Tack och god natt!

Igår gjorde jag och Penni premiär på klapp och klang! Ni som läst föregående inlägg vet att vi körde vaken-längst-vinner race på natten så Penni kom inte längre än in till kyrkan och sen storsov hon genom hela klappandet och klangandet. Det lämnade en mamma som ensam fick sjungga och gunga med till alla låtar medan lilla bebis inte hade en susning om vad som pågick runt henne.

När vi sen skulle åka hem efter trevlig lunch med mammagänget blev Penni vansinnig i bilen. Hon skrek och skrek och skrek och det slutade aldrig. Jag sjöng och pratade och försökte lugna ner henne men inget fungerade. Eftersom hon sitter i baksätet vänd bort från mig såg jag henne inte och tänkte till slut att hon bara var arg och att hon får skrika tills vi kommer fram.

Sen blev det tyst.
Knäpptyst.
Sådär obehagligt spöktyst.
Ja alltså ingenting hördes.
Tyst var det.


Så här hittade jag henne när jag stannade bilen hemma på uppfarten:



Over and out
/e