Penni går sin egen väg...

... eller i alla fall på sitt eget sätt. Hon tar sig framåt, det får jag ge henne, men ibland kan jag kanske tycka att det inte är det allra lättaste sättet hon har valt...

Klara... färdiga... gå!

Det är lite jobbigt att krypa så en paus ibland är behövligt!

Från ena sidan av täcket till den andra. 

Inga problem för en så smidig krypare som Penni!

Ser ni stilen. Smidigt och lätt är min dotters melodi!

Det är väldigt roligt att se henne när hon tar sig fram för hon är så beslutsam och kämpar jättehårt. Nu har hon lärt sig att ställa sig i krypställning (den vanliga alltså, inte hennes egna variant) men hon vet inte vad hon ska göra sen så hon gungar lite bara. Sen kör hon ner huvudet och plöjer på som på bilderna ovan. 

Igår ålade hon sig bakåt på golvet för första gången och hon skrattade högt under tiden. Tänk vad glad hon var över att själv kunna ta sig någonstans även om det bara var rakt bakåt. Det är mycket som händer nu och det är underbart att se henne! Den som sa att det bara blir roligare ju äldre de blir hade helt rätt. Det blir det.

Just nu är det väldigt roligt tycker jag. Penni är väldigt rolig.

/e