Fint att känna saknad...

Igår spenderade jag varje vaken minut tillsammans med min dotter. Hela dagen och kvällen var vi ihop och jag njöt av hennes sällskap hela tiden. När kvällen kom och hon somnade var Annika här så det kändes härligt lyxigt att få en stund att bara vara Emelie.

Tre timmar efter hon somnat gick jag sen och la mig och kände starkt att jag saknade henne. Att min kropp fysiskt saknade henne så till den grad att jag var tvungen att lukta på hennes hår och känna på henne. Jag vet att det finns risk att väcka henne med detta men det struntade jag i. Jag spenderade en timma med att försöka få henne och sova tre timmar tidigare men längtan var så stark att det kändes värt att ta risken att få försöka en timma till för att få henne att somna om. Jag höll en hand på hennes lilla kropp och kände hennes andning samtidigt som jag vaggades trött av hennes lugna andetag.

Jag somnade så. Med en hand på det finaste jag någonsin gjort. Lugn och lycklig av hennes luftintag. Det sista jag han tänka var att jag längtar till imorgon när hon vaknar. Det är fint att få känna så.

 

  

Obeskrivligt fint.
/e