En tickande bomb på bröstet!

Imorgon ska det ske... det här hemska jag egentligen skulle gjort i fredags. Det här otäcka som ger mig lite rysningar varje gång jag tänker på det. Många av er tycker säkert att det är larvigt att jag är så rädd för det, men det är något jag inte rår för och därför inte heller tänker ursäkta mig över.

Vad är det då jag ska göra undrar ni? Jag ska bränna bort ett hemangiom, en liten röd utåtstående prick, som sitter precis ovanför ena bröstet. Hemangiom är "godartade blodkärlstumörer som är mycket vanliga." Den jag har är helt ofarlig och behöver inte tas bort alls, men den sitter på ett ställa Penni gärna river på, vilket gör att jag vill ha bort den. Varför man måste bekosta det själv är för att det blöder mycket om man inte bränner och landstinget bekostar inget som inte är farligt för patienten att ha kvar. Men för mig är vetskapen om att jag har denna lilla knut (och den är verkligen liten) på blodkärlet utanför kroppen som känslan av att ha en tickande bomb på mig. När som helst kan den rivas sönder och det kan då bli "besvärligt att få stopp på blödandet" som min doktor så fint sa.

Hur som helst... onödig information kanske men jag är rädd för att ta bort det, rädd för att ha den kvar. Ta bort den känns ändå som det bättre av två onda ting så jag tar upp stora plånkan och hostar upp 1500-2000 kr på ett ögonblick.

Återkommer imorgon med information om hur det gick. Förmodligen är det inte alls så otäckt som jag tror att det ska vara. Det känns förmodligen inget alls. Jag hoppas på det i alla fall.

Nu tar jag och knoppar tror jag.
Over and out!

/e