fredag 22 februari 2013

Det som känns som en bra idé från början...

... är ganska ofta en... ja lite mindre bra idé i slutändan...

När jag var tonåring och arg provade jag lite olika sätt att få ut min frustration. Vissa bra. Andra mindre bra... En gång slet jag ur alla mina kläder ur garderoben medan jag skrekgrät hysteriskt över något hemskt som hänt. Förmodligen hade jag inga kläder att ha på mig på en fest eller så, ja ni förstår ju själva vidden av katastrofen!

Hur som helst satte jag mig sedan i klädhögen och fortsatte skrikgråta, svor en lång ramsa och kastade omkring lite kläder på golvet. Det var en skön känsla minns jag. Tills utbrottet var över. Tills jag lugnade ner mig. Då kändes det bara... lite onödigt där jag stod och samlade ihop mina kläder en efter en och hängde och vek tillbaka dem in i garderoben. Då kändes det egentligen bara jobbigt och tidskrävande och inte löste det situationen heller.

En annan grej jag kan tycka känns helt ovärt är när jag ser detta...



Dunderkarlsson och Blom har precis lyckats sno Pippis kappsäck med guldpengar. De springer som dårar för att komma undan men känner någonstans att det är en bra idé att stanna och plocka ut en massa mynt för att sedan kasta dem upp i luften över sig!? Ok, var börjar vi?

Ett: ni har precis snott något av världens starkaste tjej... fortsätt springa!!

Två: fattar ni att det kommer att ta jättelång tid att plocka upp dem och det är plötsligt inte lika roligt som att kasta omkring med dem!

Tre: ni kommer att missa något/några mynt som hamnat i gräset! Seriöst, de är jättesvårt att se dem, speciellt om man har bråttom. Är det verkligen värt det nu när ni äntligen har mynten?

Fyra: ni kanske känner er coola när ni kastar omkring guldmynt så det regnar över er, jag är med på den biten. Men att sedan stå på knä med näsan i marken och leta efter alla... not so cool! Mer åt det larviga hållet faktiskt.

Helt ovärt helt enkelt.

/iPhonemelie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar