Idag har jag verkligen fått visa prov på styrka. Jag har fått visa att jag visst har karaktär och kämparglöd. Jag har fått jobba hårt med mig själv för att inte ge vika. Det var otroligt jobbigt och svårt, jag var till och med lite skakig och svettig av upplevelsen efteråt. Kände stort behov av att få prata av mig så att det inte låg kvar i kroppen. Så att inte känslan av sorg grodde och växte sig större och starkare.
Sambo lyssnade, tröstade och förstod.
Det kändes lite bättre då. Nu så här i efterhand känns det okej. Men jag vill inte vara med om det igen. Såret är fortfarande öppet och det kommer att behöva lite tid för att få läka igen. Om jag någonsin måste gå igenom det igen måste jag få förbereda mig innan så jag vet vad som kommer att krävas av mig. Först då kanske jag utsätter mig för det igen. Men det vette katten alltså. Som sagt... jag nästan skakar än.
Ni undrar säkert vad som hänt? Jag försöker just nu att samla kraft att orka skriva ner det...
okej... här kommer det...
Usch... det är inte lätt att prata om... Det liksom stockar sig i halsen och jag tycker synd om mig själv igen. Men jag biter ihop. Jag delar med mig av roligt och tråkigt.
Här är tråkigt:
Jag var på farsdagsfirande i Kungsör idag hos Jens far. Så långt var allt frid och fröjd. De hade bakat urgott fikabröd (flera olika till och med) och köpt två stora fina tårtor. Än så länge frid och fröjd. Till och med ren och skär lycka så här långt. Så nära mitt himmelrike man kan komma skulle jag vilja säga.
Då hände det... då slog det mig...
JAG FÅR INTE ÄTA NÅGRA SOM HELST MJÖLKPRODUKTER PÅ EN VECKA. INTE ENS MJÖLKPULVER! JAG FÅR INTE SMAKA NÅGOT AV ALLT DETTA JAG SITTER OCH TITTAR SVULTET PÅ! INTE NÅGOT ALLTSÅ. INGENTING.
Eller ja... de köpta pepparkakorna fick jag äta. De var goda. Det var nästan samma sak.
Men de andra sa att både tårtorna och bakverken var goda. Jag hörde dem knappt för jag var död inuti! Död!
Nu äter jag en mandarin och dricker te. Utan mjölk. Fantastiskt.
/e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar