En helt ny typ av kärlek...

Jag har upplevt mycket kärlek i mitt liv. Kärleken till mina föräldrar, till mina vänner, till pojkvänner nu och förr. Jag har upplevt glad kärlek, ledsen kärlek, passionerad kärlek, vissen kärlek, obesvarad kärlek, halvt besvarad kärlek, helt besvarad kärlek, förbjuden kärlek, tillåten kärlek, hopplös kärlek, pirrig kärlek, barnslig kärlek, vuxen kärlek, nyttig kärlek, onyttig kärlek, velig kärlek, solklar kärlek, hjärtskarande kärlek, hjärtlig kärlek, sorglig kärlek och lycklig kärlek... you name it, I've felt it!

För att citera en kvinna som var och alltid kommer vara en stor famn av kärlek
"Jag har älskat och blivit älskad. Allt annat har bara varit bakgrundsmusik."

Sedan Augusti detta år har jag fått bekanta mig med en helt ny typ av kärlek. En kärlek jag inte tidigare trodde var möjlig eller ens önskvärd. En överväldigande, oerhörd, förtjusande, ljuvlig, fantastisk kärlek man tidigare bara sett på film. Inte ens då har man anat att det skulle kännas såhär. Sedan första ögonkastet har jag älskat. På riktigt älskat. Med varje liten cell i min kropp har jag överväldigats av kärlek.

Med denna nya typ av kärlek följer också en ny typ av oro jag inte tidigare upplevt. Jag oroar lika mycket som jag älskar. När man fått uppleva denna kärlek är man livrädd att den ska tas ifrån en. Ibland händer det ju... att stor kärlek följs av stor sorg. Därav oron. Men jag skulle ändå inte byta tillbaka. Att byta bort kärleken för att slippa oron. Oron är en snöflinga på min bakgård just nu i jämförelse med kärleken. Oron är hanterbar för att kärleken är så vacker.

Igår grät min stora kärlek massor och var otröstlig. Jag brukar inte kunna trösta henne vanligtvis i dessa stunder men igår lugnade hon sig i min famn. Jag la mig i sängen med henne på bröstet och sjöng försiktigt och efter en liten stund kände jag hennes lilla kropp slappna av. Hon tystnade och bara tittade på mig. Vi tittade på varandra och jag såg att hon började somna. Hon slöt ögonen och jag var så fylld av kärlek till denna lilla att jag nästan var tårögd (smörigt ja, men vänta ni tills det händer er!).

Då plötsligt när jag trodde att hon somnat öppnar hon de små blå och ser rakt in i mina grönblå. Sen spottar hon ut nappen, ler ett stort leende... och somnar i min famn.
Här svimmade jag nästan. Här ville jag skrika ut så hela världen skulle höra vad som nyss hände. Här kände jag det från pannan och ut i tårna.

"Men störst av allt är kärleken."
Stört av allt.
Kärleken.

/e