fredag 19 november 2010

Hur oooooorkar du?

När jag berättar om hur min vardag ser ut med ett mer eller mindre för jämnan skrikande barn är det många som frågar mig just det. "Men guuuud, hur oooorkar du?!" Detta är en fråga som säkert är menad på ett snällt sätt. Kanske är det ett sätt att säga att man förstår att det måste vara jobbigt för mig. Så långt okej. Men ibland följs det också av ett "jag skulle aaaaaaldrig orka!" och det är här någonstans jag får svårt att se det som något välmenat.

Först och främst har jag inte lyxen att välja att inte orka. När hon som nu konstant skrikit i ett dygn ungefär kan jag inte sätta mig på en stol och säga "Nej tack, jag står över. Jag orkar inte mer." Jag kan inte ens överväga det. Istället får jag för 1000 gången slänga lillan över axeln och försöka vagga, vyssja och lugna. Det är det enda alternativet. Så skulle de flesta göra. De flesta skulle orka därför att det inte finns något alternativ.

För det andra vet jag inte riktigt varför folk känner att de behöver säga så till mig eller vad jag ska få ut av kommentaren. Om det är menat att jag ska känna mig duktig och stärkt av den så blir det plattfall av någon anledning för jag känner mig bara sämre. Vet inte varför. Känner mig absolut inte som någon superwoman som orkar med ett skrikande barn utan snarare blir det någon konstig känsla av att jag är värdelös som har ett skrikande barn från början. Jag förstår att folk inte menar så och att den känslan ligger hos mig men så är det i alla fall.

Så fråga mig inte hur jag ooooorkar. Säg hellre att ni förstår att det är tufft nu.
Sen hjälper det mig att orka att jag har hjälp av mina nära. De ger mig energi att köra ett skrikpass till. Så nu kör vi för nu vaknade hon...

/e

3 kommentarer:

  1. Bra skrivet! Det är nog absolut ingen som orkar höra sin bäbis skrika så mycket. Det måste ju bara uthärdas på nåt sätt tills det går över. För det kommer ju bli bra. Vilken dag som helst.
    Kram/Helena

    SvaraRadera
  2. Åh vad jag önkar att jag hade dig närmare vännen. Vi hade ju kunnat byta barn i några timmar så kanske du hade kunnat bli lite trött på att säga "aj aj" ist!!!

    Att man aldrig skulle orka?? De som sa de kan omöjligt ha barn själv. Då vet man att man uthärdar vad som helst och GÖR vad som helst för sitt barn. Allt de jobbiga, tråkiga, svåra. Men lika mycket det roliga, fantastiska och underbara.

    När man är mitt uppe i en situation är det svårt att se en ände på allt, men jag LOVAR dig att de kommer bli bra, snart.

    Hör av dig om du känner för att få ur dig lite skit. Stor kram till Pennis Underbara mamma!

    SvaraRadera
  3. STOR KRAM TILL DIG EMELIE, JAG TYCKER ATT DU ÄR FANTASTISK!

    SvaraRadera