När du kom...

Idag låg jag och vilade en stund med min älskade Penni på bröstet. Hon sov så gott efter en god måltid och till och med en stunds joller och skratt. Jag har svårt att beskriva känslan i mig när jag luktade på hennes varma mysiga huvud. Då kom jag och tänka på en dikt jag skrev för sisådär 4 år sedan. Dikten skrev jag till världens bästa Arons dop och den var ett försök att tänka sig in i hur det är att vara förälder. Nu fick dikten en ytterligare innebörd känner jag. Den beskriver hur det känns att få lukta i denna underbara lilla varelses hår.
Denna underbara lilla varelese som är min.



När du kom…

Tänk att hela världen förändrades
när du kom.
Allt man tyckt var viktigt
kom du och rörde om.
Allt man tidigare upplevt
överskuggades från första hej.
Allt man tyckt var livet
var bara en väntan på dig.

Tänk att hela världen förvandlades
när du kom.
Allt man tidigare sett som kärlek
var inget mot det som nu uppkom.
Allt man tyckt var färggrant
fick plötsligt en annan nyans.
Allt man tyckt var vackert
bleknade nu när du fanns.

Allt förändrade du, allt förvandlade du, alla förälskade du
När du kom…

/e