Dessa glas har jag varit förälskad i så länge jag kan minnas. De har stått hos min mor och var en present till henne från hennes morbror som nu inte längre finns med. Jag har alltid pratat med dem, rört vid dem lite försiktigt och hoppats att någon gång ska det bli vi.
Igår kom min mor med en påse. Titta i den, sa hon, men var försiktig... och där var de. Jag fick dem! Nu är de mina. Och jag är deras. Och vi ska leva tillsammans för alltid.
Det här är början på en underbar kärlekshistoria...
Tack mamma!
/e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar