Tänk vad livet ser annorlunda ut nu mot för ett år sedan. Ni vet den där pirrande känslan man brukar ha på fredagar när man går till jobbet... den där kittlande glada känslan av lycka att nu är det snart helg. Ikväll får man göra vad man vill för man är ledig imorgon och så vidare. Ja ni vet.
Den betydde för ett år sedan också nästan alltid att kvällen bjöd på fest av något slag. Galna hattfester, lugna vinpimplarfester, hysteriska tjejfester, sena singstarfester eller bara spontana "vihadeingetannatattgöra-fester". Det var en grymt rolig tid och jag tror Josefin håller med trots all huvudvärk på lördagarna. Dessa fredagar gick jag i alla fall runt hela dagarna med pirr i kroppen för att jag visste att någon form av festlig aktivitet skulle äga rum.
Nu, bara ett år senare har jag samma pirr känsla när jag vaknar på en fredag. Jag känner samma kittlande känsla av att snart händer det något festligt. Att fredag är ingen vanlig dag. Det är en speciellt rolig och festlig dag. Enda skillnaden är att det festliga jag nu ser fram emot är en förmiddag med klapp och klang i kyrkan!
Så kan det gå på ett år...
/e
Vi hade roligt och fortsätter ha kul men de spontana får vänta en stund :) Love U
SvaraRadera