En typisk mig grej till...

Ja hörrni... jag vet inte varför jag bjussar på dessa historier egentligen för de gör mig ofta till en smärre idiot... men jag kan skratta åt de flesta och kanske kan även ni det.

Sommaren 2009 åkte jag med min kära vän Adela på semester till Balkan. Vi besökte Bosnien, Monte negro och Kroatien och var borta tre härliga veckor. Semestern var underbar på alla sätt och fortfarande kommer jag på mig själv sitta och titta på bilderna och drömma mig bort.

I alla fall blev Adela sjuk en morgon när vi vaknade. Hon hade jätteont i magen och fick springa på toaletten hela tiden (sorry Adela att jag råkade outa att du går på toaletten). Hon hade även precis fått sin (i brist på bättre ord och svårt att kalla det vid sitt rätta ord) lingonvecka. Jag hoppade in som räddaren i nöden, tog på mig min superhjältedräkt och skuttade ner till apoteket för att köpa något smärtlindrande för hennes mage. Inga problem så långt. Stor tillfredställelse i att jag skulle rädda min vän. Jag skulle hjälpa henne tillbaka till livet. Jag var Empa - the rescuer!

När jag skuttat ända in på apoteket slog det mig att jag var i Bosnien och att de flesta inte pratade engelska där. Eftersom min bosniska då också begränsade sig till att klara av att beställa en liten kaffe med mjölk (något Adela inte alls var så sugen på just då) insåg jag att jag skulle få förlita mig på kroppsspråket. Men som tur var hade jag självförtroende som en riktig superhjälte och såg inga hinder med detta.

Min tur kom och jag började gestikulera och säga enstaka ord på engelska...
- My friend...(här visade jag med grimascher att Adela hade ont i magen) aoaoaoao... need (här gestikulerar jag att jag äter medicin och sedan ler stort) aaaaaahhh.
Nöjd över min förklaring tittar jag på hon i kassan som helt allvarligt ser ut som att jag är sinnessjuk. Nu börjar saker och ting bli lite mer komplicerat förstår jag då denna person uppenbarligen inte heller pratar kroppsspråk, så jag fick helt enkelt lägga i en till växel.

- Belly... pain... (jag försöker gnugga magen och se lidande ut) men kommer på att jag måste få fram att Adela behöver något mot mensvärk så jag börjar gestikulera en gravidmage. Hon i kassan tror att jag vill ha ett graviditetstest. Jag börjar bli svettig och nervös så jag gestikulerar en gravidmage och sen att det flödar något ut från fiffi (alltså det stället där bebisen kommer ut från om det hade varit någon där). I mitt huvud just då kändes det som den enda logiska förklaringen till just mens. Jag fortsatte med att gestikulera med bägge händerna att det också flödar något där bak (sorry igen Adela). Där står jag alltså och visar stor mage, skakar på huvudet och visar med händerna att något flödar ner både fram och bak. Hon i kassan såg livrädd ut.

Efter vad som kändes som en evighet sa en kvinna bakom mig i kön:

-Oh no, your friend lost her baby!

Jag var så inne i min egen värld att jag bara skakade på huvudet och upprepade

-No baby, no baby, och sedan fortsatte jag med mina gester som fungerat så ypperligt hittills.

När jag precis började tappa hoppet säger hon i kassan:

-Menstruationpain?

Jag stannar upp mitt i mina flödande rörelser och nickar.

-Yes. Menstruationpain.

Kassörskan ger mig medicin och jag går skamset därifrån. Kanske hade det varit lättare om jag prövat säga det från början. Jag inser också såhär i efterhand att jag inte heller registrerade att kvinnan bakom mig pratade engelska utan fortsatte med mina gester. Så vem av oss brast i sina engelskakunskaper här är ju frågan...

Men Adela skrattade gott när jag kom hem och efter ett par timmar var hon fit for fight igen!

/e