Lillbebbens status.

Kom på att det kanske kan vara kul för mig själv att ha ett ord eller två nämnt om denna graviditet och hur den går framåt. Det går ju så fort att den snart är här lille bebben!

Jag är alltså i vecka 29 av ca 40 nu så det är inte allt för mycket kvar. 5 september är den beräknad att titta fram enligt ultraljudet så det blir spännande att se om det stämmer.

Magen är stor. Synbart större än med Penni och nästan inget denna gång har varit som sist. I början mådde jag väldigt illa och kräktes en del på kvällarna. Det gjorde jag inte med Penni. Jag fick foglossning tidigt denna gång men det lugnade ner sig och gick tillbaka så nu märks den mest när jag ska sova. För övrigt har jag svårt att sova inte bara för den sakens skull utan bebben trycker på lungorna så jag får svårt att andas. Sover bara på sidan i stort sett och får då inge blod i armen.

Jag har känt den här bebben sparka och röra sig sedan vecka 18 eller så. Och den rör sig mycket! Speciellt om jag är stilla! Uppskattas ofta sådär av trött mor som bara vill pusta ut lite. Men det är allt mysigt också att känna att den finns.

Jag är mycket tröttare denna gång än sist, men det kan ju mycket väl bero på både onda fötter och en snart 2 år gammal dotter. Men det är stor skillnad denna gång då energin bara inte finns till hälften av det den behövs. Jag får också ont i ryggen i slutet av dagarna och det minns jag bara långt senare i graviditeten sist.

På ultraljudsbilderna ser det mycket ut som Penni med exakt samma lilla knappnålshuvud till näsa och samma huvudform. Om det blir en tjej eller kille ville vi inte veta, men jag tänker på den som en tjej. Kanske för att det är det jag har att relatera till bara?

Denna gång förstår jag och längtar ordentligt efter denna lilla bebis som ska komma. Jag längtar efter hur den ska lukta, kännas och vara. Jag funderar mycket på om den blir som storasyster eller helt annorlunda. Det är så spännande verkligen!

Jag känner mig redan höggravid på alla jobbiga vis och önskar att dessa veckor ska gå fort. Fastän det är sommar framför oss. Men sammandragningar, krämpor, trötthet, sömnbrist till viss del, halsbränna, navelbråck, fötter som inte funkar och en kropp smidig som ett kassaskåp är väl kanske inget jag går och stornjuter av. Men det är kort tid med krämpor om man jämför med vad man får! Och trots alla krämpor är jag glad i hela själen av att få ynnesten att få ett till barn. Det är 100% värt varje sur uppstötning!



Magen vecka 29 alltså. Snart lilla bebbe är du välkommen ut! Men inte riktigt än.

/iPhonemelie