lördag 19 mars 2011

Sleeping beauty...

Jag har alltid varit en "bråkig" sovare. Jag rör mig mycket och ibland sparkas och slåss jag i sömnen. En natt vaknade jag av att jag armbågade Sambo det hårdaste jag kunde i ryggen. Jag låg sen blickstilla och låtsades att jag sov för att se om han vaknade av det eller inte. det värsta var att samma sak hände tre gånger samma natt. Jag kan inte förklara det heller eftersom jag vaknar i själva svingen. Beslutet är redan taget och det har jag gjort sovandes.

Any way... min dotter brås nog på mig i dett aavseende. Var man än lägger henne i sängen hittar man henne på ett hela annat sätt efter en stund. En gång skulle jag gå in och titta till henne och hon hade dragit täcket över huvudet så hon syntes inte. Jag drog försiktigt i täcket men inget huvud kom... istället kom två små fötter.

Igår hittade jag henne såhär. Inte konstigt att hon tjatar om att sängen börjar bli för liten!



Men min käre far lyckades med något spektakulärt, väldigt ovanligt och högst uppskattat igår kväll. Han lyckades göra så att Penni somnade på rygg! Det är mycket svårt, skulle vilja säga näst intill omöjligt men ni ser ju bildbevis på att han klarade det! Fantastiskt! Han är allt bra den där morfarn! Det dummaste nu är ju att han måste komma och ta alla läggningar framöver. Ja så måste det ju bli. Den som gjordet, han... (inget rimmar ju på gjordet?! förutom bordet men det kan jag ju inte använda förstår ni väl!)... han får helt enkelt komma hit och fortsätta görat. Ett gammalt använt talesätt i Kolsva, eller hur?

/e

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar