Framförhållning... ?

Detta är en ungefärlig återgivelse av en mejlkonversation mellan en lärare på en högskola och en vuxen lärare som valt att fortbilda sig lite på just denna högskola...

Studenten: hej igen. Bla, bla, bla, tusen frågor, bla, bla, bla hur? Bla, bla, bla hjälp.

Läraren: hej. Bla, bla, bla oförståeligt krångelspråk som ingen människa i världen någonsin kan förstå hur smart man än är. Bla, bla, bla förvirrande meningar som framkallar svettpärlor i den redan förvirrade studentens panna. Och bla, bla, bla lite till.

Studenten: eh, ok. Men då gör jag så (??eller menade han något annat tänker hon i ren panik??). Nu har jag också lagt upp uppgift 6 och mina reflektioner kring boken kommer innan helgen. Bla, bla, bla trevlig ton i utfyllnadsprat.

Läraren: bla, bla, bla trevlig ton tillbaka. Bla, bla ser fram emot att läsa, bla, bla. Glöm bara inte att lägga upp första utkastet av din essä ikväll också.

Studenten: ...

Tyvärr svimmade den där studenten av pluggpanik eftersom hon missat denna lilla information fram tills nu, så hon kunde inte skriva något mer tillbaka. Hur långt hon hade kommit på sin essä i det läget? Ja, det beror på hur man ser det. Hon hade ju skrivit exakt 0 ord på den men i tanken hade hon ju hunnit tänka på den absolut ingenting. Så det var ju skönt.

Blev det något första utkast inskickat? Jajamen! 2 sidor av total ordbajseri kantade med svettpaniksfulgråt lite här och där. Pluggande när det är som bäst! Det här med att ta ansvar för sina egna studier och det där som jag betonar i omdömena till mina elever verkar... inte vara min grej riktigt.

Skönt med framförhållning. Verkligen...


- iPhonemelie