Jag funderar lite på det här med personlighet och hur olika eller lika man är som personer. Alla människor har olika personligheter, det kan vi ju enas om. Inte ens enäggstvillingar har samma personlighet utan är två olika individer med olika tycken och smak. Även de med exakt samma uppväxt, exakt samma uppfostran har olika personligheter.
Alltså borde din personlighet vara medfödd. Är det redan bestämt innan du kommer ut hur du ska bli då alltså? Finns det inget man kan göra för att påverka personligheten hos någon? Min bebis är 3 månader och redan nu kan man se skillnad i hennes personlighet jämfört med andra bebisar i samma ålder. Det kunde man göra ganska direkt. Det är lite häftigt och läskigt på samma gång tycker jag. För till en viss del betyder att ju att det inte spelar någon roll vad jag gör i min uppfostran för sin personlighet har hon redan klar nu. Eller tänker jag fel?
En del av personligheten ärver man kanske från sin mor och far. Det kan man ju känna själv att vissa saker går att spåra till mammas eller pappas personligheter. Vilka delar i min personlighet kommer jag att känna igen hos min dotter? Det är spännande tycker jag. Spännande och skrämmande. Jag vill ge henne allt det fina från mig och Sambo, inte det andra. Tänk om man kunde få välja det. Kan jag verkligen inte påverka det på något sätt?
Vilka personligheter passar då ihop? Ska man omge sig med sådana med liknande personlighet som man själv har eller ska man göra motsatsen? Vad fungerar bäst?
Det blev en hel massa svammel i detta inlägg tror jag. Kanske inte borde ägna mig åt funderingar alls så länge nätterna och sömnen ser ut som de gör.
Men jag kommer alltid att fundera mycket på olika saker. Det ligger helt enkelt i min personlighet.
/e
Deep stuff! Hedervärt en Torsdagkväll som denna. Jag ska dock ge mig på ett försök. Jag har faktiskt haft en liknande diskussion med min far nyligen. Vi diskuterade vad som är genetiskt arv och vad som är det sociala arvet. Jag är av den övertygelsen att många sidor "får" du av dina föräldrar. Utseende (duh), i viss mån intelligens, definitivt talang inom idrott m.m. Det sociala arvet och uppväxten tror jag dock påverkar resten, och en del av ovanstående. Så jag tror inte att du ska köra ner Penni till soptippen och tänka att, här kan hon växa upp, arvet är redan fixat. Jag tror helt enkelt (och hoppas) att vi formar våra barn mer än vad vi tror. Genom uppfostran, social kompetens hos föräldrarna och framförallt en sund inställning till livet med en lagom dos av krav. Sett många vänner med föräldrar som haft för hårda krav ("fina familjen") samt även det motsatta, totalt kravlöst liv utan uppskattning. Ingen av dessa går det särskilt väl för idag, oftast p.g.a att de försöker överbevisa något som ingen ser. Holy fuck, nu blev jag också djup. Men det var ditt fel som började. Sådetså.
SvaraRaderaJag lyfter hatten för Er herr Orr. Väl talat en torsdagskväll som denna. Och ibland är lite djup underskattat, tycker du inte! :)
SvaraRadera