Jag kan tamejtusan aldrig göra något halvdant. Eller ens normalt som alla andra skulle välja att göra. Jag fick informationen i år att man måste skicka ut julkort nu när man har barn. Okej tänkte jag, inte så farligt. Vi knäpper några fina kort och sen beställer vi lite julkort att skicka ut.
Ja det lät ju inte alls jobbigt.
Efter 3 fotosessions med en sur och grinig luten tomte tjej fick jag ta av henne naken, sätta på henne en tomteluva och först då fick jag ett leende. Då var det avklarat och efter det var det räkmacka kunde man ju tro. Nej.
Jag hittade såklart inga mallar till julkort som passade mig och bestämde mig för att det är ju finast att göra egna. Det är ju inte så jobbigt, jag ska ju inte skicka så många. Skönt.
Då gjorde jag ett par och sen var det räkmacka kunde mna ju tro. Nej.
Jag gjorde 15 kort. Det tar lång tid. Lååång tid. Nu på något konstigt sätt fattas det ändå ett par kort. Hur kunde det bli så? Vi har dessutom bara valt ut att skicka till närmaste familj och släkt. Jag förstår inte alls.
Så istället för att vara något du gör på ett killevipp har detta varit ett evighetsjobb. Nu är det i alla fall nästan färdigt och eventuellt blir det sista året jag gör såhär avancerat. Eller eventuellt inte. Jag känner mig själv. Nästa år kommer jag bygga egna julkortsrobotar som knackar på dörren, sjungen bjällerklang och sedan griljerar skinkan åt er också. För det är ju inge jobbigt alls.
/e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar