Till alla icke supermammor!

Detta inlägg är till er icke supermammor. Till er som när ni ser fantastiska, glada, snygga, härliga (retuscherade) mammor på omslagen av tidningar som Mama känner irritationen pirra i ryggslutet.

Till er som lever i ett hav av leksaker som inte passar in eller matchar med något i hemmet men alltid har dem framme eftersom de används så flitigt.

Till er som tänker att eftersom det endast blev en liten spya på pyjamasen går den att använda en natt till.

Till er som fyller er med choklad, chips, godis, snabbmat, nikotin (självklart efter graviditet/amning) eller något annat ni vet inte är bra för er men som ni inte kan motstå.

Till er som anser att en bra dag är då ni hunnit både duscha och lyckats plocka upp de mest synliga dammråttorna i hörnen.

Till er som drömmer om att de mörka ringarna under ögonen ska blekna i takt med att bebisen/barnet blir större.

Till er som inser två minuter innan babysimmet att inte ens en varulv skulle kunna mäta sig med era orakade ben!

Till er som tänker Det där ska jag göra sen, jag ska bara... och sen blir inget gjort.

Till er som tycker att en helkväll innefattar geischa, två klunkar vin och att få somna strax före elva.

Till er som ibland inte har tålamod nog att vara pedagogiska i alla lägen.

Till er som ibland gråter av trötthet och frustration.

Till er som ibland gråter av lycka och glädje.

Till er som inte kan stirra er mätta.

Ni är alla superhjältarna! Ni är supermammorna i dess rätta bemärkelse. Ni är mänskliga.

Jag är er. Jag är en icke supermamma. Jag är inte fantastisk och härlig med ett strålande lyster kring mig och mitt hem. Jag är vanlig. Jag är alla ovanstående påståenden.

Men mitt barn är älskat varje minut av varje dag. Hon är så älskad att det är fysiskt omöjligt för mig att ge henne mer kärlek, fast jag försöker. Därför spelar det ingen roll om hemmet är i oordning, jag är i oordning, hennes kläder är i oordning. Inget av det betyder något egentligen.

Det enda som betyder något är att hon är älskad. Och det är hon.
Hon älskar många men är älskad av desto fler.

Så jag lyfter hatten för alla er som är som mig. Icke supermammor alltså. De vanliga mänskliga mammorna, med alla våra fel och brister. Er/oss hyllar jag idag.

/e