torsdag 11 november 2010

Min blogg, min rätt att klaga!

Ja hörrni... jag vet inte om jag riktigt kan beskriva för er gårdagens eftermiddag och kväll vad gäller matningen. Inte heller dagens. Det var för mig alldeles fruktansvärt skulle jag vilja säga och klockan halv nio på kvällen hade Penni inte ätit egentligen någonting sedan klockan 11. Hon skrek och var hungrig men tog varken bröst eller flaska. Hon bara skrek hysteriskt så fort hon kom i närheten av mat och ändå verkade hon hungrig för hon letade samtidigt efter bröstet. Helt fruktansvärt tyckte jag att det var i alla fall. Jag var helt utpumpad när det väl blev kväll.

Halv nio gav vi henne ersättning och hon trugade lite först men efter en stund till och med log hon under tiden hon åt. Hon var sen efter det glad och somnade nöjd efter en timma ungefär. Hon sov helt knockad i 5½ timma och hennes mamma med så det var underbart! Under natten/morgonen har vi ammat två gånger och det gick jättebra. Konstigt. Men skönt.

Idag var vi på bvc och de förespråkar ju inte ersättning, eller ja de förespråkar amning om det fungerar ska jag väl kanske säga. De vill i alla fall att ja inte slutar amma och ger ersättning utan nu ska jag börja utesluta komjölk helt och hållet och testa om det blir bättre av det. Får inte amma nu så länge jag har komjölk kvar i kroppen (åt ost imorse) så jag fick köpa någon speciell ersättning på apoteket men den smakade pyton så då började vi helt enkelt om med skrikkalaset. Penni grimaserade och spottade ut och skrek som en tok. Hon åt kanske 10 ml och bara letade efter mitt bröst så till slut gav jag mig och ammade henne fast doktorn sa att jag inte fick. Då åt hon i alla fall en liten stund. Sen när vi skulle byta bröst började skrikfesten igen och hon åt inget mer.

Det är så j-la hemskt att se henne skrika på detta sätt. Ni får säga vad ni vill, barn skriker det är normalt. Detta är inte normalt. Detta är inte som det ska. Detta är framförallt inte acceptabelt för mitt lilla hjärta att behöva genomlida. Penni kan inte ha det såhär.

Jag vill amma. Verkligen. Och jag går med på att testa den här mjölkgrejen. Jag testar allt som kan få det bättre för Penni. Men om det inte efter två veckor är någon skillnad är det inget att prata om mer. Jag klarar förmodligen inte ens två veckor om det ska vara såhär. Jag vill att hon ska le när hon äter. Jag vill att hon ska jollra och prata och skratta när hon är vaken. Inte skrika, gråta, gnälla, ha ont, vara missnöjd. Jag vill att hon ska må bra. Inte bara bra heller förresten. Jag vill att hon ska må fantastiskt! Mindre än så är inte acceptabelt.

By the way... jag tänker inte ens ursäkta mig längre att jag är för personlig.
Min blogg, min rätt att ventilera. Min rätt att ösa ur mig. Min rätt att klaga.
Er rätt att trycka på det lilla krysset i översta högra hörnet.

/e

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar