måndag 11 juni 2012

Jag och regnbågen...

När jag åkte hem från pysslet ikväll såg jag en regnbåge. Jag älskar regnbågar. Inte för att de är vackra främst utan för att de väcker känslor i mig och ja, jag gillar känslor. Även den sorgliga varianten av dem.

När jag var 14 fick jag chansen att åka med en god vän och hennes föräldrar till England ett par veckor. För att göra en lång historia kort åkte pappan (som jag verkligen tyckte otroligt mycket om, det gjorde nog alla som en gång träffat honom!) i familjen hem en vecka tidigare och dog i sin bil på flygplatsen. Allt blev kaos och vi åkte självfallet hem vi med. Det sista vi gjorde innan vi satte oss i min pappas bil (som hämtade oss från flygplatsen) var att ta en bild på oss två vänner under den klaraste, starkaste regnbågen jag någonsin sett. Min vän sa att hon ville ha ett sista kort då hon var glad. Det var så sorgligt och chockartat hela upplevelsen men den där vackra regnbågen gav mig någon form av lugn. Som att det var hans sätt att säga att det var ok, att allt blir bra.

Jag har kvar den bilden på oss och den regnbågen. Varje gång jag nu ser en regnbåge tänker jag en tanke på honom. Idag tror jag han kom för att säga att allt kommer bli bra, trots att jag är rädd och ledsen ibland över hur det ska bli med allt.


Hej Lars-Erik och tack! Du behövdes idag.

/iPhonemelie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar