För några år sedan fick jag ett jobb på en förskola i staden där jag bor. Det var en 1-3-årsavdelning och jag hade aldrig tidigare jobbat på en förskola eller umgåtts så mycket med så små barn så jag var så grön man kan bli så att säga.
Efter kanske en vecka frågade en kollega mig hur jag ställde mig till att ha en inskolning nu såhär precis i början. Jag tänkte att det är väl jättebra om vi kör någon form av inskolning så att jag kommer in i arbetet lite bättre och snabbare, vilket jag också sa till min kollega. Hon såg en smula förvånad ut nu när jag tänker på det såhär i efterhand men tyckte att det var väl bra tänkt av mig. Jag tänkte att det kändes skönt att de är så stöttande mina kollegor minns jag.
Jag undrade lite var den där inskolningen tog vägen i någon vecka tills jag fick ett papper i handen av min kollega. Pappret innehöll namnet på ett barn, hennes födelseuppgifter och all annan information man behöver veta. Jag såg frågande på min kollega och undrade vad hon ville att jag skulle göra med pappret? Hon förklarade då att där var min inskolning och att jag skulle ringa och boka tid för första inskolningsdagen veckan efter.
Jag blev helt kall. Vadå inskolning?! Skulle jag ta hand om inskolning av ett barn?! Efter bara lite mer än en vecka?! Hade jag sagt så?! Det hade jag bestämt inte alls utan jag (i min egocentrerade skalle) hade tackat ja till en inskolning av mig själv! Jag trodde på riktigt att min kollega undrade om jag ville att hon skulle köra någon form av inskolning och upplärning av mig så att jag snabbare kom in i jobbet! Men det kunde jag ju i det läget absolut inte erkänna så... jag ringde föräldrarna, bestämde plats och hade således min första inskolning efter bara någon vecka eller två på plats.
Långt, långt senare (och bra mycket vinigare) erkände jag detta för mina kollegor som skrattade gott åt min miss! De hade alla tyckt att jag var tuff som ville ge mig på så stora bitar direkt.
(Kan tillägga att inskolningen faktiskt gick bra, trots att jag inte fått någon inskolning själv!)
/iPhonemelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar