När jag var kanske 14 eller 15 fanns det en tjej som var kär i samma kille som mig. Detta var kanske ingen större katastrof tänker ni men har ni varit en 14-15 årig tjej så vet ni vidden av hatet som följer hand i hand med något sådant. Det gjorde ju såklart inte saken bättre att hon dessutom var från Skinnsberg och tuffare än jag. Hur som helst var ju jag och mina vänner tvungna att avsky henne och gärna också ibland prata lite strunt om henne, såklart aldrig så hon hörde för då kunde hon ju bli arg och det vågade vi inte riskera. Men bakom ryggen gick bra. Jag antar att ingen av er känner igen det här fenomenet, ni var säkert mycket snällare allihopa.
I alla fall... vi kallade henne Råttan. Varför undrar ni? Varför inte säger jag. Det var inte ett smickrande smeknamn och jag antar att det var anledningen. Minns att vi också tyckte hon hade liten mun men jag tror vi bara kallade henne så för att vara dumma (självklart inte heller till henne utan bara med varandra).
Åren gick och jag glömde bort Råttan helt. Tills på gymnasiet någon gång när jag fick en bästa vän från Skinnsberg och det uppdagades att hon varit nära vän med den här andra tjejen (Råttan alltså). Jag berättade om vårt smeknamn på henne och inte heller då kunde jag egentligen minnas varför. Hur som helst glömdes detta bort igen lika snart som det kom upp.
Fram tills...
En grisfest för kanske fyra-fem år sen eller så... Jag stod i godan ro i öltältet och sippade på en cider när plötsligt en tjej stegade fram emot mig med bestämda steg. Jag kände igen henne men kunde inte placera varifrån. Jag hann inte fundera särskilt länge förrän hon stod framför mig med en arg blick. Luften kändes lite kallare plötsligt och jag blev en smula illa till mods. Hon var arg, det märktes redan innan hon pratade. Här nedan följer konversationen som tog plats mellan mig och... just det... Råttan!
Råttan: Jag vill veta varför ni kallar mig Råttan!!
Jag: Ehh va?! (här slog det mig vem det var jag stod öga mot öga med och jag skojar inte när jag säger att jag blev livrädd. Hon var inställd på fight mode och jag var inställd på... eehh... kortslutning eller överhettning eller något åt det hållet!)
Råttan: Varför kallar ni mig Råttan för??!!
Jag: Men... ehh... öhm... (paus där hjärnan febrilt söker efter något smart att säga) men hade inte du en råtta?
Råttan: Eh, nej! Det hade jag verkligen inte!
Jag: Neheee.... (paus där hjärnan febrilt söker efter något smart att säga) då måste det nog ha varit någon annan då.
Råttan: Va?!
Jag: Men jag undrar om det var för att du hade en liten mun kanske... eller ja du vet...(paus där hjärnan febrilt söker efter något smart att säga) eller om det kanske var.... ja... eehh...
Här passade Råttan på att slänga in en kommentar om hur den killen vi bägge gillade då alltid kommer att vara speciell för henne och hon för honom. Jag stod tyst (för en gång skull). Tyckte jag hade sagt mitt. Men bra räddning gjorde jag ju i alla fall! Fantastisk!
Det blev i alla fall inget slagsmål så något måste jag gjort rätt. Vill passa på att slänga in ett extra tack till min väns pojkvän som första gången hon presenterade honom för sin gamla vän från Skinnsberg svarade med "Jaha är det dig dom i Kolsva kallar för Råttan?". Haha. Det här med karma hörrni... det ska man kanske börja ta på allvar eller vad säger ni?
/e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar