En annan typiskt mig grej!

För ett par år sen jobbade jag som kontaktlärare i en årskurs 6. En kväll på vårkanten skulle vi ha lite trevligt tillsammans klassen, deras föräldrar och så vi kontaktlärare. Vi träffades på kommenalbadet (frågan är ju om det stavas kommunalbadet?!), åt pizza, spelade brännboll och fotboll. Det var en jättetrevlig kväll och alla trivdes och hade roligt.

Jag kan bara inte låta det vara så tydligen...

Under fotbollsmatchen råkade en av mina elever (som jag hade väldigt tät föräldrakontakt med) skjuta ut bollen in i ett stort buskage. Han muttrade lite för att han skulle bli tvungen att hämta bollen och jag skulle då försöka dryga mig lite med honom och retas en smula. Vi hade lite den jargongen så det var inget konstigt med det egentligen. I huvudet tänkte jag säga något i stil med att bollen kom ut i buskarna med en liten glimt i ögat sådär ni vet. Istället hör jag mig själv ropa inför honom, hans föräldrar, alla andra i klassen och deras föräldrar:

-Hahaha han kom i brallan!

När jag isåg vad jag sagt fick jag panik! Jag kände att jag var tvungen att rädda situationen snabbt som bara den och ropar då istället:

-Neeej, han kom i byxan menade jag ju!

Här gick jag av planen och tog en paus. Fanns inget mer att säga.
Detta är så typiskt mig. Så jäkla typiskt mig!

Men nu kan jag i alla fall skratta åt det.
/e