Det här med sjukskrivningen...

Jag avskyr att känna mig halv. För mig är det en sån olustig känsla av oduglighet och den river i hela min kropp. Förra gången fötterna var såhär var jag sjukskriven tre veckor och jobbade sen resten av året i rullstol. Jag kunde inte köra bil men försäkringskassan betalde taxi för mig till och från jobbet eftersom det inte gick bussar. Allt detta gjorde de för att jag ville jobba och om jag ska vara ärlig var det jobbet då som höll mig i en bit istället för att helt gå sönder i tusen små. Jag kände mig visserligen halv och oduglig kroppsligt men inte mentalt. Det räddade mig.

När det nu blev bestämt sjukskrivning önskade jag själv 50% istället för 100% eftersom jag någonstans tänkte att jag behövde jobbet för att känna mig någorlunda hel mentalt. Jag tyckte att det kändes väldigt jobbigt att behöva säga att jag inte skulle jobba heltid den stund som är kvar av terminen och ännu jobbigare såklart att inse att jag hamnat där igen, om än inte lika illa som sist än.

Nu kan jag konstatera två saker efter en vecka med 50%:
1. Mina fötter är bättre de dagar jag inte jobbar. Utan tvekan är skillnaden natt och dag eftersom jag hemma väljer hur mycket jag måste använda dem och alltid kan sätta eller lägga mig då de gör ont. Jag kan välja aktivitet utefter vad jag känner att jag klarar av och behöver inte pressa mig till just något.

2. Mitt jobb är inte längre det som får mig hel mentalt. Mitt jobb är inget mer än mitt jobb, även om det dock är ett roligt jobb. Det är det som ska göra det möjligt för mig att göra massa roliga saker med det som verkligen räknas.

Idag är en dag då jag inte jobbar utan är hemma med min dotter. Vi har gosat, ätit långfrukost tillsammans, läst bok i sköna fåtöljen och någonstans här insåg jag att jag inte är ett dugg halv mentalt även om fötterna inte fungerar som de ska. Jag kan inte springa runt med min dotter eller dansa, men det jag kan göra är lika bra det. Vi har mysigt tillsammans och jag njuter av varje stund. Jag är helare än någon gång tidigare i mitt liv sen hon kom. Hon som gör mig hel utifrån och in.



/iPhonemelie