Häromdagen bestämde vi att vi skulle åka på en liten minisemester tillsammans med ett annat par vecka 31. Vi ska då åka på onsdagen och kommer sedan hem på söndagen igen. Jag tyckte att det var läge att vara lite dumdryg så jag nämnde lite stöddigt att alla de andra börjar jobba sen när vi kommer tillbaka. Såg sådär larvigt nöjd ut att jag inte hörde till den kategorin. Riktigt myste i den vetskapen. Var helt enkelt dryg.
Jens påpekade då lite fint att han bara jobbar två dagar och sen går han på pappaledighet. Åh va skönt hann jag tänka innan jag bittert insåg att det faktiskt är jag som börjar jobba igen när vi kommer tillbaka. Lite mindre stöddig var jag då. Synden straffar sig själv har jag hört.
Väldigt konstigt att tänka att min vardag ska fyllas av något annat än detta. Jag undrar mycket hur det ska gå. Kommer jag att längta hem? Efter Penni? Kommer jag tycka att det är skönt? Roligt? Stressande? Tidskrävande? Spännande? Vant? Jag vet inte... Blandade känslor kring det kan jag säga i alla fall.
/e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar