Så jädra typiskt mig!

En dag för något år sedan skulle jag åka med min vän hem till henne i Västra Skedvi. Vi åkte från Köping i två bilar och halvvägs till Kolsva åkte jag efter hennes bil. Där någonstans kom en annan bil in mellan oss och jag tappade bort min vän en stund. Men väl i Kolsva när det var dags att svänga av ut i skogen hamnade jag efter henne igen och allt var frid och fröjd.

Vi åkte så ett tag tills hon blinkade och körde in på en liten skogsväg. Jag följde såklart efter även om jag tyckte att det var lite konstigt och inte förstod vad hon skulle göra. Jag tänkte att hon kanske skulle smygröka (sorry min vän att jag avslöjar dig) eller att det var en genväg eller så, så jag åkte helt enkelt bara efter. När vi kört på den lilla gropiga skogsvägen ett ganska bra tag började jag tycka att det var en konstig och inte vidare bra genväg, men trogen vän som jag är åkte jag bara efter.

Till slut stannade min vän sin bil utanför att stort gammalt hus mitt i skogen. Hon parkerade sin bil fint och jag stannade utanför häcken som omgav huset. Förvirrad och lite halvirriterad hoppade jag ut ur bilen och småsprang fram till min väns bil samtidigt som jag lite halvskrikande frågade vad hon höll på med. När jag inte fick något svar frågade jag igen, ännu lite högre och drog ut på vokalerna ännu lite mer:

- Meeeeen, vad håller du på meeeeed?

Jag närmade mig här hennes bil och fick se att det satt någon i framsätet, vilket jag tyckte var lite konstigt men snabbt blåste bort ur huvudet. Igen sa jag:

- Hallåååå, vad gör du för något???!!!

Här någonstans gick det upp för mig att det inte alls var min vän som klivit ur bilen utan någon helt okänd kvinna med sin dotter. Jag hade alltså åkt efter dem (precis i häcken på deras bil kan jag tillägga) hela vägen fram till deras hus och sedan hoppat ut och börjat gapa på dem. De sade fortfarande ingenting men jag fick lite halvpanik och vad gör jag då... jag började skratta. Sen kom jag på att jag måste förklara mig så jag sa detta:

- Oj då, jag har följt efter fel bil... (paus)
Jag ska åka och förfölja den andra bilen nu... (paus)
Hej då.

Sen gick jag och satte mig i min bil igen men innan jag kom därifrån råkade jag backa lite för hastigt och höll på att köra ner deras häck. Det sista jag såg innan jag försvann var en mor och dotter bredvid sin bil utanför sitt hus med munnarna öppna stora som fågelholkar. Märk väl att de inte sagt ett ord på hela den här tiden.

Jag undrar vad de tänkte...

/e