... att vara hemifrån en liten stund ibland alldeles själv? Igår fick jag lite egentid och Penni fick lite egentid med pappa sin. Jag satte på mig mina nya fina stövlar. Jag åkte bil och spelade musik jättehögt. Jag sjöng som om det gällde livet och tog i från tårna med en volym som skulle krossa de flesta glas. Jag åt middag i lugn och ro. Jag pratade med vuxna om vuxna (och ovuxna) saker. Jag var Emelie, som jag levt med och känt i 28 år och det var skönt.
Är det fel? Är det dåligt av mig att jag njöt av dessa två timmar med hela mitt jag?
Jag tror inte det för när jag kom hem och fick mitt lilla knytte i famnen var jag så kär i henne att jag höll på att kvävas av känslor. Jag hade längtat efter henne. Jag njöt av att vara själv samtidigt som jag innerligt längtade efter min varma, gosiga Penni. Det är väl positivt, är det inte? Det tror jag.
Glad mamma är lika med glad bebis.
Och idag är jag glad.
Penni också. Snart i alla fall.
/e
Sunt!! Säger jag.
SvaraRaderaHelt underbart att komma ifrån ibland...
Du är ju Empa, inte bara mamma.
Kram från oss
Sofia o Meja-Lisa