fredag 10 juni 2011

Minnen från studenten...

... för jag har faktiskt ganska många (studentlekarna lämnar vi i glömska än)!

Champagnefrukost hos Johanna, andra Emelies fina tal, svindyr champagne jag fått i present och som Johanna hällde ut i vasken innan jag hann säga att den var mycket mycket dyr. Det där med att vaska är alltså ingen ny brat-grej utan det var Johanna som kom på det för massa herrans år sedan. Hur känns det då alla bratsen? Inte lika coolt att härmas va? Va, va?

Ingen Gunnel men dock en Gunvor som pratade så fint till oss. Massa champagne. Nervositet. Glädje och sorg bubblandes i hela kroppen. Oro för framtiden. Frihetskänsla. Rus. Total eufori när man skrikandes sprang ut på trappen och mötte ett hav av människor nedanför.

Traktorsfärd med fin skylt som Adelas pappa fick bortförklara (på skylten stod samlag 300, 150, jag kan dansa också. När Adelas muslimska farmor på bosniska frågade vad det stod svarade pappan att det stod att vi tagit studenten!), mer champagne, liten cd-spelare som hade vissa svårigheter både att höras och att spela musiken, fina fina, humanisterna, glädje, tårar.

Minnesvärd bilfärd till Kolsva på flaket av en liten Guttsta drickabil. Skoskav. Mer champagne. Mat. Presenter. Vila. Andra skor som inte alls var lika snygga. Fest. Mer champagne. Inte parken. Lunkans och slängde skylt i busken utanför. In kommer efter ett tag han den killen jag ville gifta mig med då (fast jag aldrig pratat med honom såklart) bärandes på skylten. Hantis. Många ledsna studenter utan legitimation. Jag hade. Mer fest. Gick till sömns lycklig.

Den här är kanske mest min student av allt. Sandra, den här är till dig!



/e

2 kommentarer:

  1. Empa vad du minns! Jag avslutade min kväll på Verona med en kebab som jag inte hann avnjuta. Varför? Jo, två killar bestämde sig för att bråka där inne och det slutade med en hel del starksås på mina fina vita kläder. Kl 01.05 var jag redan hemma :) Miss the good old days! I also miss Gunvor!

    SvaraRadera
  2. Åååhhhh.... Tack fina Emelie!! <3<3 10 år sen....

    SvaraRadera