Idag skulle vi ha bogserat iväg min lilla, inte jättegamla men bortom räddning trasiga renault och samtidigt lämnat in vår stora, hyfsat nya och fantastiskt välmående renault på lite halvservice nu såhär innan sommaren. Till detta behövdes tre man såklart (matten är oftast något jag är stensäker på som ni ser!) och det skulle göras under seneftermiddagen. Innan denna stora bilhändelse passade jag och Lillfis på att åka till Mommemomme (gammelmormor) för en visit och lite pepp inför den stundande operationen.
Väl där ringer Sambo och säger att jag måste beställa nytt ägarbevis på den gamla bilen som nu ska säljas bort, så det kunde inte bli någon bogsering gjord just idag. Det gjorde att endast en bil skulle köras iväg och nu behövdes bara två man. Eftersom Lillfis alltid gapar och protesterar högljutt under bilfärd beslutades det så att hon och jag slapp följa med till urskogarna utanför Kungsör där bilen skulle lämnas in. Vad skönt, tänkte jag och sa till att Sambo att han nu kunde bestämma tid helt utan mig och att jag kunde stanna hos mormor så länge jag ville. Sen la vi på och jag kände mig avslappnad, nöjd och glad.
Då slog det mig plötsligt... jag fick ringa upp Sambo igen och säga... att jag kommer hem den tid vi avtalat eftersom jag åkte i bilen som skulle köras bort och lämnas in.
Smart tänkt. Eller inte.
Ibland går hissen inte hela vägen upp om man säger så.
Nu - Mästarnas Mästere!!
/e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar