När jag är borta i en storstad slås jag alltid av en och samma tanke. Jag tittar på alla människor överallt, på gatorna, på bussen, i affärerna... överallt är det fullt av människor. Alla dessa har olika liv som de är i full färd med att leva. Alla är de på väg någonstans för att göra något speciellt. De är på väg till jobbet, från jobbet, till mataffären, till ett fik eller till en vän, någonstans ska de. Alla dessa hundratals människor jag ser har olika liv och olika måsten att göra.
Här någonstans börjar jag alltid fundera hur deras liv ser ut. Vem kommer hem, slänger upp fötterna på bordet och chillar med en öl, vem bråkar med sambon varje dag, vem älskar att åka rolerblades osv... Att tänka på alla dessa människor ger mig någon sorts existensiell svindel, om man kan uttrycka sig så? Jag känner mig så liten i världen dessa stunder. Inte alls på ett ledsamt vis utan jag tror att jag bara får svindel av tanken på hur många människor det finn överallt i världen som jag inte vet något om och hur få det är av det stora hela som jag faktiskt vet något om...
Svammel? Ja kanske. Är det någon som förstår vad jag menar?
/e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar