Ursäkta svordomen...

... men jag lever just nu i ett riktigt jäkla bebislyckorus! Är så vansinnigt glad och lycklig över de här två tjejerna jag får kalla mina och jag vill aldrig komma ur den här euforibubblan! Jag förstår att det måste komma vardag av det här med men just nu svävar jag och tillåter mig att göra just det också.

Inatt sov vi nästan inget för någon av oss (och det var inte jag må jag säga!) ville vara vaken och parta loss istället. Jag var så trött på ett ställe under natten att jag skulle ta av mig mina pyjamasbyxor men vaknade en stund senare av att jag somnat mitt i och pyjamasbyxorna var på halvstång. Ändå ler jag i hela kroppen när jag har henne i famnen. Ändå har jag då aldrig varit lyckligare.

Hormoner rules!



/iPhonemelie