får ni nog allt fråga dammråttorna om...





Dagens lärdom... håll i hårt!
Den djupfrysta smulpajen var god i alla fall.

/e

Just nu har vi kö...

... men vi tar emot ditt samtal så snart vi kan.

Gå och dö.
Idiotiska kö.

/e

lördag 9 oktober 2010

Tack och god natt!

Igår gjorde jag och Penni premiär på klapp och klang! Ni som läst föregående inlägg vet att vi körde vaken-längst-vinner race på natten så Penni kom inte längre än in till kyrkan och sen storsov hon genom hela klappandet och klangandet. Det lämnade en mamma som ensam fick sjungga och gunga med till alla låtar medan lilla bebis inte hade en susning om vad som pågick runt henne.

När vi sen skulle åka hem efter trevlig lunch med mammagänget blev Penni vansinnig i bilen. Hon skrek och skrek och skrek och det slutade aldrig. Jag sjöng och pratade och försökte lugna ner henne men inget fungerade. Eftersom hon sitter i baksätet vänd bort från mig såg jag henne inte och tänkte till slut att hon bara var arg och att hon får skrika tills vi kommer fram.

Sen blev det tyst.
Knäpptyst.
Sådär obehagligt spöktyst.
Ja alltså ingenting hördes.
Tyst var det.


Så här hittade jag henne när jag stannade bilen hemma på uppfarten:



Over and out
/e

fredag 8 oktober 2010

Klarvaken...

Inatt har vi inte sovit mycket någon av oss. Vi är trötta. Vi är vimmelkantiga. Vi vill vila och bara ta det lugnt. Vi vill sova. Alla vill det här hemma. Alla utom Penni!



Hälsning från Penni, klockan 03.30:

God morgon världen. Jag behöver inte sova på natten. Varför skulle jag. Mamma och pappa är så roliga då. På dagarna händer det ju mest ingenting så då kan jag lika gärna sova djupt. Men nätterna gott folk. Inget går upp mot nätterna! Alla som gillar att vara vakna räcker upp en hand! (Penni räcker här upp två för att vara extra tydlig!)

Nu kaffe och sen bröstmjölk. Den ena är till mig och den andra till Penni. Gissa vem som ska ha vad...
/e

torsdag 7 oktober 2010

Får man tycka att det är skönt...

... att vara hemifrån en liten stund ibland alldeles själv? Igår fick jag lite egentid och Penni fick lite egentid med pappa sin. Jag satte på mig mina nya fina stövlar. Jag åkte bil och spelade musik jättehögt. Jag sjöng som om det gällde livet och tog i från tårna med en volym som skulle krossa de flesta glas. Jag åt middag i lugn och ro. Jag pratade med vuxna om vuxna (och ovuxna) saker. Jag var Emelie, som jag levt med och känt i 28 år och det var skönt.

Är det fel? Är det dåligt av mig att jag njöt av dessa två timmar med hela mitt jag?

Jag tror inte det för när jag kom hem och fick mitt lilla knytte i famnen var jag så kär i henne att jag höll på att kvävas av känslor. Jag hade längtat efter henne. Jag njöt av att vara själv samtidigt som jag innerligt längtade efter min varma, gosiga Penni. Det är väl positivt, är det inte? Det tror jag.

Glad mamma är lika med glad bebis.
Och idag är jag glad.
Penni också. Snart i alla fall.

/e

Moj melek!



Så fin hon är, min ängel.
Tänk att hon skulle bli min.
Tänk att jag skulle få bli hennes.
Tänk att hon skulle komma och göra allt så fint.
Min fina ängel.

/e

onsdag 6 oktober 2010

Första leendet!

Igår bytte jag blöja på min kära Penni och som vanligt passade jag på att gulla lite med henne. Plötsligt log hon mot mig. Hon tittade mig rakt i ögonen och log. Jag blev varm i hela kroppen och fick tårar i ögonen av det underbara som precis skett! I extas försökte jag få henne att le igen. Men det var över på ett ögonblick. Två sekunders leende och i mig kändes det som att jag vunnit högsta vinsten på lotto. "Det här är ett ögonblick jag kommer minnas hela mitt liv", stod jag och tänkte. Ett ögonblick som kommer gå till historian. Ett ögonblick som...

Just då kräktes Penni en kaskadspya rakt över hela väggen och gardinerna bredvid skötbordet. (Just det, de gardinerna jag nyss tvättat, strykt och hängt upp.) Det slutade inte där utan hon kastade upp en till enorm spya över hela sig själv och hela skötbordet. (Bör jag tillägga att vi redan innan var sena till Öpnna förskolan i Odensvi...) Sen var hon nöjd men inte en skymt av ett leende mer.

Med andra ord: "Det här är ett ögonblick som jag kommer minnas hela mitt liv, dagen jag trodde Penni log åt mig men egentligen bara mådde illa!"

/e

tisdag 5 oktober 2010

Vi myser tålmodigt...

Så här mysigt har vi det...



Penni älskar att mysa med sin mor.
Helst hela tiden och jämt.
Hon tröttnar aldrig.
Inte ens efter hennes mor tagit 312 bilder för att få en bra.
Tänk vilket tålamod hon har.
Inte ens då tröttnar hon.



Tålamodet har hon ärvt av sin mor. For sure.
/e

måndag 4 oktober 2010

How to overcome fear...

Alla vet ju att fåglar är djävulens avkomma. Det är allmänt känt och helt vetenskapligt bevisat. De är satta på denna jord för att sprida skräck och sjukdomar. Av ingen annan anledning. Plus att de kan picka människorna i tinningen om vi inte passar oss.

I alla fall... jag har kanske eventuellt varit lite smått rädd för dessa elaka hemska vedervärdiga djur. Detta kan ibland ha varit lite besvärligt för mig eftersom de tyvärr finns överallt. Tillslut bestämde jag mig för att komma över min rädsla och jobbade med mig själv länge och väl. Jag gick ut i skogen och satt där ensam i 40 dagar och 40 nätter och mediterade, tills jag en dag kom till insikt. Eller så bestämde jag mig bara att jag kunde komma över rädslan och tog det i små portioner. Tittade på fåglar först, gick närmre och närmre och... ja ni förstår. Detta blev slutresultatet!

(Missförstå mig inte, jag anser fortfarande att de är vedervärdiga och totalt oberäkneliga, men nu är jag inte hysteriskt rädd för dem längre!)





Ni ser... avslappnad och inte ett dugg rädd! Jorå så atte...
/e