Idag vid två tillfällen hände det sig så att det spelades en bra låt på radion... eller ja... det spelades en låt på radion och en på Pennis Astrid Lindgren-skiva som jag uppenbarligen väldigt gärna stämde upp i sång tillsammans med. Det var Niklas Strömstedt med den här "om du var musik vore jag en ton om du var vidderna ville jag va vinden" och sen var det Madicken-låten.
Jag sjöng som om det gällde livet och alla i idoljuryn satt och diggade med till detta fantastiska uppträdande! I ca 12 sekunder innan jag insåg att jag inte kunde texten alls till någon av låtarna. Samma scenario utspelade sig vid bägge tillfällena:
Jag kände att texten inte riktigt satt som den skulle och blev lite nervös men tänkte att jag fortfarande kunde repa mig och ta igen det hela. Jag klämde i ännu mer och trodde att det skulle hjälpa det bortfall av text som uppenbarligen min hjärna upplevde. "Bara jag sjunger högt så hör jag inte att det är fel", måste jag ha tänkt... Men det gjorde jag.
Då var det dags för plan B, jag började vänta ut orden och lyssna på första delen av dem för att sen klämma i satans mycket på den andra delen då jag förstått vilket ord som komma skulle. När jag nu mitt i detta hörde mig sjunga inte bara fel i texten högt som en vanvettig utan dessutom endast halva felaktiga ord skämdes jag i hela kroppen och fick sluta.
Två gånger har detta hänt mig idag! Två! Vad har jag då lärt mig? Inte något skulle jag tippa då ni garanterat kommer höra mig susandes förbi i min Renault skriksjungandes halva felaktiga ord redan imorgon.
/iPhonemelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar